Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: En poäng att placera på turkontot

Stod emot press och tryck i första perioden och kom undan med 0–0. I andra flyttades positioner fram och utdelningen kom. Först genom snyggt powerplayspel signerat Fredrik Olofsson och Patrik Karlkvist, därefter två gånger om genom Cam Brace. Först ett turskott, sedan en vacker pärla i krysset.

3–1-ledning med halva matchen spelad.

Där någonstans började problemen på allvar hopa för de vitklädda gästerna.

Philip Samuelsson hade all tid i Närke på sig att vända upp och slå en enkel passning i egen zon. I stället drog han på sig Sitting Bull-masken och serverade Örebros Elias Ekström som prickade in 2–3.

Av bara farten drog David Quennville på sig ett matchstraff i slutet av andra perioden. IKO redde visserligen ut alla fem minuterna, men Örebro skulle få retroaktiv utdelning.

Petr Zamorsky kvitterade (den kanske Juel borde ha haft?) och Nick Ebert bombade in 4–3 när Robin Norell satt på botbänken.

Ingen kan säga att det inte var rättvist. Örebro bände över matchen i sin favör på alla de sätt. Hemmalaget skapade långa anfall och sköt nästan dubbelt så många skott som IKO. Tim Juel var en jämtländsk jätte.

Men den här IKO-upplagan hittade som så ofta en väg till poäng. Med plockad målvakt skapade IKO mängder av chanser. Pucken dansade på mållinje och i ribba och fasen vet var.

Med 26 sekunder kvar drog Kim Rosdahl till från blå – och hittade krysset.

4–4 och en inte så himla förtjänt poäng. Tvärt om blir det här en poäng att – trots 3–1-ledning – investera på turkontot.

Om man tittade noga kunde man se lite spridda rånarluvor på IKO-spelarna när de lämnade isen.

I förlängningen fick IKO powerplay och var på vippen att även ordna hem segern, men Jhonas Enroth stod emot. Straffläggningen krävde suddenstraff och när Fredrik Olofsson missade sin och Rodrigo Abols satte sin var saken biff för hemmalaget.

Behrn Arena exploderade i ett högljutt jubel, som inte alls var signifikativt för kvällen. Trots att det nästan var fullsatt, 5 100, så bjöds det mest tystnad varvat med ett gäng idéfattiga ramsor.

• • •

Samtidigt som det är lätt att vara kritisk till att IK Oskarshamn inte alls fick fatt i Örebro som de fick fatt i Luleå och Färjestad på bortais, så var det också en match mot ett bra hemmalag, mot ett lag med starka underliggande siffror och mot ett lag som IKO SHL-historiskt haft oerhört svårt emot.

Faktum är att IKO på de fyra tidigare mötena i SHL tagit noll poäng.

Det fanns också en hel del som var bra. Då tänker jag framför allt på powerplayspelet. Varje gång det satt en Örebrospelare utvisad parkerade IKO i offensiv zon och pepprade Enroth med skott.

• • •

Brian Cooper spelade 31 minuter. Förvisso inklusive förlängning, men ändå. Alaskamannen kan det där med att käka istid.

Fjolårsskyttekungen John Dahlström var så när att äntligen spräcka målnollan. Han gjorde 4–4 i slutet av tredje, men domarna dömde – korrekt – bort målet för spark.

• • •

IKO:s spetsspelare fortsätter att leverera. Nya mål skickades in av Patrik Karlkvist, Cam Brace och Kim Rosdahl.

• • •

IK Oskarshamns trematchers-roadtripp fortsätter nu öster ut. Efter en natt på Hotell Hjalmar i centrala Örebro väntar onsdagsträning i Behrn Arena innan det vankas bussresa till huvudstaden och torsdagsbatalj mot nästjumbon Djurgården.

Där har IKO chansen skapa sig ett rejält gap ner till kvalstrecket.

Seger på Hovet och IK Oskarshamn är hela elva poäng före mesta mästarna.