Christian Gustafsson: CG: ”För en gångs skull går det att ställa krav på IK Oskarshamn”

För man måste komma ihåg vad Oskarshamn är för stad. Den är liten, det finns inga attraktiva högskolor och universitet och populationen av rika krösusar är klen.

Det måste också föras till protokollet att IK Oskarshamn, som i alla dragkamper ligger och dammar på botten av hierarkiocenanen, gick in i SHL-äventyret med en spelarbudget på 28 miljoner, en budget som till årets säsong hade stigit till, typ, 32.

Med något enstaka undantag (Malmö) är det många miljoner mindre än lagen som är närmast i fattighusligan. Många ligger långt högre än så. Det sägs att Leksand lägger en bra bit över 50 miljoner på spelare.

Då – sittandes på klassikervarumärke och med 20 millar mer än Fröberg i pluskan – är det klart att Thomas "Tjomme” Johansson kan hysta in 15 miljoner dalapickadoller på en platinaförstakedja.

Sånt där tycker jag är på sin plats att mellan varven-påpeka – vanliga fall.

För nu tycker jag precis tvärt om.

IKO-sportchefen Thomas Fröberg har på några veckor adderat sex spelare av – med IKO-mått mätt – absolut högsta kaliber.

De spelare som har skadats – Johannes Salmonsson och Oscar Sundh – har ersatts med råge, spetsningen av truppen har varit långt över vad man kan förvänta sig.

Martin Filander & Co – som dessutom i högsta grad är involverade i alla rekryteringsprocesser, så även i dessa – har fått ett pärlband av premiumspelare adderade till laget.

• Max Véronneau. Gick direkt från college till NHL. 25 år. Representerat Ottawa Senators i NHL både 18/19 och 19/20.

• Lance Bouma. NHL-räv med 360 matcher – framför allt i Calgary Flames – i världens bästa hockeyliga. En spelare som normalt inte ens överväger ett lag som IKO.

• Robert Sabolič. Slovenen har spelat fyra VM, två OS och vräkt in poäng i KHL.

• Andrew O'Brien. Sannolikt norska ligans bästa back, där han snuddat vid Nolan Zajac-siffror.

• Alexander Sudnitsin. Den mest meriterade målvakt som någonsin dragit på sig en IKO-tröja. Stått i KHL i nästan ett decennium och har inte någon säsong varit under 91 i räddningsprocent.

• JC Lipon. Sist in, 27-åringen har fortfarande inte debuterat. Representerat Winnipeg Jets i NHL och kommer från en stark säsong i Dinamo Rigo. Det är inte ens en månad sedan han gjorde fem poäng på en vecka, sänkte Ak Bars Kazan och blev utsedd till Player of the week i hela KHL.

Det är lätt att glömma vilken klass det faktiskt är som har hämtats in på den korta tiden sedan årsskiftet.

Fullständigt unikt i IKO-historien.

Självfallet kan den här typen av massrekrytering av kravställande, platstagande, utländska, sannolikt ganska egocentrerade hockeyarbetare leda till förändrade hierarkier, omdaningar i gruppdynamiken och missnöje från befintliga spelare, som inte får spela powerplay eller kanske till och med hamnar på läktaren.

Men det ingår i spelet.

Framför allt gör det här att vi kan ställa högre krav på IK Oskarshamn nu.

Om det inför säsongen var högst rimligt att IKO skulle få kvala sig kvar, så tycker jag nu att det är ett misslyckande om kontraktet inte säkras redan under grundserien.

Jag väger så klart in never ending-skadestrulet i Linköping och Brynäs, jag väger även in Malmös flopp-ish-värvningar och Balderform och jag väger in den till synes eviga ångestfilten över Jönköping.

Men framför allt väger jag in artilleriet som Martin Filander plötsligt har tillgång till. IK Oskarshamn har inte bara förstärkt fullt i paritet med bottenkonkurrenterna.

Jag skulle nog säga att de bombat på tyngst av alla.

Thomas Fröberg har nu i någon mån ryggen fri och rak vad som än händer. Han har proppat in NHL-, KHL-, OS- och VM-meriter i en redan helt okej SHL-trupp – och därtill fått snurr på de flesta av de nya.

Mer går ta mig tusan inte att kräva av en sportchef.

Fröberg har pimpat och blingat och lyxpreppat verktygslådan. Nu är det upp till tränarna att nyttja premisserna och fixa en tredje SHL-säsong.

För det är kravet man faktiskt kan ställa nu.

Det finns liksom inga ursäkter för IK Oskarshamn att inte hänga kvar.