Unikt museum har fått nytt liv på södra Öland
Intresset började 2011 när Malene Langborg hittade sitt allra första brickband på en second hand-butik. Där och då visste hon inte vad hon satt i rullning, men nio år senare befinner hon sig i ett gult uthus på södra Öland med vad som troligtvis är världens enda brickbandsmuseum i sin ägo.
Lokalen är inte särskilt stor – men desto mer utsmyckad. Överallt hänger brickband i rader, brickband i klungor, brickband på krokar och en mängd andra textila föremål. Men vad är egentligen ett brickband?
– Det är ett band som man kan hänga en bricka i, så att det är lätt att bara ta ner den från väggen och använda den, förklarar Malene Langborg.
Och svårare än så är det inte. Banden fungerar som ett slags hänganordning och är ofta utsmyckade med broderier eller olika färgglada mönster. Malene Langborgs fascination över föremålet härstammar från hennes egen uppväxt och den sommarstuga som hennes farmor ägde på 1970-talet.
– När man fyller 50 år blir man lite nostalgisk och sådana värden som farmor representerade börjar ta plats och betyda någonting. Hon hade en bricka i köket med ett broderat brickband och jag tyckte att de påminde mig om henne.
Tanken var aldrig att starta ett museum, men i takt med att samlingen växte kände hon att hon ville dela med sig av den till allmänheten.
Malene Langborg
Född: 1965.
Uppvuxen: I Köpenhamn.
Bor: I en husvagn som hon ställt upp i en kompis trädgård i Hammarby på södra Öland.
Gör: Driver Brickbandmuseum Hammarby samt arbetar som musiker.
Kuriosa: År 2017 gick Malene Langborg in i väggen och beslutade sig för att skala bort allt onödigt i sitt liv. Hon sålde sina två hus i Danmark och flyttade in i en husvagn på heltid. Först bodde hon i Vittsjö i norra Skåne, och sedan 2019 bor hon på Öland.
– Folk har inte brickband längre, för köksinredningen har blivit annorlunda. Det är svårt att säga hur det kom sig att jag tänkte att det skulle bli ett museum men kanske ville jag ha ett litet kulturprojekt som var överskådligt. Så jag tänkte att det här området är det ingen som har tagit – om jag tar det får jag ingen konkurrens, säger Malene Langborg och skrattar.
Men det finns en betydligt större tanke än så bakom projektet. Inkapslat i de utsmyckade textilföremålen finns både en dos av nordisk hantverkshistoria och kvinnohistoria.
– Min gissning är att man började med dem i hemmen under tidigt 1900-tal. Det första fotot jag har är från 1927 där det hänger ett på väggen i vardagsrummet. Sedan skulle jag tro att det hade sin glansperiod på 1960- och 70-talet. Men då är de ofta tryckta – i takt med att kvinnan kom ut på arbetsmarknaden mer och mer satt hon inte hemma och broderade.
Malene Langborg tror att fler – såväl män som kvinnor – skulle må bra av att skruva ner tempot i sina liv och istället sätta sig och brodera. Museet är också tänkt som ett slags miljöprojekt, där hon vill uppmana till en mer hållbar livsstil.
– Det är väldigt viktigt för mig. Allt var inte bättre förr i tiden, men något som var bra var att vi inte köpte så mycket plast. Om man behövde någonting till hemmet kollade man om man kanske hade några tyger på lager, och då kunde man sy till exempel ett brickband. I dag är första tanken om man behöver något att man kan köpa det på nätet. Det är få som tänker att man kan göra det själv. Så jag hoppas att det blir en mentalitetsförändring.
Själv gjorde hon en helomvändning 2017. Efter att ha bränt ut sig sålde hon sina två hus i Danmark och flyttade in i en husvagn på heltid. Det var ett sätt för henne att rensa ut i sitt liv, och hitta sig själv och sitt inre lugn. Just nu står husvagnen i en av hennes kompisars trädgård i Hammarby på södra Öland, där hon hyr lite mark och betalar för elektriciteten.
– Jag kan rekommendera det. När jag gick in i väggen 2017 satt jag där med min sjukskrivning och tänkte att jag behövde omvärdera mitt liv. Vad är viktigt för mig? Det ska i alla fall inte vara så att de saker jag äger, äger mig. När man inte äger så mycket kommer man ner i varv, man blir mer andlig.
Men brickband har hon desto fler av – i dag innehåller samlingen 111 exemplar. Inledningsvis förvarade hon den i ytterligare en husvagn som hon först hade uppställd i norra Skåne och sedermera i Kastlösa. Nu har hon dock flyttat in verksamheten i ett uthus på sin kompis trädgård, och där får brickbanden ta all den plats de förtjänar.
Nyligen skickade hon in en ansökan till Institutet för språk och folkminnen om att göra brickbanden till en del av det nordiska, immateriella kulturarvet. Oavsett vad resultatet blir hoppas hon att fler upptäcker brickbanden – och alla dess olika användningsområden.
– Man kan hänga upp allt möjligt i dem. Det går att göra brickband av gamla slipsar eller metall eller läder. Det är det som är så kul, att det är så fritt och öppet.