Oxhagen – snart ett nytt Snurrom
Västra hade egen station, länge också pressbyråkiosk och två mataffärer. Då kunde Västraborna ta tåget in till centrum. Banan hade också så kallad hållplats ungefär vid dagens Modehuset samt stationer i Kläckeberga, Förlösa, Läckeby, Rockneby och Kåremo. På den tiden fungerade också tågen. Ingen rev ned kontaktledningar. Området i öster begränsat av Stagneliusgatan var en egen liten stad men det har inte fått äran att kalla sig för Västra stan. Vi har ju Gamla stan och på senare år också, omotiverat som jag ser det, Södra stan och Skärgårdsstan.
Men kanske blir det Oxhagen några hundra meter längre norr ut som får ståta med benämningen Västra stan. I varje fall kommer Oxhagen om några år att vara betydligt större. Denna länge stillsamma stadsdel där Claesson & Anderzén och N.J Andersson & son 1962 började bygga egna hus men också åt HSB, Riksbyggen och Kalmarhem är på nytt ett nybyggarland. Det dånar av aktiviteter, buller och bång, byggtrafik, jordhögar, gropar och hus som kryper upp. Om några år bor där flera tusen personer.
En ny storslagen infart genom Perstorpsvägen från Kungsgårdsvägen gör sitt till. De stora och färggranna nya husen ger början till mäktig stadsmiljö. Andra infarten, den mellan bensinstationen och mejeriet, från rondellen på Erik Dahlbergs väg, imponerar däremot inte. Rifatomtens storbygge med högt och lågt och service blir Västra stadens stora blickfång och ögongodis. Men vem vet vad Kalmarhem ställer till med på slätten mellan mejeriet och Röda Korset? Där blir också bostäder. Ja, mycket spännande väntar där Skälbys nötkreatur gick och betade i hundratals år. Även Carl von Linné lär ha gått där en dag och får nu ge namn åt byggnader. Minnet av industrin som tillverkade elektronik och som var stor arbetsplats ska däremot glömmas tycks det.
”Jag förstår inte var alla pengar kommer ifrån. Det satsas miljarder i Kalmar.”
Det skulle inte förvåna om denna Västra staden växer sig än större med tiden. I varje fall om byggivriga politikerna Johan Persson och Mattias Adolfson får styra. De tycks ta första spadtag var och varannan dag. Det blir ett hopp över nya brandstationen, E 22, några företagshus, pistolskyttebana, hundklubb och kolonier och in i Fölehagens kuperade trädområde. Därmed är Västra stan verkligen självförsörjande med Giraffen i söder, Hansa City i väster och massor av arbetstillfällen på gångavstånd.
Det skulle också betyda att E 22 inte längre är förbifart. För tredje gången hamnar den åter inom stans hank och stör. För länge sedan fick genomåkare skramla Södra vägen in till Tullslätten och Norra vägen ut. Det var på den tiden då all trafik gick rakt genom de flesta städer, exempelvis Storgatorna i Nybro och Växjö, genom Trekanten, Smedby och Lindsdal. Längre fram var det genomfart Erik Dahlbergs väg, som då hette Mörevägen, och Norra vägen. Det som förr kallades riksvägen hade först nummer 4, sedan 15 och därefter Europaväg 66 och nu 22.
Snart får även centrala Kalmar sitt Vilda västern, typ Snurrom. Jag tänker på Fredriksskans och allt som där ska bli. Och åker man omkring lite så ser man att det byggs på många ställen i stan. Jag har hört mig för hos ett par byggföretag och de säger sig ha fullt med jobb fyra–fem år till. Men jag förstår inte var alla pengar kommer ifrån. Det satsas miljarder i Kalmar och framgångsrike Pontuz Löfgren och andra duktiga mäklare har fullt sjå med att hjälpa folk att sälja och köpa.
Till slut några ord om hur värderingar kan skifta.
Jag såg i tidningen att del av marken på Fredriksskans anses förorenad. Det kan man väl inte mena? I nära 90 år och fram till för kort tid sedan var det helig jord för fotbollsälskare. Den hade trampats av bollsparkarnas yttersta elit.
En tröst är att hälften av det som forslas bort läggs i Moskogen och resten blir utfyllnad i Tegelviken. Den bevaras alltså. Även stor del av den 300 meter långa muren försvinner. Den byggdes för privata pengar, större delen från tändstickskungen Ivar Kreuger. Stenarna från Öland, transporten och arbetet kostade 6 000 kronor.
Jag förutsätter att stenarna sparas till en annan mur eller annat. Vi ska ju återanvända så mycket som möjligt.