”Familjen och samhället måste vara mer intressanta än vad de kriminella är”

Som 24-åring lämnade Shemsi Brahimi det forna Jugoslavien. Oroligheterna i det sönderfallande landet hade pågått ett tag och situationen blev ohållbar.

– Jag flydde från militärpolisen, jag ville inte delta i kriget och som kosovoalbaner blev vi illa behandlade av Slobodan Milošević. Alla kosovoalbaner blev av med sina jobb och kunde inte försörja sig. Vi var sju syskon och våra föräldrar hade det svårt, vi levde från dag till dag, minns Shemsi.

Först kom han till Malmö, en stad som han ännu har varma känslor för. Det var dit som han och sambon åkte för någon helg sedan för att fira hans födelsedag i förväg, bara de två.

– Det var första gången på evigheter som jag stängde av mobilen och vi umgicks bara vi två. Vi pratade mycket och länge om allt möjligt och kom fram till att vi måste göra om det.

Efter en tid i Malmö kom den unge Shemsi till Kalmar och här har han och familjen rotat sig. Barnen är födda på BB i Kalmar och han uppskattar både människor och miljö i staden.

Redan i sin ungdom arrangerade Shemsi fotbollscuper, han spelade en del själv men var duktigare på att organisera. Även i Kalmar började han engagera sig ideellt i ungdomar. I snart 20 år har han ägnat en stor del av sin fritid åt rastlösa ungdomar med för mycket spring i benen. Han har prisats för sina insatser och när kommunen fick upp ögonen för mannen som ungdomarna faktiskt lyssnade på, ordnades en tjänst åt Shemsi för sex år sedan.

– Fotbollscuper hade jag börjat med redan i Kosovo och det fortsatte jag med i Sverige. Jag har aldrig gjort det för pengar utan för ungdomarnas skull. Det ger så mycket energi och glädje att jobba med dem.

Han arbetar bland annat fredag- och lördagskvällar och arrangerar fotbollsmatcher i Novahallen. Tillsammans med socialtjänst och polis syns han på stan och är runt och pratar med unga och deras föräldrar.

– Ungdomarna pratar med mig, de kommer fram och snackar, ställer frågor och de lyssnar på mig.

Det är inte för inte som han kallas för hela Kalmars Papi. Han finns där, han stöttar och hjälper till. Mobiltelefonen surrar, någon vill prata men Shemsi lägger undan telefonen.

– Bara Gud vet hur många kontakter jag har där, säger han om mobilen.

Första gången sambon hörde en ungdom kalla Shemsi för Papi hajade hon till och tyckte det var märkligt.

– Hon frågade mig om jag hade barn som hon inte kände till, haha! Nu är hela familjen så vana vid att alla säger Papi till mig.

Han brinner för unga, engagemanget är tydligt. När han pratar om lösningar och förhoppningar blir gesterna stora och orden forsar ur honom. Han har på nära håll sett hur fel det kan bli när ungdomar hamnar på glid, när föräldrarna inte har kraft eller kunskap att stå emot och när samhällets resurser står hjälplösa.

– Allt börjar med familjen. Det har kommit mycket skit till Kalmar de senaste åren, knark och kriminella, det har kommit utifrån och lockat till sig en del unga som fallit för snacket om snabba pengar. När jag träffar föräldrar säger jag till dem, om ert barn kommer hem med en dyr klocka eller en exklusiv jacka, då måste ni fråga vad den kommer ifrån. Barnen har inte råd med sådana saker. Familjen och samhället måste i alla lägen vara mer intressanta för barnet än vad de kriminella är.

Att familjen är viktig för Shemsi märks tydligt när han börjar prata om barnen och syskonen, föräldrarna. På bara några år har tre av hans närmaste dött; hans mamma och två systrar. Sorgen bär han med sig men han vill inte visa den när han är tillsammans med ungdomarna. Det är bara på faderns ställe i Kosovo – som han och bröderna nu äger gemensamt – som han verkligen släpper ut sin egen sorg.

– När vi var där nere senast tog min sambo med sig barnen och åkte hem till sin familj. Då satt jag ensam på gården och tittade ut, jag såg mina föräldrar och syskon framför mig, jag tänkte på allt som varit och hur vi haft det. Det var viktigt för mig.

Shemsi är muslim men beskriver sig som vem som helst. Religion för honom är att man är snäll mot andra, ger av vad man har och respekterar varandra, oavsett vad man tycker.

– Jag dricker alkohol och äter griskött ibland. Vi firar alla svenska högtider jul, påsk, midsommar. Religion är viktig för många men i hjärtat känner jag att det viktigaste är att vi behandlar varandra väl.

Inför födelsedagen har nära och kära varit på honom att ordna något, kanske hyra en lokal och bjuda in folk. Men Shemsi skakar på huvudet.

– Det går inte. Jag kan inte välja vilka jag ska bjuda och inte bjuda. Jag kommer att vara hemma på min födelsedag och vill man titta förbi på en kopp kaffe, ja då är man välkommen.

Hur är det nu med fotbollen, ditt hjärta bankar för både Kalmar och Malmö, vilket lag håller du på om lagen möts?

– Då är det svårt. Jag har en särskild känsla för Malmö, precis som jag har för Kalmar. Malmö är en fin stad, de har sina problem men jag skulle kunna trivas där. Kalmar har också sina problem men jag bor här och älskar staden. Ja... jag hejar på båda. Nu har ju Malmö FF dessutom tagit vår tränare så jag måste heja på båda lagen, haha!