Det är tjejerna som äger i ungdomsserien Eagles
Eagles
Vad: SVT:s nya ungdomsserie som har premiär på SVT Play den 9 mars.
Manus: Anton Nyberg, Michaela Hamilton, Fanny Ekstrand och Amanda Adolfsson.
Regi: Amanda Adolfsson
Producenter: Stefan H Lindén och Måns Göransson.
I rollerna: Alva Bratt, Adrian Öjvindsson, Yandeh Sallah, Edvard Olsson, Per Lasson, Sarah Gustafsson med flera.
Det är något visst med ungdomsserier. När jag var betydligt yngre än i dag älskade jag serier som SVT:s Spung, Glappet och amerikanska Mitt så kallade liv. Där fanns en bångstyrighet och en svärta som bedårade mig. Men jag följde också engagerat de mycket tillrättalagda Beverly Hills 90210 och One Tree Hill.
På senare år har få ungdomsserier lyckats fascinera mig, fram tills norska Skam charmade större delen av befolkningen, inklusive mig, upp i brygga.
SVT började med att likna sin nya ungdomsserie Eagles med Skam, medan seriemakarna, varav flera kommer från Oskarshamn, tog avstånd från den norska succén.
”Nu låter det här som kritik men jag gillar det. Jag gillar att byhålan (förlåt Oskarshamn) får vara något snyggt och trivsamt. Det här är inte någon Fucking Oskarshamn (Fucking Åmål är dock en lysande film ur ett helt annat perspektiv). Det är som en saga.”
Efter att ha sett de fyra första avsnitten av Eagles förstår jag avståndstagandet. Eagles är väldigt mycket mer som amerikanska One Tree Hill och Beverly Hills 90210 jämfört med Skam.
Serien är inspelad i och utspelar sig i Oskarshamn, men det vi ser - som i så många amerikanska serier - är en drömstad. Ljuset är smickrande och förföriskt. Alla är coola och har flashiga outfits i sina garderober. Vädret är vackert. Alla miljöer är rena och fräscha. Och precis som i amerikanska serier är sportkille det hetaste man kan vara.
Nu låter det här som kritik men jag gillar det. Jag gillar att byhålan (förlåt Oskarshamn) får vara något snyggt och trivsamt. Det här är inte någon Fucking Oskarshamn (Fucking Åmål är dock en lysande film ur ett helt annat perspektiv). Det är som en saga.
I seriens centrum står syskonen Felicia (Alva Bratt) och Elias Kroon (Edvard Olsson), som dimper ner i sin pappas hemstad efter många år i Boston, USA, där pappan spelat i NHL. Det är framför allt den tuffa men sköra influencern Felicia det handlar om, efter fyra avsnitt är hockeytalangen Elias nästan helt anonym trots att det är hans ankomst till Oskarshamn som skapar alla spänningar.
Stans charmiga hockeystjärna Ludvig (Adrian Öjvindsson) får rejäl konkurrens i laget, men han är också den som blir ihop med Felicia. Skolans coolaste katt Amie (Yandeh Sallah) blir omedelbart Felicias bästa vän, vilket irriterar Amies snobbiga kompis Klara (Sarah Gustafsson) något oerhört.
De vuxna i Eagles får lite utrymme. Den osympatiska hockeypappan Mats Kroon (Per Lasson) och hans olyckliga fru Leila Kroon (Charlotta Jonsson) gör sina roller bra, även Amies mamma Petra (Anna Sise) som sliter för brödfödan är trovärdig.
Men det är ungdomarna som gör att Eagles går från habil såpa till en serie som fängslar mig. I synnerhet tjejerna. Alva Bratt har en svår roll att tackla, Felicia är både en streetsmart tuffing och en djupt olycklig tonåring, och Bratt gestaltar Felicias olika sidor med bravur. Jag spår henne en lysande skådespelarframtid. Yandeh Sallahs Amie är också en fröjd att se, och Sarah Gustafsson hanterar bitchiga Klara galant.
Den enda vars repliker inte alltid flyger är Adrian Öjvindssons, som spelar Ludde. Men han har en sällsynt charmig utstrålning och när han blir varm i skådepelarkläderna kan det bli hur bra som helst. Tänk Adam Pålsson från bland annat Torka aldrig tårar utan handskar och Boys.
Första säsongen består av åtta avsnitt och efter fyra vill jag gärna se mer. Så tror jag även att målgruppen kommer att känna. Jag hoppas bara att Eagles navigerar rätt efter en lovande början. Risken finns att den sjunker för långt ner i såpahinken och då skulle den glida ifrån mig lika snabbt som en puck far iväg på den där isen i Be-Ge Hockey Center i Oskarshamn.
