Christian Gustafsson: CG: Naiva IKO har blivit stabila IKO

Där och då var IKO, den poängmässigt fina starten till trots, inget SHL-lag. Inte spelmässigt. Matcherna bestod av ett bombardemang mot eget mål, ströchanser framåt och kämpa, kämpa, kämpa.

Någon enstaka kväll gick det vägen. En slumppuck trillade in, Tex stod på huvudet och det gick troll för motståndet. Men allt som oftast satte statistiken avtryck även i realiteten.

IKO hade en corsi – antalet skottförsök, även blockerade skott och skott utanför, mot motståndarmålet kontra mot det egna målet i spel fem mot fem – så låg att det aldrig uppmätts något liknande. Den var nere och sladdade under 35 procent, vilket nästan är att likna vid läggmatch.

Det var ett naivt IKO som godtroget bjöd upp, bjöd till, bjöd på målchanser och med all tydlighet inte insåg hur bra SHL-motståndet i själva verket var.

Nu är läget ett helt annat.

När jag tittar på statistikkurvorna finns det en tydlig brytpunkt. Matchen mot Färjestad den 23 november. Då hade IKO för första gången en corsi på över 40 procent.

Sedan den matchen är förändringen total.

T-o-t-a-l.

Vad som mer var speciellt med den matchen?

Att Jonas Engström och Mathew Bodie gjorde sina första SHL-matcher i IKO-tröjan. Nu är det inte så enkelt att två spelare förändrar allt, men defacto har de bidragit till metamorfosen.

Fram till den 23 november hade IKO en corsi på 37,53. Efter ligger procenten på 47,28.

Nu säger inte corsistatistiken allt. Men mycket. Generellt reflekterar sig siffrorna i tabellspegeln. Sedan säsongen 15/16 har lagen som hamnat på de två sista platserna i SHL också haft bland de sämsta corsisiffrorna. I våras kom Mora och Timrå på de två sista platserna. De hade klart sämst corsi.

I praktiken innebär förvandlingen att IKO nu tillbringar mycket mer tid i offensiv zon, att de skjuter betydligt fler skott och släpper till färre. Givetvis kommer det över tid att avspegla sig i poäng om trenden håller i sig.

Och det verkar den göra.

Naiva IKO har blivit stabila IKO.

Fyra segrar på sex senaste. Även i förlustmatcherna har IKO stark statistik. Hemma eller borta spelar ingen roll. Sett till efter jul har IKO en corsi på nästan 50 procent och är uppe på övre halvan i den tabellen.

Iögonfallande.

Vad beror det då på att siffrorna så diametralt bytt riktning?

Jag har inget tvärsäkert svar. Det är nog många bäckar små-syndromet.

Som att skadeeländet bedarrat och konkurrensen ökat betänkligt. Som att det riskminimeras i större utsträckning. Passningarna in framför egen kasse är färre, de enkla lösningarna fler.

Som att, som sagt, Engström och Bodie kom in i laget. Engström med sin pondus, som kan systemet i sömnen. Bodie som å sin sida har bästa statistik av samtliga IKO-spelare med en individuell corsi på över 50.

En annan sannolik vändpunktsdetalj var nog Thomas Fröbergs inträde som general manager – två veckor före vändpunktsmatchen mot Färjestad. Jag ställde frågan om statistikens betydelse på presskonferensen när han presenterades. Han sa att statistiken var en prioriterad fråga ”som vi måste ta tag i”.

Det verkar ha gjorts.

Sett till de underliggande siffrorna över hela säsongen är IKO fortfarande klart sämst, men det är tämligen ointressant. Linköpings nuffror är till exempel i fritt fall. Trenden talar just nu till IKO:s fördel.

Vad ska vi då säga om matchen mot Luleå?

Först. Övervärdera inte IKO:s seger. Luleå kom direkt från en stentuff CHL-semi mot Frölunda, de har varit SHL:s klart bästa lag – i princip utan dippar – hela säsongen och har samlat så många poäng att de har råd att plumpa lite här och var. Någonstans kommer det en reaktion.

Som en a cold rainy night in Stoke, som de säger i England. Fast byt ut Stoke mot Oskarshamn. Vi kan nog slå fast att det handlade om omedveten underskattning.

Med det sagt.

Undervärdera heller inte IK Oskarshamns insats. Den var monumental.

En rakt i genom bedårande prestation. Bra förstaperiod, furiöst fenomenal andraakt och sedan en tredje som...tja var ännu bättre.

Vad sa han, sa han?

Var tredje bättre än andra?

Jo, jag menar det. Tredje perioden mot Luleå är i en mening den bästa jag sett IKO göra i SHL.

Ni såg kanske hur Luleåtränaren Tomas ”Bulan” Berglund efter att hans lag i mittenakten kölhalats av den sämsta SHL-nykomlingen i världshistiorien vankade av och an likt en stungen tjuren Ferdinand, hämndlysten, ilsknare än himlavalvets samlade åskmolnsbestånd.

Jag kan bara tänka mig invektivsvärmen som Luleåspelarna fick sig till livs inför tredje perioden. Mina förväntningar var ett våldsamt norrbottnisk bombardemang mot Tex Williamsson.

Att IK Oskarshamn då skrinnar ut, släpper till åtta skott, stänger ner Sveriges bästa hockeylag och vinner utan större brydsamheter.

Aktningsvärt.