Tack Viktor Elm för allt du gjort!

Men denna texten ämnar inte åt att gräva ner sig i Kalmar FFs förmåga att tappa ledningar eller deras ursvaga facit på hemmaplan. Inte heller Kalmar FFs förmåga att ställa sig upp, rakryggade som aldrig förr, och just ”grisa” sig till en plats i Allsvenskan 2021. Nej, denna texten handlar om, vad jag vill hävda, är en av svensk fotbolls största – Viktor Elm – som nu lägger skorna på hyllan och därmed avslutar en 14 år lång era i Kalmar FFs historia.

Uppväxt i Broakulla, i de djupaste småländska skogarna, med sina två bröder, pappa Johnny och näst inpå (i fotbollskretsar) myt-omspunna mamma Ulla så personifierar alla tre bröderna Elm något jag själv vill att mitt älskade Kalmar FF ska vara – småländska bönder som ta mig fan aldrig ger upp och vars glöd aldrig slocknar.

Efter två allvarliga knäskador i tidig ålder, stod Viktor i valet och kvalet mellan att motions-spela i division 4 eller satsa fullt ut på fotbollskarriären. I dag tackar jag Gud att valet föll på det sistnämna. Mamma Ulla stod på sig och jag vill tro att hennes uppmaning till Viktor löd något i stil med ”om du inte testar så kommer du undra vad som hade kunnat bli”. Fyra år senare lyfter Viktor Elm, tillsammans med sina två bröder (!), Lennart Johanssons pokal, debuterar i landslaget och blir utnämnd till Sveriges bästa mittfältare. Karriären tog honom sedan till Holland och nästan 200 matcher i storklubbarna SC Hereenven och AZ Alkmaar där han kom att vinna två cuptitlar samt bära kaptensbindeln i båda lagen. Och är det på grund av den fantastiska fotbollsspelare som Viktor gång på gång visat sig vara som gett honom förtroendet att bära kaptensbindeln i samtliga dessa klubbar? Nej, det är på grund av den människa han är.

För det är just för människan Viktor Elm jag tror han främst kommer bli ihågkommen för (utan att på något sätt förringa hans enorma fotbollsgärning och insats på planer runt om i världen!). Men låt oss vara ärliga, när någonsin har vi sett en kapten i ett av landets bästa fotbollslag initiera högläsning för barn runt om i bygdens skolor? Och dessutom få framtidslöftena, ung-tupparna i föreningen (York Rafael, Ahl Holmström, Isak Magnusson med flera), att också delta i högläsning och läxhjälp. Genom sitt engagemang (”Kalmar FF med hjärtat”, ett av föreningens samarbeten med Unicef samt ovan), är han en förebild och ledare både på och utanför planen. Och när någonsin har en fotbollsspelare använt sitt varumärke och den plattform fotbollen gett honom på samma konkreta sätt för det lokala sammanhanget? Visst, det finns exempel, men dom är få.

Det är därför det känns extra mycket i hjärtat den här gången, för när Viktor nu väljer att lägga skorna på hyllan, så förlorar Kalmar FF inte bara sin kapten och en av kanske allsvenskans bästa mittbackar, utan även en av allsvenskans bästa människor. Min förhoppning är att vi får behålla både Viktor och Rasmus i föreningen och att vi kan göra dom båda till en central del av återuppbyggandet av Kalmar FF. För det är just det jag ser ligger framåt – möjligheter. Med ett säkrat allsvenskt kontrakt, en arena som nu ägs av kommunen och den genomkörare Kalmar FF nu fått i styrelserummet så vill jag tro att Kalmar FF kan lyfta blicken. Lägg därtill Viktor och Rasmus förkroppsligande av Kalmar FF som förening – bönderna från landet som ta mig fan aldrig ger upp – så tror jag Kalmar FF kan gå en riktigt spännande framtid till mötes.

Så slutligen, tack Viktor! För allt du gjort, på och utanför planen, för sättet du har stått upp för Kalmar FF genom åren, både som målsprutande mittfältare, fruktad mittback och pådrivande kapten som ständigt tagit konstruktiva dialoger både med föreningen och oss supportrar. Men också hur du stått (och fortsätter stå) upp för människor i samhället och för dina insatser att driva, inte bara Kalmar FF, utan svensk fotboll i stort till att bli en mer hjärtevärmande fotboll som bryr sig om och tar ansvar för sina medmänniskor och samhället i stort genom att använda sin plattform för något bra även utanför gräsplanen omgivna av läktare. Vi kommer aldrig glömma dig.

Och till mamma Ulla, tack för dina uppmaningar till Viktor den där dagen, tack för din och pappa Johnnys förmåga att uppfostra, inte bara tre fantastiska fotbollsspelare, utan framförallt tre bra människor – för det är vi er evigt tacksamma.

Tobias Graaf

Supporter