Eva Bergquist Andersson: Kanske kan ett perfekt hem också räknas till fysisk aktivitet?
En mirakulös metamorfos har skett i mitt hem den senaste tiden. Golven är skinande rena, matresterna mellan spis och bänk är borta, blommorna är vattnade och mattfransarna är kammade. Jag kan fortsätta i oändlighet; tomma toarullar är utbytta mot nya och till och med mina böcker i bokhyllan är sorterade i ordning efter ämne och titel. Till och med hundens klor är klippta.
Vad har hänt, kanske möjligen vän av ordning (och eventuellt någon skarpögd besökare som jämför med hur det var innan) undrar. Enkelt, min käre Watson. Jag har börjat gå på gym, en lika osannolik händelse som om Horace Engdahl skulle medverka i melodifestivalen i en duett med Ebba Busch Thor. Eller har han gjort det redan? Jag kanske bara har förträngt det. I så fall ber jag om ursäkt.
”I denna process ingår att tänka ut olika aktiviteter som absolut måste bli gjorda innan man ställer kosan mot gymlokalen.”Eva Bergquist Andersson
Nej, nyordningen är helt och hållet orsakad av de fysiska aktiviteter jag av olika skäl börjat ägna mig åt sedan i våras. Den läsare som redan nu reagerar genom att ifrågasätta mina uppgifter, kanske på grund av att vederbörande sett mig och inte lagt märke till någon större förändring vad gäller muskelmassa som ersatt fettvalkarna, har på sätt och vis rätt.
Gymmandet har inte gjort att mina biceps blivit större eller att midjan blivit mindre. Jag har heller inte lyckats åstadkomma någon ökad muskelstyrka eller extrem konditionsförbättring. Det var inte heller tanken med denna extrema åtgärd. Jag ville helt enkelt orka med att dra upp båtmotorn till sommaren och tänkte att det skulle hjälpa att börja träna. Och det har fungerat. Båtmotorn for upp och ner utan problem under sommarmånaderna utan att jag fick ryggskott eller spräckte bikinibyxorna av ansträngningen.
Men jag har framför allt utvecklat hjärnan, speciellt den kreativa sidan. Att gå på gym när man som jag hatar all form av ansträngning handlar nämligen om att bli mästare på att prokrastinera, det vill säga hitta på olika orsaker till att INTE släpa sig iväg till denna anläggning för kroppars förbättrande.
”Det är bara det att jag egentligen borde kunna träna dubbelt så ofta som jag faktiskt gör.”Eva Bergquist Andersson
I denna process ingår att tänka ut olika aktiviteter som absolut måste bli gjorda innan man ställer kosan mot gymlokalen och plötsligt har jag utvecklat denna förmåga intill absolut perfektion.
Det finns verkligen en oas att ösa ur när det gäller att hitta viktiga uppgifter att utföra i stället för att gå till gymet. Som jag nämnde tidigare är lägenheten numera ett under av ordning och reda. Till och med godispapperen i bilen är undanplockade, omsorgsfullt och noga eftersom det plötsligt kändes tusen gånger viktigare än att bättra på mina chanser att bli gammal genom att röra på mig i olika maskiner för dyra pengar.
Det är bara det att jag egentligen borde kunna träna dubbelt så ofta som jag faktiskt gör, men nu har ju alla de här andra uppgifterna, som att vika disktrasan i åtta snygga veck, sakta vandra genom lägenheten med en dammvippa i högsta hugg, noga läsa igenom mina gamla kokböcker från 1980-talet samt sortera de tusentals foton jag aldrig haft tid att sätta in i album, tyvärr förhindrat mig från att vistas så ofta som jag borde i träningslokalen.
Fråga är om det ena tar ut det andra; innan jag köpte gymkortet ägnade jag ju absolut ingen tid alls till allt det jag räknat upp här ovan. Kanske det också kan räknas till fysisk aktivitet men då med dubbel vinst, nämligen ett perfekt hem.
Det där borde man kunna räkna ut. Ikväll hade jag tänkt gå och träna, men nu inser jag att det ju är mycket viktigare att ta reda på hur många kalorier man gör av med på att lägga in en tvätt och ställa skorna i hallen i ordning. Så tyvärr, gymet - jag hinner inte. Det får bli en annan dag i stället.
