Ibland beskrivs pandemin dramatiskt som en strid där sjukvårdspersonalen sägs arbeta i frontlinjen. Men när det gäller personalen på intensivvårdsavdelningen är det snarare den sista utposten. Det är hit de sjukaste covid-19-patienterna hamnar till slut.

Det är här sjukdomen är som brutalast. Det är här patienter drabbas av andnöd. Det är här personalen jobbar i skyddsmask 90. De som under pandemin ofta kallas för hjältar.

Det börjar närma sig jul. Den andra vågen i länet är en dryg månad gammal. I början av december gick antalet som vårdades på intensivvårdsavdelningens covid-avdelning från två till sex personer inom bara några dagar. Nyligen har man också gjort plats för att kunna ta emot åtta patienter samtidigt istället för fem sedan tidigare.

– Vi är medvetna att det kan bli många fler patienter än det vi har haft så vi har försökt att ligga steget före. Platser går att ordna fram men att bemanna upp dem är svårare. Vi har försökt att ha lite mer bemanning än vad som krävs.

Det säker läkaren Andreas Ekman. Vi träffar honom utanför intensivvårdsavdelningen, Iva, tillsammans med sjuksköterskan Helena Nilsson och undersköterskan Yvonne Alexandersson. De flesta regioner har låtit media komma in på Iva för att skildra hur det ser ut i spåren av covid-19. Region Kalmar län har däremot under hela pandemin sagt nej med hänvisning till besöksförbudet. Så även denna gång.

– Det är svårt att förklara för någon som inte jobbar inom vården hur det är att ta hand om en iva-patient. Det kan gå åt tre-fyra personer att ta hand om en iva-patient. Har vi då sex covid-patienter så kan man förstå. Sedan beror det på hur sjuka de är och hur mycket insatser som ska göras just då, säger Yvonne Alexandersson.

De berättar att det för någon helg sedan var tufft att få ihop tillräckligt med personal.

– Då var det riktig kris. Då fattades det flera personer på varenda pass. Så en del jobbade dubbelpass, säger Helena Nilsson.

– Folk är fantastiska på att ställa upp när det behövs, säger Andreas Ekman.

Iva har nu fått hjälp med läkarbemanning från Västervik, plus hyrsjuksköterskor och medarbetare från andra verksamheter. Men trots det kan det bli ont om personal.

– Ja, vi är också sjuka och vabbar. Man får inte heller komma hit med minsta symptom, säger Yvonne Alexandersson.

Våren var milt sagt tuff på Iva, sommaren lugnare men nu är det ner i gruvan igen. Helena Nilsson tror ändå att de flesta har kunnat återhämta sig från i våras.

– Jag tror att det har varit ganska bra men det är jobbigt att börja om nu. Nu vet vi vad som väntar och det är man trygg i, säger hon.

– Samtidigt är ovissheten, om hur länge det kommer att hålla på och hur mycket det kommer att bli, tärande för de flesta, säger Andreas Ekman.

Sedan har vi det där med skyddsmaskerna.

– Det är påfrestande att gå med den och blir jobbigt efter några timmar, säger Helena Nilsson.

– Man hör inte heller riktigt utan får skrika sig hes. Sedan är det svårt att se och man får lite tunnelseende. Man får inte heller kontakten. Patienten ser inte om jag ler, säger Yvonne Alexandersson.

Enligt Andreas Ekman är patienterna som hamnar på Iva yngre nu än i våras.

– Många av de som kommer till oss på intensiven är klara i knoppen. Det är ganska ovanligt annars när de kommer till oss. Många av dem har sagt innan vi sätter igång intensivvården ”oj, jag trodde aldrig att jag skulle bli så här sjuk och att det skulle gå så här långt. Hur kunde det bli så här?” Så det här kan hända vem som helst, säger han.

Är det någon skillnad i vård mellan våren och nu?

– Dels söker folk vård lite tidigare, man sätter in kortison tidigare och den proppförebyggande behandlingen. De har förbehandlats när de kommer hit. Vi märker att vi klarar en del med högflödessyrgasbehandling som vi inte gjorde i våras på samma sätt. Vi har blivit bättre på att ta hand om patienterna.

Eftersom vi inte kommer in på covid-iva förklarar Andreas Ekman hur det ser ut. I den stora salen står sängarna uppradade med patienter i. Det finns plats för tio patienter men är just nu utrustat för max åtta. Personalen rör sig konstant kring patienterna.

– Många som är vakna är trygga med att det är mycket personal där. Har man andnöd så finns folk där. Är man ångestladdad är det nog jobbigt att ligga där. Det är mycket aktivitet hela tiden och det är aldrig riktigt mörkt eller tyst. Det är svårt att vila.

– Många känner en trygghet när de kommer hit. Att de tycker att de blir väl omhändertagna och kan slappna av. Att ha andnöd och få syrebrist är ingen angenäm upplevelse.

– Vi hjälper patientens vitala funktioner andning, cirkulation och njurfunktion medan kroppen själv måste läka.

Vaccineringen ger hopp. Att det här ska ta slut. Att verksamheten på sikt ska återgå till det normala.

– Vi orkar, säger Yvonne Alexandersson och lägger till.

– Men hur länge vet vi inte.