Håkan Wastå bor i Illingetorp. Det är en liten by, precis i utkanten av Torsås samhälle. Här rinner en av Bruatorpsåns förgreningar förbi. Det glittrar i vattnet när solen lyser på vårvinterbäcken. Vattenståndet är högt, men inte så högt som det kan vara efter blöta höstregn och riktiga snövintrar.

– När vi byggde huset påstod skatteverket att vi hade sjöutsikt, skrattar Håkan Wastå. Riktigt så är det väl inte, men vårt hus ligger nära ån, det gör det.

Då huset byggdes var det självklart att anlägga ett enskilt avlopp. Avståndet till Torsås centralort är visserligen inte så långt, men hit sträckte sig inte kommunens VA.

I ena änden av tomten hittade en slagruteman en bra vattenåder och man behövde inte ens borra för att få rikligt med vatten.

Avloppet ordnades med en trekammarbrunn. Det är i huvudsak ett cementrör som står på en gjuten platta flera meter ner. Röret är indelat i tre kammare och till detta anlades en infiltrationsbädd som i princip ser ut som vilken gräsmatta som helst.

– Avföringen och papper sjunker till botten i den ena kammaren, och sedan i nästa och då stiger vattnet i den tredje och går ut över infiltrationsbädden, förklarar Håkan Wastå.

Trekammarbrunnen slamsugs en gång om året och det hela har fungerat bra.

– När kommunens inspektör kom, hade de inga synpunkter på själva trekammarbrunnen, men infiltrationsbäddens läge var för lågt i förhållande till ån. Den dömdes ut.

Samtliga grannar i Illingetorp fick anmärkningar på sina enskilda avlopp.

– Vi var många som protesterade först. Det fungerade ju bra. Men sedan skulle kommunen dra fram VA till Kvilla. I samma veva lades elledningarna ner här förbi oss. Vi fick dem att lägga ned avloppsrör under Gullabovägen i presumtivt syfte, för vi tyckte att kommunalt VA skulle vara den bästa lösningen.

– Men kommunen ville inte ta in våra fastigheter i sitt verksamhetsområde och när vi tog in anbud, skulle det kostat varje fastighet 275 000 kronor att göra anslutningen, så flera hoppade av.

Kravet på godkänt enskilt avlopp fanns kvar, och nu har alla i området grävt om sina.

– Först skulle man söka lov hos kommunen, men det gjorde entreprenören. Och hos oss var det enkelt. Vi behövde inte göra om trekammarbrunnen.

Men ny infiltrationsbädd behövdes, grävdes och blev klar i maj 2020.

– Här är den, U-båten, säger Håkan Wastå.

Den är inte precis osynlig där den ligger i ena hörnet av tomten, en långsmal grön kulle, täckt av grovt gräs och med ett svart ventilationsrör som sticker upp i ena änden.

– Ovandelen skulle enligt reglerna vara 90 centimeter ovan högsta vattenstånd för ån. Jag sa till dem att ta i, och göra den extra hög för säkerhets skull.

Under gräsytan består kullen av olika lager av olika material. När det blir fullt i trekammarbrunnens tredje kammare, pumpas vattnet bort hit genom ett rör i trädgården och så pumpas det högst upp i bädden för att sedan sippra genom lagren och renas på det viset.

Det blev betydligt billigare än att koppla på kommunens avlopp. 80 000 kronor stannade notan på.

– Helst hade vi velat koppla på oss på kommunala VA-nätet. Det var väldigt synd att kommunen inte ville dra ut VA hit när de ändå var så nära.

Håkan Wastå är ändå hyggligt nöjd med resultatet. Tio år efter installationen måste infiltrationen besiktas.

– Det är klart att det är bra att ställa krav på enskilda avlopp och lokalt här hos oss hjälper det förstås. Ån är mycket renare i dag än när vi flyttade hit för 40 år sedan. Men myndigheterna borde också ställa mycket hårdare krav på lantbruket. Och på andra sidan Östersjön finns mycket kvar att göra.