Victor, 22, jagar pappas tid i debuten: ”Det är inte omöjligt, ha, ha”

Victor Johnrén är en av alla debutanter i Ironman som längtat länge efter att få starta.

Han anmälde sig 2019 och såg fram emot att göra tävlingen på sin 20-årsdag året efter, men så kom pandemin som gjorde att tävlingen sköts upp.

– Jag var nästan ”glad” första året, för jag hade inte alls tränat så mycket som jag behövde. Jag antog att det skulle bli tävling nästa år så jag tog det lite lugnt och startade upp till hösten igen.

När våren kom var han ordentligt peppad på att äntligen få köra sin första Ironman så när beskedet om att tävlingen även då ställdes in kom blev besvikelsen stor.

– Då var motivationen inte så hög. Jag hade en riktig dipp i våras och hade ingen motivation alls då.

Som tur är hittade han motivationen igen och nu, efter många träningspass och mycket längtan, är det dags för start.

– Det känns lite pirrigt. Man har hållit på så länge och nu känns det konstigt att det snart är dags. Det blir mäktigt, säger han.

Ironman är en folkfest som Victor har tittat på i alla år. 2016 fick han följa loppet på nära håll när pappa Per var med och tävlade.

– Vi åkte runt och följde honom under hela resan.

Cykling har alltid legat Victor varmt om hjärtat. Han kör mountainbike och har bland annat kört Cykelvasan två gånger. Löpning däremot var inget han hade tränat innan han anmälde sig till Ironman.

– Simningen känner jag mig lugn inför och cyklingen är rolig, men löpningen är jag lite nervös för. Jag är orolig för magen under löpningen, att jag ska få kramp eller håll.

Vad har du för målsättning i tävlingen?

– Framför allt att ta mig runt, sedan vore det ju kul att slå pappas tid på 12,40! Det är en bra tid, men det är inte omöjligt, ha, ha.