”Ingen är intresserad av en 32-åring – och där kan man kritisera mallen som finns hos elitklubbarna”

Filip Jägerbrink hastar in på Oskarshamns-Tidningens redaktion vid 14.30-tiden. Han har precis avslutat dagens lektioner för högstadieeleverna på Rödsleskolan.

Det är lite så här Jägerbrinks dagar ser ut. Det är ett ständigt pussel för att få ihop vardagen med sambo, två barn och hus i Timmernabben.

Den gångna säsongen har varit tuff. Matcherna har duggat tätt och Oskarshamns AIK var ända in i det sista indraget i bottenstriden. Men Filip Jägerbrink har trots att han snart fyller 32, trots att han jobbar heltid, trots att han har två små barn och sambo hemma, visat att han håller hög klass.

När Oskarshamns-Tidningen har summerat den årliga stjärnligan stod Jägerbrink som överlägsen vinnare med sina 33 stjärnor. Närmast bakom kom skyttekungen André Reinholdsson med 22 stjärnor.

– När du berättade hur många stjärnor man skrapat ihop, inser jag att jag har gjort en helt okej säsong, trots allt. Personligen tycker jag inte att jag har varit så bra som tidigare. Men i det stora hela är jag nöjd med vad jag har åstadkommit, men hade velat göra lite fler poäng, säger Filip Jägerbrink och fortsätter:

– Jag har fått vara skadefri trots hårt matchande. Sedan har man inte varit hundraprocentig alla matcher. Jag tror att vi spelade 22 eller 24 matcher på tolv veckor. Det sliter och på så sätt har det varit tufft.

Du fick 33 stjärnor och den närmast bakom fick 22. Vad säger det?

– Det säger väl att jag inte är slut än, haha. Nä, men jag tycker att många har tagit steg. Anton Agebjörn och jag har levererat som vi ska, men det man ska lyfta fram i OAIK är att många verkligen har lyft sig, tagit många steg i sin utveckling under en säsong – och det är anmärkningsvärt.

Det säger inte att du är överlägset bäst i Oskarshamns AIK?

– Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Visst, jag betyder jättemycket för Oskarshamns AIK, och det vet jag om. Men tycker någonstans att det finns många bra fotbollsspelare i klubben.

30 november löpte kontraktet ut med Oskarshamns AIK och framtiden är oviss för Filip Jägerbrink. Han sticker inte under stol med att han gärna hade testat en högre nivå än division 1.

– Jag har pratat med OAIK och om det blir en fortsättning, behöver jag se över helheten på ett annat sätt. Det har varit ohållbart i år. Jag står med ett ben i fotbollen, ett ben på jobbet och sedan ska jag ha ett ben i familjelivet också… De tre komponenterna har inte funkat i år. Blir det OAIK nästa år måste den situationen lösas.

Vad krävs för att det ska lösas?

– Det är att hitta någon form av, som de själva är inne på, att hitta en form för personlig, individuell utveckling. Att man frigör en kollektiv träning och fokuserar mer på individen är något jag tror stenhårt på. Vad jag förstått ska de presentera ett sådant koncept. När jag vet att de ror i hamn det är det intressant att kunna prata om framtiden.

Genom åren har det funnits intresse för 31-åringen. Det var framför allt nära med Åtvidaberg för ett par år sedan, men Jägerbrink har blivit Oskarshamns AIK trogen. Det är ingen större hemlighet att Lindsdals IF-produkten med all sannolikhet hade kunna spela fotboll på högre nivå än division 1.

– Jag är inte dummare än att jag förstår att mina kvaliteter håller högre upp – och har gjort i många år. Det finns många olika anledningar till att det har blivit som det har blivit. Ett är att jag är tillfreds med vardagen som den är, livet som det är. Jag ser ingen anledning till att flytta, och tror att det har signalerats till klubbar. Det är ingen som är intresserad av en 32-åring – och där kan man kritisera mallen som finns hos elitklubbarna.

– De riktar in sig så tydligt på att man ska följa en en viss mall med ålder, gå från ett steg till nästa och så vidare. Jag har inte följt det och där är jag i dag. Det har jag någonstans landat i, och accepterat.

Har det funnits något intresse de sista tre åren?

– Nej, ingenting. Det är helt sant faktiskt. Någonstans har det funnits ett driv att ta OAIK till nästa nivå, men nu tycker jag att det har stått och stampat. Det är också en av anledningarna till att jag väntar ut lite vad som händer.

Finns det någon bitterhet eller besvikelse i att du inte fått chansen högre upp?

– Nej, det enda jag känner är att jag tvingats jobba med drivet. Vad ska jag hitta för målsättning nu, för att utvecklas, och det har varit påfrestande. Det har jag ändå hittat. Jag har tagit steg i utvecklingen hela tiden och man är väl lite av en ”late bloomer” kanske. Mina egenskaper passar bättre som rutinerad 30-åring än när jag var 20 år. Men nej, ingen bitterhet. Jag har landat i att så länge fotbollen är rolig kör jag vidare. Drivet finns fortfarande kvar.

Kalmar FF lyckades i helgen, till KFF-supportern Jägerbrinks stora lycka, kvala sig kvar i allsvenskan. Något som han tror har stor betydelse för OAIK.

– Det är oerhört viktigt med ett samarbete med Kalmar FF, och det har funkat väldigt bra den här säsongen. Samarbetet har varit givande och lyckat och det tror jag alla inblandade tycker.

Hösten 2018 var OAIK ett mål från att ta klivet upp till just superettan. Motståndet Varberg har precis avklarat sin första säsong i allsvenskan efter en imponerade resa. Nu har Oskarshamns AIK en målsättning att spela i superettan 2022.

– De ändrade om taktiskt bra till den andra matchen. Man kan diskutera ifall vi skulle ha kommit förberedda på ett annat sätt till bortamatchen, men det är också svårt att när man varit så på ”G” som vi hade varit. Men i ärlighetens namn skulle vi ha tagit den platsen, säger Jägerbrink och fortsätter:

– Efter det tycker jag att det är bra med målsättningar, men man har inte jobbat långsiktigt efter det kvalet. Det har blivit ryckigt och vi kanske rentav har tagit ett steg bakåt, för att under den här säsongen jobbat vidare mot det. OAIK står inför en stor utmaning om man ska nå superettan 2022. Vill Oskarshamns AIK utvecklas måste det in fler personer i och runt a-laget – och i och runt föreningen. Nu drivs klubben runt på alldeles för få individer.

Ser du något slut på din fotbollskarriär?

– Många säger att man ska spela så länge man kan. Och ja, absolut, om jag bara hade haft fotbollen. Men just för tillfället är det mycket andra saker som väger in i beslutet. Det är svårt att säga. Ena dagen känner jag mig som 20 år igen och andra dagen inser jag att jag är i en annan fas i livet. Jag tror att man ska hålla sig borta från att vara spelande assisterande tränare till exempel. Antingen ska man vara det ena eller det andra.