Christian Gustafsson: ”Dackarna gör helt rätt som satsar på doldisen Kling”

Aldrig kört själv, aldrig varit ansvarig lagledare. Men han har en gedigen erfarenhet. I över 25 år har han varit involverad i speedwayen i Målilla på något sätt. Som funktionär, tävlingsledare, assisterande lagledare, medlem i bangruppen, depåchef, styrelseledamot och mekaniker. Kling har mekat åt kända namn som Daniel King och Hans Andersen och kan sporten från grunden.

Det är en man från myllan, en trevlig prick.

Han kan Dackarna utan och innan, känner alla. Det behöver inte alltid vara en fördel, men i det här fallet tror jag att det är det.

Jag var lite rädd att Dackarna skulle gå på ”ett namn”. Att man skulle plocka in en flashig Greg Hancock-figur. Det tror jag hade kunnat gå åt skogen. Speedway är inte som andra sporter. Lagledaren har både liten och stor betydelse. Ett lag kan, krasst sett, vinna SM-guld med en oduglig lagledare, men å andra sidan; en riktigt bra lagledare kan göra stor skillnad.

Det är inte alls som en hockey- eller fotbollstränare, där du viger alla dygnets timmar åt att forma en grupp och bygga ett lag.

I speedway möter du krasst sett ditt lag en gång i veckan. Du är inte tränare, utan matchcoach och samlande kraft. Kommunikation är a och o. En bra lagledare måste kunna lotsa en grupp åt samma håll och få alla att trivas när de angör Sverige en gång i veckan.

Det handlar om att vara street smart. Alla fattar att femfaldige världsmästaren Bartoz Zmarzlik, som är multimiljonär och har Zlatanstatus i Polen, inte bryr sig jättemycket om vad en lagledare i Gislaved säger.

Han kör och så är det bra med det.

Du kan liksom inte lära världens bästa förare köra speedway.

• • •

Att vinna stjärnförarnas förtroende och respekt utan att bli lismande, att få dem att lyssna, ta till sig av taktiska direktiv och underordna sig sin lagledare är en huvuduppgift, anser jag.

Och det – i synnerhet om du är ett relativt okänt namn – är inte det enklaste, i en värld där föraren alltid står mycket högre i rang än lagledaren.

Min känsla är att många lagledare ”ser upp till” förarna, har dem som lite idoler. Den fällan tror jag inte Kling går i, han känns alldeles för genuin och jordad för det. Är inte ute efter att synas, vill – till skillnad från vissa andra lagledare – inte själv stå i centrum.

Men framför allt har han en annan styrka – taktikhjärnan.

Där tror jag han vinner många förares respekt.

Jag har pratat runt med folk och alla är överens om att Rikard Kling är en extremt skicklig taktiker. Både när det kommer till att sätta ihop ett lag inför säsong och under matcher när snabba beslut ska fattas.

Att kunna se runt hörn, för att prata GW-språk.

• • •

Finns det då några frågetecken kring valet av Rikard Kling?

Erfarenheten, så klart. Han har aldrig stått i stormens öga, aldrig varit den som ställs till svars. Att jobba bakom exempelvis Mikael Teurnberg är en sak, att fronta själv en helt annan. Teurnbergs stora styrka har varit just att vara affischnamnet utåt, prata med media, vara ansiktet utåt för en av landets mest klassiska speedwayklubbar. Att manövrera rätt gentemot journalister, sponsorer, förare och supportrar när det stormar – det kommer bli något nytt för Kling.

Att ta över som big boss i Dackarna kommer självfallet med krav. Jag skrev om det häromveckan. Kravbilden på den här klubben, med landets finaste speedwayarena, en stolt historik och en stark ekonomi, ska vara hög. SM-final är ett rimligt mål varje säsong, sedan är det inte alltid säkert att man når dit. Men att vara speedwayens Färjestad BK är någon slags mental målbild att sikta mot.

• • •

Med det sagt.

Jag tycker att Rikard Kling var det självklara valet.