Byggherrarna som skriver historien om ett växande Kalmar

Det är den förening som sedan 1980-talet äger detta hörn av kvarteret Kvarnen och där byggt ett kontors- och bostadshus. Tidigare har här från 1750 varit hästdriven kvarn och bageri för försvarsmakten och Kalmarbor och från i slutet av 1800-talet ingått i ångkvarnrörelse. Och visst, fyra av stans byggare har lagt hammare och spik åt sidan för att skriva historien om tidigare och nuvarande kollegor som byggt och bygger så många hus i stan, ja, rent av hela stadsdelar som vi tar så för givna i dag. De fyra har många år i byggsvängen.

Ledare för gänget är Peter Glebe som är föreningens ordförande. Han är känd för sitt intresse för byggnadsvård och kulturhistoria. Men den som mest håller i uppslag och papper tycks vara föreningens verkställande direktör Roland Kindberg. Han har många år hos Skanska bakom sig, bland annat var han 1975–1985 med i de stora Kalmarbaserade byggena i Leningrad och Bagdad. De andra två är Christer Bjärgrim och Ove Sjölander. Till sin hjälp har de fyra tagit tre rutinerade numera pensionerade Barometern-OT-medarbetare, journalisten Torsten Strömberg i Påskallavik och fotograferna Lars Johansson, Kalmar, och Olle Nilsson, Oskarshamn.

Byggmästareföreningen har spelat och spelar stor roll i stans utveckling. Medlemsföretagen har i stort sett byggt allt av det nya Kalmar utanför Kvarnholmen och äldsta delen av Malmen. För några år sedan skrev jag en bok om då 100-åriga Claesson och Anderzén, som med tiden blivit CA, och hade då anledning att forska en del om grundaren Claes Johansson (1876–1959). Han var en av föreningens veteraner liksom Nils Johan Andersson (1863–1948) som lite tidigare även han hade startat byggföretag vilket också fortfarande finns kvar. Dessa två blev under flera årtionden dominerande i branschen och hus de byggde finns lite överallt. Deras söner, Edvin Claesson respektive Ivar Tegnander, var under flera år också starkt engagerade i föreningen, båda som ordförande i olika perioder från 1950.

I protokoll kan man se att båda hade anledning att vid några tillfällen klaga hos stans styrande för att de inte fördelade tomtmark rättvist mellan Kalmarhem, HSB, Riksbyggen och privatbyggarna. Det är ett förhållande som föreningen vid flera tillfällen ända in i modern tid har haft att aktualisera. Även nuvarande ordförande Peter Glebe följer i sin far Ivars fotspår. Han var med i föreningens styrelse i många år.

Föreningen blev länsförening först i mitten av 1960-talet. Tidigare hade den enbart omfattat Kalmar med enstaka medlemmar i Nybro och Oskarshamn. Den startades mycket blygsamt. Främsta orsaken till föreningens bildande var att företagen skulle kunna stå eniga i förhandlingar om löner, arbetsmiljö, semestrar och annat med de växande och allt starkare fackföreningarna.

Förste ordförande var Herman Ohlsson som vid tillfället hade 50-talet anställda. Ett storbygge för hans del var Handelsbankens hus vid Storgatan mittemot Kvasten. Störst var dock Ernst Wranne med omkring 90. Han byggde bland annat Telegrafen vid Södra Långgatan. Ackord hade börjat införas på 1920-talet och de ökade ständigt med tidskrävande mätningar och 1947 fann föreningen det nödvändigt att anställa sin förste mätningsman. Den verksamheten har ökat väsentligt genom åren liksom bland annat utbildningar och utredningar.

Det är osäkert var föreningen höll till de första 20–30 åren men troligtvis i något eller ett par rum i medlemsföretags hus. Däremot är det klart att mätningsmän, kontorister och andra blivit så många 1950 att man flyttade till större i Anderzénska huset vid Kaggensgatan 4, ett gammalt köpmannahus. Åtta år senare krävdes ännu större utrymmen och det blev i vindsvåningen i nybyggda Kopparhuset i hörnan Larmgatan-Fiskaregatan. Det hade länge varit en slumhörna.

Omkring 1980 började föreningen se sig om efter ett eget hus och blickarna föll på ståtliga Skansen i Kalmarsundsparken. Men där blev i stället bostäder och valet föll på Kvarnenhörnan.