20 år sen södra Öland blev världsarv: ”Häftigt att beslutet fattades samtidigt på andra sidan jorden”

Bakom låg en flera år lång process.

– Det var häftigt att beslutet fattades samtidigt på andra sidan jordklotet, i Australien. Och det var så mycket folk, vi firade med fyrverkerier, berättar hon.

Folket, som samlats vid kanten till Kalmarsund på Skansen, värmde sig med ärtsoppa och underhållning står det i Barometerns artikel från högtidligheten:

”I Mörbylånga gick man nästan man ur huse för att delta i festligheterna. Minst 300 personer samlades på torget för att lyssna på sång och musik och se och höra landshövding Anita Bråkenhielm hålla världsarvstalet. Med en förtrupp av fackelbärande barn och ungdomar anlände hon i sällskap med kommunfullmäktiges ordförande Bernt Andersson i hästekipage”.

– Vi står här i dimma och mörker och tar emot en utmärkelse som tagits i sol och värme. Öland är nu en del av världen. Vi bjuder in hela världen som kan få ta del av vårt landskap, sa Anita Bråkenhielm i tidningen.

Firandet fortsatte året därpå och världsarvet invigdes av kung Carl XVI Gustaf på Bårby borg den 31 maj. I sitt invigningstal konstaterade han skämtsamt att han lämnade ett världsarv, Drottningholms slott, för att resa till ett annat

– Att bo i ett världsarv har sina sidor, säger en som vet. Det är inte bara att slå sig till ro och njuta av byggnaderna, miljön och den fina etiketten Världsarv. Det finns en ständig förpliktelse att vårda och bevara för framtiden, sa kungen också.

Då var ”Felix” Everbrand samordnare inom Lantbrukarnas riksförbund, LRF, som var en viktig spelare för att det skulle bli ett världsarv. Nu driver hon hotell och restaurang Magasin1 i Mörbylånga och ser världsarvet som viktigt som besöksmål och i sin marknadsföring.

– För 20 år sen gick vi in i världsarvet med lika stor glädje som jag känner idag. Det är väldigt bra att Mörbylånga kommun satsar på en världsarvssamordnare. Men där emellan har det varit perioder då jag undrat om det verkligen är värt att ha ett världsarv. Särskilt när Natura 2000-områden infördes med nya lagar om markanvändning och det fanns de som skyllde detta på världsarvet, men det infördes ju inte bara på Öland utan i hela EU.

Roger Gustavsson, ordförande LRF i Mörbylånga, har känt detsamma.

– Det är tyvärr en del utomstående som felaktigt påstått att världsarvet hindrar utveckling och utbyggnad av vindkraft och så, som tyvärr använder världsarvet som slagträ, men det stämmer ju inte. Det var väldigt tydligt från LRF:s sida när världsarvet bildades att det inte skulle hämma utvecklingen för företagen, det innebär ingen hämmande lagstiftning.

Som ordförande för LRF i Mörbylånga sitter Roger Gustavsson med som en av fyra parter i världsarvsrådet som träffas två gånger om året. Det är Mörbylånga kommun, LRF, Region Kalmar län och Länsstyrelsen Kalmar län som representeras där. Numera deltar även representanter från Kalmar läns museum och Linnéuniversitetet, berättar han.

Men han var inte med när beslutet om världsarv fattades.

– Då för 20 år sedan då processen var igång var jag en vanlig lantbrukare i området och inte inblandad i LRF-sfären. Det fanns de som var negativa då, men generellt har världsarvet inte varit något som har legat oss i fatet som lantbrukare. Snarare tvärtom, världsarvet har gett hjälp till lantbruket i kontakt med myndighetspersoner, säger han.

Ett exempel var när stödet till bönodling var hotat för ett tiotal år sedan, minns Roger Gustavsson.

– När vi kom till tjänstemännen i Stockholm spelade alla våra sakliga argument, som att bönor är en miljövänlig gröda, bra i växtföljden, inte alls lika stor roll för att bönstödet fick vara kvar som att odlingen skedde i världsarvet. Nu med de senaste årens torka skrev landshövdingen ett brev och lyfte oron från lantbrukare i världsarvet, säger han.

Det finns olika slags världsarv, antingen naturarv som Grand Canyon i USA eller Stora Barriärrevet i Australien, eller kulturarv som förändras av människan, som södra Ölands odlingslandskap.

– Med en konkret byggnad eller hällristning blir det väldigt tydligt vad som är ett världsarv som är värt att bevara för mänskligheten. Men ett odlingslandskap är svårare att ta på och lära känna. Vårt världsarv är inte alltid så lätt att kommunicera. Samtidigt är lantbrukarnas arbete och produktion av mat, artrikedom, djurens bete och stor biologisk mångfald vårt världsarvs styrka och som gör det så intressant,  menar ”Felix” Everbrand.

De flesta evenemang för att fira världsarvets 20-årsjubileum fick ställas in, skjutas fram eller ställas om på grund av att coronapandemin satte stopp för folksamlingar.

Men det blev utställningar om världsarvet i Eketorp, på Naturum, Himmelsberga och Kalmar läns museum. Eleverna på Alunskolan firade i september med litet tårtkalas utomhus på Ölands södra udde. En ny guide har producerats och alla kommunens företag har fått ett vykort med världsarvsinformation, berättar Emma Rydnér, Mörbylånga kommuns världsarvssamordnare sedan 2015.

– Samtidigt har pandemin gjort att många utnyttjat världsarvets vandringsleder. Alvaret är väldigt stort och det får rum många besökare innan det blir trångt, säger hon.

”Idag är södra Ölands odlingslandskap en central näring, och genom att idag använda betesmarkerna på samma sätt som förr kan öns karaktär bibehållas till framtida generationer jordbrukare”, skriver FN-organet Unesco på sin hemsida om södra Ölands odlingslandskap, som är ett av Sveriges 15 världsarv.