Matilda Johansson: ”2024 började med jakten på den perfekta vitlökssåsen”
Hoppas ni har haft en bra start på året. Mitt 2024 började med jakten på den perfekta vitlökssåsen. Vi pratar alltså sådan som existerar i små plastbyttor på pizzerior. Nu vet jag i ärlighetens namn inte hur stort allmänintresset är för detta ämne, men jag gör det här för er och min egen skull. Och jag ska kort försöka förklara varför.
Innan jul intervjuade jag en man som skulle laga levermos till sitt julbord. Jag googlade rätten men det fanns inte ett enda recept på the world wide web. Och det vill ju inte säga lite, för där ute finns det fan bra mycket grejer. Jag hittade dock ett recept på levermousse. Tänk er som en chokladmousse fast där huvudingrediensen är lever. Det var samma färg. Men moset är mer som en sylta, om jag har förstått det hela rätt.
Mannen, som för övrigt heter Pierre, hade i alla fall fått sitt recept från en äldre granne som i sin tur hade tagit det från någon den kände. Han trodde att receptet härrörde från 1800-talets bondesamhälle, där man tog tillvara på hela djuren. Sedan sa han:
”De här gamla maträtterna som man har recept från olika personer som inte finns längre. Så länge man tillverkar rätterna man tyckte var goda så lever de vidare, de är inte borta.”
”När jag sedan såg att Barometern hade ett pizza-test runt nyår var det som en kniv högg mig i hjärtat.”Matilda Johansson
Det fick mig att tänka på mat som jag inte längre har tillgång till. Till exempel min mormors lasagne. Jag kör numera Markus Aujalays Youtube-recept. Pissgott, men det är inte mormors.
När jag sedan såg att Barometern hade ett pizza-test runt nyår var det som en kniv högg mig i hjärtat. I kupolen dök Bergas pizzeria upp, som bytte ägare förrförra året. I och med bytet försvann världens bästa vitlökssås. Den var så delikat balanserad i smakerna, vitlökssåsen som got away. Det här är på riktigt olycklig kärlek för mig. Jag kommer nog aldrig komma över det.
Men för att inte bara sitta hemma och hänga läpp så tänkte jag att jag skulle göra ett test för att hitta en snarlik. Lite Adele-style: ”Never mind I find someone like you”. Så nu till testet:
Jag begav mig ut för att hämta in fem såser och valde pizzerior efter närheten till mig själv. Jag vill ju inte göra allt för stor miljöpåverkan med mitt test, trots att jag anser att det är av dignitet. Det blev således Ängö, Panorama, Venezia, Pizzapalatset och Kvarnholmens pizzeria. Jag tog min bror till hjälp som också är uppväxt med kebabrullar från Berga.
Med vitlöksåserna i hamn kunde vi direkt konstatera att Ängö, Panorama och Pizzapalatsets var väsensskilda från forna Berga pizzerias sås. Goda på sina vis men inte vad jag sökte. Däremot skulle Venezia med lite dill i såsen kunna närma sig. Och Kvarnholmen skulle med lite mindre dill och några pepparstänk kunna bli mer snarlik. Blandar man de två senare börjar vi faktiskt snacka. Men tyvärr var ingen så lik Bergas som jag hade hoppats på.
Jag har nu därför tagit beslutet att kontakta Bergas pizzerias förra ägare för att försöka få tag i receptet. Den där såsen är för bra för att vara ett minne blott. Jag hoppas innerligt att jag får svar.
Jag kan bara konstatera att i en värld där det mesta är ett knapptryck bort finns det fortfarande saker som kan gå i graven. Som recept och arter. Tänk er helstekt dront med apelsinsås. Det tror jag hade varit gott. Nej, men älskar man en maträtt ska man nog säga det och be om receptet. Det gör nog någon glad. Hoppas jag.
