Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”Sex spelare som borde leda IKO – men som inte gör det”
Kanske är det helt simpelt så att säsongsinledningarna 2019 och 2020 är SHL-anomalier gentemot det som är realiteten för IK Oskarshamn i landets högsta serie. Måhända ger pytteplånkan det här utslaget över tid.
Men här och nu ger jag blanka fanken i det breda perspektivet, i förutsättningar och spelarbudgetar. Blandar inte in statistik, siffermönster och procenttendenser som åskådliggör saker på sikt.
När jag håller mig i presens, ser jag ett IK Oskarshamn med åtta raka förluster, med en boja runt foten som obönhörligen drar laget mot botten.
Formsvackan är på Marianergravsnivå.
Svackor hemsöker alla lag, illasinnade spiraler hör december till. Men då måste någon eller några gå i bräschen med titeln "skutvändare" på namnskylten.
Så, vems är ansvaret?
• • •
Efter lite kontemplation landar jag i spelare snarare än tränare.
Mer exakt sex spelare.
Spelare som har hierarkisk status, som har tillräckligt med nollor i lönekuverten för att med fog kunna åläggas uppgiften att reda ut sådana här prekära tillstånd: Jonas Engström, Tyler Kelleher, Johannes Salmonsson, Filiph Engsund, Kim Strömberg och Nolan Zajac.
Rickard Palmberg, skadad hela hösten, ingår otvivelaktigt i det här gänget vanligtvis. Jag kunde även ha involverat Philip Samuelsson, men lämnar honom utanför. Dels för att jag (och nu bortser vi från crosscheckingar i Skåne) tycker att han har varit helt okej, dels för att åtminstone inte jag har samma anspråk på honom.
Så jag hejdar mig vid nämnda sex.
Sextetten som på något sätt utgör kärnan i laget. Kittet som ska hålla samman, smörjoljan som ska få maskineriet att tugga i gång.
• • •
• Alla vet Jonas Engströms historiska betydelse för detta lag, denna stad. En av de största i 0491-historien. Men just nu har han fullt upp med att hitta sig själv. Jag vet inte om jag någonsin sett den mäktige kaptenen så här...valpig.
• Lite samma sak med Filiph Engsund. Han är lite Engström light i det här laget. En central spelare, pådrivare och människa. Inte gjort mål sedan mitten av oktober. Jag har ju höga tankar om "Fille", Tre Kronor-förväntningar. Nu sitter jag i stället och undrar efter matcherna: "Var han ens med?".
• Nolan Zajac gör förvisso en del poäng, men lagets uttalade powerplaychef, med o-c-e-a-n-e-r av speltid, har inte gjort mål sedan oktober. Självklarheten är bortblåst.
• Kim Strömberg – poängmaskinen från finska högstaligan – är inte dålig. Men inte heller bra. Han är inte värvad för att vara lagom.
• Johannes Salmonsson. Bortsett två mål i förlusten mot Linköping har han inte gjort mål sedan – håll i er – september. Tragglar. Försvinner. Veteranen skrev penningstint toppkontrakt just före pandemin. Brinner han?
• Tyler Kelleher. Här kan vi ha högst krav. Nummer 19 har, efter en stark inledning, käkat osynlighetspiller. Ett (!) mål på två (!) månader. Nä, det håller så klart inte.
• • •
Det är ju inte så att de här spelarna inte vill. Det försöks, kämpas.
Men jag kräver faktiskt mer här. Det här är sex spelare som borde leda IK Oskarshamn, men som för tillfället inte alls gör det.
I stället leds laget av Joakim Thelin (bortsett nollan i målprotokollet är han strålande), John Dahlström (bäst i IKO under november och december) och ett gäng som värvats från allsvenskan.
Så ska det inte vara.
• • •
Åtta raka förluster och så ska IKO till Ängelholm och möta ”Cirkus Höglander” på lördagskvällen.
Jistanes.
Lär bli åka av.
• • •
Det finns så klart även ljus i IKO-mörkret. Som att de har tre lag efter sig i tabellen och att det är sju poäng ner till strecket.
Och som rubriken i fredagens tidning: ”Fröberg har ett sjusiffrigt belopp att värva för”
"Sjusiffrigt belopp".
Med tanke på att det bara är styvt tre månader kvar av säsongen, att det finns massor av klasspelare på marknaden och att IKO:s sportchef har en dryg mille att bolla med – ja, då kan vi ha rätt höga förväntningar på vad som ska in.
Spelare som i vanliga fall tjänar 200 000-300 000 i månaden lirar nu för en – i sammanhanget – spottstyver.
KHL-backen Patrik Hersley sägs tjäna 70 000 kronor i månaden i Malmö. Andrew Calof ryktas ha ungefär hälften av Hersleylönen i Växjö. "Det är en väldigt låg lön. Den lägsta lönen jag spelat hockey för faktiskt", sa Calof när han skrev på. Rhett Rakhshani har sitt lägsta kontrakt i karriären i Djurgården.
Så för att göra en ostparallell, så får man för tillfället en grottlagrad Gruyère till priset av en Gouda.
Say cheese!
