Matilda Johansson: ”Sött och kött verkar gå hem bäst i stugorna”

”Klipp klipp klipp!”, eller ”Snabbt klipp, snabbt klipp!”. Inlägg av den karaktären, ackompanjerat av någon bild på något sjuhelsikes billigt (förmodar jag?), började dyka upp i mitt Facebook-flöde för kanske ett halvår sedan. Till en början lät jag det passera, för varför skulle jag ta mig ut till Rinkabyholm för att fynda 1 152 stycken tvättlappar? Jag bor varken nära eller är i behov.

Men efter ett tag noterade jag att det var personer jag kände igen som tingade exempelvis tre kartonger Spiderman-glass till extrapris. För vill man ta del av klippet ska man nämligen kommentera hur många man vill ha, och får man sedan en tumme upp av butiken, ja, då är är det bara att komma och hämta. Det där med hämtningen är ett nyck i sig, så vi återkommer till det.

De välkända ansiktena och namnen gjorde i alla fall att inläggen helt plötsligt blev högintressanta. Och det ska tilläggas om att jag inte är ensam om att känna en dragning till detta. Jag och några vänner trillade dit ungefär samtidigt och hjälps numera åt att hålla koll. Ibland kan jag få ett sms i stil med: ”Såg du att X skulle ha två flak Pepsi-Max?”.

Varför i hela friden är detta så intressant då? Ja, kanske handlar det om den perfekta världen vi ofta möts av i sociala medier. De här inläggen innehåller något annat, en rå sanning om vad någon ska frysa in. Och vissa dagar tycker jag mig kunna studera mänskligt beteende i detta minikosmos av fyndvaror!

Är detta månntro en genialisk marknadsföringsstrategi som spelar på vårt gamla jägar-samlare-beteende? Back in the days när vi livnärde oss för dagen var det säkert amazing att få syn på ett mangoträd och då passade man väl på att plocka på sig så mycket frukt man kunde. Speciellt om någon annan stod och gjorde anspråk på frukten.

Min första iakttagelse i gruppen är att sött och kött verkar gå hem bäst i stugorna. Ovan redan nämnda Spiderman-glassen hade till exempel 107 kommentarer. En annan klippfavorit var fläskfilén i maj som hade inte mindre än 145 kommentarer. Något som jag tycker var lite oväntat obokat var skithuspapper. Denna corona-bunkrade favorit fick bara ynka 35 kommentarer.

När det är något riktigt nice klipp då kan man ju vilja ha flera stycken, och då har vi märkt att människor förhåller sig till detta olika. Vissa säger utan pardon jag ska ha fem stycken. Andra är lite mer ursäktade och förklarar varför de ska hela frysen maxad med fläskfilé, till exempel: ”Kan vara bra till sommarens grillningar”. Sedan finns det en tredje variant – att ett hushåll på två pers bokar två olika beställningar.

Jag har också märkt hur jag rycks med känslomässigt i klippen. Jag kan glädjas åt folk som har lyckats kommentera hem ett erbjudande som det fanns få exemplar av. Och jag blir även väldigt upprörd när butiken måste påminna om att alla ska hämta ut sina varor. Där hade det ju faktiskt varit önskvärt att de skriver rakt ut i kommentarsfältet till personen i fråga. Men där kanske integritetsgränsen går?

Jag har inte sett ett erbjudande som fått mig att klippa till än, men det är säkert bara en tidsfråga!