Christian Gustafsson: "Vilken vildsint, ljuvlig åttondel – bäst av tre har blivit bäst av en”
Upplägget i SM-åttondelarna är besynnerligt. Det rimliga vore att bäst placerade lag fick börja hemma, därefter en match hos det lägre placerade och sedan en eventuell tredjematch återigen hos det bättre placerade.
Det är – skulle jag säga – en större fördel att få första matchen hemma och kunna ta ledningen än att ha den andra och eventuellt tredje hemma.
Du vet ju inte ens om den tredje blir av, för det andra finns det en stark psykologi i att vinna första. Det har aldrig hänt att ett lag vänt 0-1 i matcher i en åttondel. Lex samma psykologi som exempelvis går att applicera på straffläggningar i fotboll. Den som börjar, och sätter, vinner 60 procent av alla straffläggningar.
Förra året fick IKO den fördelen mot Leksand. Nu fick Luleå samma mot IKO.
• • •
Luleå fick också matchen dit de ville.
Efter Myles Powells 1–0 dunstade Be-Ge Hockey Center-glädjen geschwint. Innan först akten var över hade Luleåbackarna Jonathan Andersson och Julius Honka sett till att norrbottningarna både kvitterat och tagit ledningen.
Rättvist.
Inför andra perioden sa Patrik Karlkvist i C More:
– Vi väntar in ett powerplay, kvitterar och så sätter vi trean.
IKO-stjärnan är en man som står vid sitt ord.
Exakt så blev det.
Powerplay i början av andra, Patrik Karlkvist fick pucken – och stänkte in 2–2 i krysset.
Efter 2–2-pucken fick man två ytterligare powerplay, men det var i stället Luleå som gjorde 3–2. Men IK Oskarshamn vore inte IK Oskarshamn om de inte reste sig på åtta och pillrade dit en puck. Ahti Oksanen satte 3–3 mitt i tredje och tog matchen till sudden.
Spelbilden i sudden blev ganska ensidig. Luleå anföll, IKO försvarade sig. Typ.
Patrik Karlkvist klev av i slutet av tredje, efter att han fått en puck i bakhuvudet. Jag skulle säga att han saknades vanvettigt mycket i sudden, som referenspunkt i uppspelen, som targetspelaren som kan hålla i pucken och vänta in medspelarna.
Men IKO och Tim Juel stod emot och med tre minuter kvar poppade och sabrerade Lukas Pilö champagnen. Han fick Jiri Smejkals passning på klubban och vevade in segerpucken.
Taket som en gång i tiden höjdes tre meter höjdes nån kilometer till i den hundradelen pucken passerade mållinjen.
Jublet påminde om när Joakim Thelin vräkte in suddenavgörandet i match sex mot Timrå 2019.
• • •
Jag måste verkligen framhålla en, säger en, spelare i det här läget.
En spelare som efter nästan ett decennium i andraligan fick chansen i SHL och snudd på varvade den. Patrik Karlkvist avslutade grundserien skralt.
I slutspelet har han varit en fullkomlig fröjd att skåda. En del spelare blir små och försvinner när matcherna blir stora. Karlkvist är tvärt om. Han blir ännu lattjigare, ännu chillare, ännu bättre.
I första åttondelen spelade han fram till tre mål, den ena passningen vackrare än den andra. I match två visade han vägen genom att vräka upp 2–2-pucken i krysset.
Han bär IKO.
Klass.
• • •
Blue Front Supports tifo – ett gigantiskt fyrmannaporträtt av Suomela, Smejkal, Karlkvist och Oksanen med överskriften "superkvartetten" – före matchen.
Wow!
Högsta supporterklass.
”Luleås konventionella, tunga, ardennerhästslutspelshockey mot IK Oskarshamns mer egensinniga, hemsnickrade, underhållande "hej kom och hjälp mig"-sluspelshockey.”
Matchens lirare?
Oscar Engsund.
Luleåbacken hade en speltid på 21.37 – efter två perioder. Groteska siffror. Totalt spelade han hiskeliga 31.06 (36.32 inklusive sudden) under ordinarie tid, var involverad i två mål framåt och isens totala dominant.
Allt tyder på att han nästa säsong skrinnar in i Be-Ge Hockey Center – i en IK Oskarshamnströja.
• • •
Till sist.
Underhållningsvärdet i den här SM-åttondelen går sannerligen inte att klaga på. Rock'n'roll-mazurkan uppe i Luleå i lördags, följdes av en ny vildsint pangpang-fajt.
Luleås konventionella, tunga, ardennerhästslutspelshockey mot IK Oskarshamns mer egensinniga, hemsnickrade, underhållande "hej kom och hjälp mig"-sluspelshockey.
Två slutspelsstilar som visat sig passa varandra som händer i handskar.
Det är nästan lite synd att det bara är en rond kvar, man hade gärna sett den här serien veckla ut sig till en blod, svett och tårar-stinn sjukapitelshistoria.
Nu har bäst av tre kokats ner till bäst av en.
En final i åttondelsfinalen.
60 minuter plus eventuell sudden med en kvartsfinal i potten – och nu får IKO till slut åtminstone chansen att dra nytta av hemmaplansfördelen.
Det blir en holmgång, det.