Heterosexuella flickors tonårstid tar plats på scen: ”Livsavgörande”

En är klädd i skinnjacka och avklippta jeansshorts. En annan i stora, gula puffärmar. En tredje bär en blåmönstrad långklänning i 70-talsstil och en fjärde rockar rosa plyschbyxor med utsvängda ben. Skådespelarna i Byteatern Kalmar länsteaters nya pjäs ”Älsklingarna” ser nästan ut att komma från olika decennier där står bredvid varandra på scenen.

– Föreställningen är överlag väldigt uppluckrad i tid. Karaktärerna är i samma ålder när den slutar som när den börjar men däremellan speedas tiden verkligen upp, nästan från en replik till en annan, berättar regissören Elin Skärstrand.

Hon växte själv upp i Kalmar under slutet av 90-talet, och en av hennes ambitioner har varit att fånga den heterosexuella tonårstjejens väg mot att bli en vuxen kvinna i en mindre stad.

– Jag tror att min uppväxt här har färgat föreställningen ganska mycket, kanske även på sätt som jag inte riktigt förstår. En härlig sak med det här teamet är att vi alla har lite olika erfarenhet. Vi är i olika åldrar, kommer från olika platser och har pratat mycket om våra egna tonår utifrån var vi växte upp. Under processen har vi träffat tonåringar som är unga i dag, och vi har diskuterat skillnader och likheter från när vi själva växte upp. Tonåren är en period i livet där alla val känns otroligt stora och livsavgörande.

Vilka skillnader har ni identifierat?

– På rak arm vill jag säga det här med sociala medier. Det är en helt annan internetkultur i dag. På vår tid kunde man lämna skolan bakom sig när man gick hem, och på så vis ha två separata liv. Nu känns det som att man bär med sig skolans värld hela tiden, säger skådespelaren Rasmus Johansson.

Manuset är nyskrivet av Kristian Hallberg, och fritt baserat på Elfriede Jelineks roman ”Älskarinnorna” från 1975. Ändå är berättelsen skriande aktuell i dag, menar Elin Skärstrand:

– När Kristian och jag läste boken tillsammans var det något som slog mig med texten. Jag tänkte: så här är det ju fortfarande! Det gjorde att vi ville dyka ner i det här. Boken är ju ganska gammal men har kommit tillbaka lite de senaste åren. Den berör ämnen som är ständigt aktuella och på något sätt pockar det på lite extra just nu.

Huvudkaraktären Gittan, 15 år, spelas av Agnes Hargne Wallander. Iklädd rosa mjukisdress och mängder av glittriga hårspännen förklarar hon redan i första scenen att allt hon vill är att bli en kvinna. Hon har inga särskilda ambitioner utöver att vara en maka åt sin älskade pojkvän sedan två månader (spelad av Rasmus Johansson), samt att inom en snar framtid få föda hans barn. Klasskompisen Penelope (Meera Ryan) tycker att det är bisarrt, och drömmer själv om att bli socionom och hjälpa utsatta familjer.

– Vi har ju alla varit tonåringar en gång, och vi har det i oss. Det är en tid där man börjar definiera sig själv – vem är jag i världen? – och det pågår ju sedan resten av livet. Jag minns det som att min relation till andra och vem jag var i deras blickar blev mer och mer tydlig, säger Agnes Hargne Wallander, som själv växte upp i Sundbyberg utanför Stockholm.

Rasmus Johansson, uppvuxen i Borgholm, instämmer:

– Det har bubblat upp mycket från min egen tonår under processen. Man kan drabbas av sådana riktiga skamsköljningar, haha.

Regissör Elin Skärstrand berättar att en stor del av arbetet har gått ut på att skildra just den heterosexuella flickans väg in i vuxenlivet – särskilt hon som befinner sig i en mindre stad. Det är en erfarenhet hon själv bär med sig från sin uppväxt i Kalmar.

– Det är inte uttalat att det är Kalmar det utspelar sig i, men jag tycker det märks. Jag tror att flickans eller kvinnans möjligheter att skapa sin egen plats och äga sin egen kropp skiljer sig åt beroende på var hon bor. Där upplever jag att vi hittat ytterligare en begränsning i mindre städer.

På er hemsida har ni beskrivit pjäsen som ”kladdig”, vad menar ni med det?

– Haha, den innehåller mycket kladd – alltså bokstavligt talat, säger Elin Skärstrand kryptiskt.

”Älsklingarna” har premiär på fredag, den 10 mars.