En av årets bästa filmer – ”Den vilda roboten” är oemotståndlig

Regisserad av Chris Sanders (”Draktränaren”) och baserad på Peter Browns bästsäljande barnbok är ”Den vilda roboten” en oemotståndlig familjefilm som för tankarna till ”Wall-E”, ”Robinson Kruse” och ”Skriet från Vildmarken”.

Huvudperson är en hjälpsam AI-robot kallad Roz (Lupita Nyong’o), vars enda syfte är att göra livet enklare för sin omgivning genom att utföra de uppdrag hon tilldelas. Nu är hon på väg att få ett av de tuffaste som finns: att agera förälder.

Berättelsen börjar med att Roz vaknar i ett vattenbryn på en obebodd öde ö full av vilda djur där hon spolats i land efter ett skeppsbrott. Språkbarriärer och missförstånd gör att hon först ses som ett farligt monster. Det leder till komiska situationer – och sorgliga, som då Roz råkar orsaka en fågelfamiljs död och måste ta hand om den enda överlevande lilla gässlingen.

”Den vilda roboten” är en av årets bästa animerade filmer. Många ögonblick är riktiga tårdrypare, även om några är så puttenuttiga att det känns som om vi i publiken är försökskaniner som utsätts för plågsamt sockersöta djurförsök. Kameraarbete och klippning håller bitvis onödigt högt tempo men i gengäld är ett par sekvenser sagolikt vackra, som när Roz springer genom ett hav av brandgula fjärilar.

Filmen hinner vidröra flera färska ämnen. Fantasins kraft kontra algoritmer. Skillnaden på mekanisk perfektion och mänsklig kreativitet. Hur vi kan lära av varandra och summan bli mer än sina delar. Men också stora frågor som döden och jobbiga avsked.

Det är alltid väldigt tydligt när en påkostad produktion inte bara är en själlös produkt utan faktiskt betyder något för de som gjort den. ”Den vilda roboten” är en sådan film, skickligt programmerad med ett stort bultande hjärta.