Anna Winberg Sääf brinner för berättande och skrivande

Anna Winberg Sääf har inte långt till sin lilla skrivarlya. Det är gångavstånd från 1800-talshuset i Lerkaka och med bil tar det bara några få minuter.

– Sväng höger vid stenen här, instruerar Anna. Där, ser ni den lilla stugan på höger sida? Där har jag mitt lilla kontor.

Det är verkligen litet, bakom den vackra gula dörren finns bara ett rum med plats för två sängar och ett skrivbord. Det sistnämnda står framför fönstret och ger möjlighet att sitta och titta ut över fältet. Längre bort syns en väderkvarn och i horisonten ser man havet. På skrivbordet ställer Anna upp sin laptop, ingen extra skärm eller något tangentbord behövs.

– Den blir mer lättillgänglig såhär. Får jag en idé är det bra att bara kunna plocka fram den och skriva. Det är också bra att kunna sitta på konstiga ställen, eller typ i soffan när barnen somnat, om man har en deadline eller så.

Den lilla stugan är egentligen ganska opersonlig, men Anna har piffat till den med några små saker som ska hjälpa henne att vara kreativ. På väggen sitter en teckning, en kalender och en hylla med några böcker. På en krok hänger ett färgglatt hopprep och på skrivbordet står ett gäng små leksakshästar i regnbågens alla färger.

– Jag läser Julia Camerons böcker om att utveckla kreativiteten. Där får man bland annat tips på att ha lite lekfulla saker runt sig för att bli mer kreativ. Fast hopprepet har jag inte använt än, det har varit lite för kallt, säger hon och skrattar.

Stugan är Annas skrivarlya fram till sommaren.

– Tanken är att vi så småningom ska göra om ett av våra egna gårdshus till kontor. Men med tre barn tar renovering tid. Jag sitter hemma och jobbar ibland också, jag har ett skrivbord i vardagsrummet men det är skönt att komma hemifrån. Någon gång har jag till och med suttit i bilen borta vid kvarnarna och skrivit, haha.

Vilka tre grejer måste du ha för att kunna jobba?

– En laddad dator, det är viktigt. Man vill inte komma på en idé, öppna datorn och så har den bara 3 procent kvar. Kaffe, helst med mjölk men i värsta fall får det funka med svart. Och papper och penna för att skriva ner idéer, det är något speciellt med att skriva för hand ibland.

Arbetsdagarna försöker hon ha en tydlig struktur på och hon visar en papperskalender som är fulltecknad med allt möjligt hela dagarna. Där samlas allt från digitala möten till nya idéer. Och trots att hon styr över sin egen tid försöker hon vara noga med att vara ledig när arbetsdagen är slut.

– Jag är en morgonmänniska, jag är effektivast på morgonen och förmiddagen. Senare på eftermiddagen borde jag egentligen inte göra något annat än att kolla mejl, säger hon och skrattar.

Har du en organiserad arbetsplats eller ett kreativt kaos?

– Haha, jag vill svara organiserad men det kan jag nog inte... Det får bli kreativt kaos, det är nog närmare verkligheten.

Den klassiska bilden av en författare är en person som sitter helt ensam på sin kammare och skriver. Men så behöver det inte vara.

– Visst kan det vara ensamt, men man behöver ha kontakt med andra i det här yrket också. Man pratar med förläggare, andra författare, söker stipendier och gör författarbesök, när det inte är pandemi såklart. Jag åker till Stockholm ibland, men då försöker jag hålla det effektivt och hinna med så mycket som möjligt.

Anna Winberg Sääf släppte sina första böcker 2016, ”Jungfruön” och ”Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan”. Sedan dess har det hunnit bli ytterligare en feelgood-bok och fyra böcker i den populära serien om Rekordskolan som hon skriver ihop med Katarina Ekstedt och som riktar sig till barn mellan sex och nio år. Förra året gick den till final i Storytel Awards och även i år blev den nominerad.

– Vi hade nog aldrig trott att den skulle bli så oerhört populär som den är. Men vi gillade den från början och trodde på den.

Duon har precis lämnat in den femte delen till sin redaktör.

– Det kanske är sista delen, vi får se. Vi vet ju att den är efterlängtad och det är en speciell känsla. Det blir en viss press att göra fansen nöjda, och så vet man att många slukar den på en halvtimme och sedan längtar och väntar i flera år på nästa del. Men det är väldigt kul att stimulera till läsglädje på det sättet.

Nu har de i stället ett nytt projekt på gång tillsammans – en thriller som ges ut på förlaget Bookmark nästa år.

– Vi kände att vi ville skriva för vuxna, bollade lite idéer och kom fram till den här som vi verkligen gillar och känner oss säkra på. Vi vet att vi är bra på att skriva spännande och med driv, det har vi fått höra om Rekordskolan. Så det kommer att bli en spännande thriller, men inte en klassisk polisdeckare för det är inget yrke vi känner att vi har koll på, förklarar Anna.

Hur skriver ni tillsammans, rent praktiskt?

– Katarina bor i Stockholm, så vi pratar antingen på telefon eller ses live när vi behöver det och det går. När vi skriver gör vi det en vecka var. Som den här veckan är det Katarina som skriver på manuset och då redigerar jag det vi har skrivit tidigare. Vi är ju överens om ungefär vad som ska hända, men ibland får man tillbaka det och blir överraskad.

Att växla mellan olika genrer har hon inget problem med.

– Min grej får nog vara att göra allt, haha! Jag har så många idéer jag vill förverkliga, allt från en bilderbok till en historia om vårt hus och alla brev vi hittade när vi flyttade in. Och så har jag skrivit en diktsamling som jag ska skicka till olika förlag. Mitt dygn skulle behöva 100 timmar så jag hinner med allt!

Anna Winberg Sääf har en bakgrund inom förlagsbranschen och undervisar även i förlags- och bokmarknadskunskap vid Lunds universitet. Dessutom sitter hon med i styrelsen för Bult, Författarförbundets barn- och ungdomslitterära sektion, och är i år tillsammans med Ami Andersson regionförfattare i Kalmar län.

– Jag älskar att sprida läs- och skrivglädje! Det är viktigt att uppmuntra till att läsa och skriva, man kan inte bara ha nyttoperspektivet, man måste fokusera på lusten också. Många föräldrar är oroliga för att deras barn inte läser något och undrar vad de kan göra för att få dem att läsa mer och det hjälper inte att tvinga. Då måste man börja med själva berättelsen, det kanske finns något barnet kan lyssna på, till exempel på Storytel, och få den ingången i stället, säger hon.

Lusten att peppa andra går hand i hand med hennes nya roll som regionförfattare. I år är hennes och Ami Anderssons fokus just ungas skrivande och Anna poängterar gång på gång att det viktigaste för henne är att uppmuntra skrivglädjen snarare än att skapa framtida författare.

– Det viktiga är att ta vara på skrivglädjen och då kanske man inte ska peka ut sju stavfel personen har gjort utan diskutera idén och tanken bakom i stället. Jag vill att de ska skriva främst för sin egen skull och få chansen att utvecklas i text.

För hennes egen del kom läsandet före författandet. Under uppväxten i Växjö slukade hon bok efter bok och tänkte egentligen aldrig själv på att bli författare.

– Det var så upphöjt, författarna var typ gudar för mig, säger hon.

Hon skrev också mycket, men kände att hon saknade den riktigt bra berättelsen.

– Jag ville skriva men hade inga idéer. Jag gick flera skrivarkurser och var tvungen att hålla på ganska länge innan historierna började komma. Men helt plötsligt kom det väldigt många storys och nu hinner jag inte med alla, säger hon och skrattar.

Om någon frågar vad du jobbar med, svarar du då att du är författare?

– Ja, det gör jag men det är fortfarande lite ovant. Om personen hade känt till mig hade den ju inte behövt ställa frågan så då kan det kännas lite svårt. Samtidigt tycker jag om att vara lite dold, böckerna ska få tala.

Vad har du för tips till den som vill bli författare?

– Dels att skriva så mycket som möjligt, dels att gå en skrivarkurs. Då tvingar man igång kreativiteten med olika övningar samtidigt som man får träffa andra och får konstruktiv feedback från andra än sina närmaste. Det är viktigt, för vill man bli utgiven och läst måste man låta andra läsa det man skriver tidigt, säger hon och fortsätter:

– Jag är väldigt uppmuntrande så fort någon säger att de vill skriva, det är så fantastiskt kul. Alla borde satsa på en författardröm!