Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”En ny 23-minutersback skulle faktiskt kunna förändra ganska mycket för IKO”

Antti Suomela och Patrik Karlkvist lirar på en egen nivå. Toppar både poäng- och målliga. Duon gör, ackompanjerade av Ahti Oksanen, mål när de vill.

Om detta skola jag inte gnata mer. Korna har redan gått hem.

Därtill är känslan att fler och fler spelare kuggar i offensivt. Förra veckan kändes det som att poletter trillade ner här och var. Blaine Byrons Karlstadmål är det inte många som kan göra om. Cam Brace var gamle Cam. Tjeckerna – och då i synnerhet monstruöse Jiří Smejkal – har tuggat i gång på allvar.

Jag ser embryon till både en andra- och tredjelinan som så smått tar rygg på Karla & Co. Jag ser en oförlöst "secondary scoring"-våg resa sig så smått ute till havs.

Brydsamheten finns i motsatt ände av banan.

• • •

Som jag skrev i ingressen så summerades hela hösten under 60 minuter i lördags kväll. IKO briljerade med det ena målet grannare än det andra.

3–1 i andra perioden såg tryggt och säkert ut.

Vips – 3–4.

Juel släppte ett par billiga, markering missades, koncept tappades. Allt rasade på några minuter. Just 3–4-målet var snudd på dråpligt eländigt försvarsspel.

I början av tredje missförståndade Juel och Burström. 3–5 och så var den dagen förstörd.

Det blir liksom evigt mödosamt om man tvingas göra fyra, fem och sex för att ta poäng och vinna.

• • •

Martin Filander påpekar gång efter annan att han vill se mod och kaxighet. Me like. Men givetvis gör den approachen också att man får göra visst avkall i andra änden. Gungor och karuseller, ni vet. Men det får ju finnas gränser.

Just nu skapar IKO i princip flest farliga chanser i ligan, men de släpper också till flest farliga lägen. Vilda västern-kombo.

Skulle man kunna förena våghalsigt modig skicklighet med förtröstansfullt ryggmärgsförsvar är man svårslagen. IKO:s problem är att försvarsspelet inte riktigt sitter i ryggmärgen.

Som senaste veckan.

Två skitiga, äckligt disciplinerade bortasegrar – Rögle och Färjestad – där försvarsspelet och offerviljan var nyckeln.

Men också två försvarshaverier – Rögle och Linköping – med elva (!) insläppta mål som följd hemma i Be-Ge Hockey Center.

Det är just de där oscillationerna som är bekymret.

• • •

Frågan är var problemet ligger?

• Är det helt enkelt så att motståndarna – till följd av KHL-implosion och stjärninvasion – är så mycket bättre den här säsongen?

• Målvaktsspelet? Fjärdekedjan? Absolut, här finns frågetecken, men knappast primärdilemmat.

• Har nye försvarsbossen Christoffer Norgren inte riktigt lyckats sätta sin prägel? Uppenbarligen inte. Han har ju faktiskt aldrig varit hockeytränare. Det vore snarare märkligt om han bara klev in från gatan och nitade ett snortajt försvarsspel. Med det sagt, allt är inte dåligt. Exempelvis har boxplayspelet blivit klart bättre jämfört med i fjol. Men IKO har skaffat sig andra, nya försvarsproblem under Norgren. Hör dock att Filander är jättenöjd med sin backcoach.

• Saknas det någon ingrediens i backbesättningen? Här ringar vi sannolikt in huvudproblemet.

Det saknas en pusselbit.

En Oscar Engsund- eller Brian Cooper-typ i den här backpersonalen skulle kunna göra underverk. Det kan vi nog vara överens om.

Dessvärre kan man inte kidnappa Engsund-ar och Cooper-ar.

Niclas Burström är inte typen. Han är snarare "inga misstag"-backen som aldrig gör en dålig match, men han leder kanske inte styrkorna.

Juuso Riikola skulle vara Cooper, men har inte varit det än. Det är mycket möjligt att han snart acklimatiserat klart och blir den där vrålbacken som äter felfria monsterminuter kväll efter kväll. Att killen nånstans kan lira högkaratshockey – ser ut att vara född på grillor – ser Täppas Fogelberg med förbundna ögon.

Värst är det för William Worge Kreü och David Quenneville. De unga tu har det mer än lovligt tufft för tillfället.

"Q" har sämst plus/minus i hela ligan och kommer snett mest hela tiden. Samtidigt är han ju en skillad råtalang.

"WWK" skulle väl fylla Philip Samuelsson-skorna, men kanske var de större än någon trodde. Känslan är att (och det trodde jag kanske inte att jag skulle skriva) "Sammy" och hans enträgna +20-minuterstuggande kväll efter kväll saknas.

• • •

Konkluderat: Ny back? Ja, tack.

IKO behöver nog inte så värst mycket för att kunna lyfta i tabellen, det är ju inte så att backbesättningen är inkompetent. Alls icke. Jag är inte den som slentriangapar "VÄRVA", men nu är det lågt hängande frukt att påstå: det är läge att lätta på lädret.

Nästan 17 millar finns på banken, det är nu man ska använda lite av dem. Det är dyrt att värva bra backar, men det är ännu dyrare att åka ur.

Jag vet att det inte är lätt att hitta sådana, men det går. Se på Timrå som skeppade tokoffensive toppbacken Joey LaLeggia, blixtrekryterade deffmagistern Joonas Lyytinen och – vips är de typ oslagbara.

Jag ser att ett liknande scenario skulle kunna spelas upp i Oskarshamn.

Tänk något i stil med Timrå-Lyytinen eller Lukáš Klok, den tjeckiske OS- och VM-backen som Rögle hämtade in förra veckan. En sådan back – som är redo att käka Cooperminuter – skulle kunna lösa knutar, avlasta överambitioner, stabilisera stress och kyla av en i grunden ganska kompetent backbesättning.

Det skulle kunna ge den offensiva armadan lön för mödan. Snittar man nästan fyra mål varje kväll ska man inte behöva ligga näst sist. Offensivt är IKO ett sjuhelsickes hockeylag – även i "SHL anno 22/23"-kontext.

Det vore det synd och skam att "slarva bort" det med ett försvarsspel som – kanske – inte är jättelångt i från att vara fullt funktionsdugligt.

En stabil, altruistisk, erfaren, defensivt hugad försvarsmaestro skulle faktiskt kunna göra smärre underverk.