Låtarna är förvånansvärt välkomponerade, underbyggda av välskrivna instrumentala melodier och passager. I stunder blir det lite väl plojigt för min smak, på gränsen till Mora Träsk-nivå, men åskådarna är fortsatt lojala. Inte ens de halsduksbärande IKO-supportrarna som kommit hit efter hemmaförlusten mot Växjö ser tungsinta ut.

Lokalen fylls i takt med att vi närmar oss 22-snåret. Medelåldern är relativt hög, skulle någon forska lite i det så är nog kvällens publik närmast identisk med ‘’Så mycket bättre’’-demografin. Det är förstås inget sammanträffande. Petra Marklund hör till den skara av internationellt lyckade svenska musiker som vänt hemåt och blivit folkkära efter sin medverkan i TV4:s långkörare. Snart tio år har gått sedan hon släppte på epitetet ‘’September’’ och gick från att skriva klubbmusik på engelska till allvarsam pop på svenska.

Nu har hon den färska plattan ‘’Frimärken’’ bakom sig, som mycket väl kunde ha varit hennes starkaste hittills om det inte vore för några märkligheter i sången. Av någon anledning sjöng hon alldeles för ofta långt bortom sitt tonomfång och jag kan inte alls förstå varför ingen satte stopp för det i studion.

Tacka högre makter för att hon valt att lätta på den ansträngda falsetten och övre tonregistret i kväll. De silkeslena mellantonerna som drar det tyngsta lasset här i folkparken är närmast hypnotiserande och kan omöjligen kan lämna någon oberörd. Livebandet ger oss också en utmärkt ny dimension till musiken, understödda av den drömlika orkestrala produktionen som lyfts från studion. Framträdandet sätter musiken från ‘’Frimärken’’ i ett kraftigt tilltalande nytt ljus.

Petras mellansnack om tolerans och klimatmedvetenhet är tyvärr ungefär lika fängslande som när Jon Ola Sand avbryter Eurovision för att förklara hur röstningsprocessen går till. Det är välment och budskapet bör vara en självklarhet för oss alla, men mer än något annat så är det långrandigt. När berättandet är över dyker ett par isolerade applåder upp längst fram vid scenen och tränger igenom den otåliga tystnaden. Petra återgår till att bälta ut sina låttexter och gitarren klinkar vidare. Inte en själ här på Folkets Park är missnöjd över den övergången.