Så skulle Fanerdun göra Kalmar ”internationellt och berömt”

En bister februarimorgon 2007 stod sex uppspelta figurer samlade runt en jordhög i Snurrom. Det var dags för det symboliska första spadtaget för ett svindlande projekt. I gruppen fanns bland andra näringslivsminister Maud Olofsson, Kalmars kommunalråd Johan Persson (S) och en herre vid namn Luo Jinxing. Han var ägare av det kinesiska bolaget Fanerdun och skulle snart bli ett välbekant namn för Kalmarborna.

– Folk frågar mig varför jag valde Kalmar. Men det var inte svårt. Här bor goda människor, luften är ren och vattnet smakar gott, sa han själv om satsningen.

Ett halvår hade gått sedan den smått osannolika nyheten briserade. Fanerdun ville bygga ett jättelikt grossistcenter i Kalmar som skulle locka tusentals företag från världens alla hörn. Bakom beslutet låg långa och intensiva överläggningar mellan bolaget och Kalmar kommun.

– Vi förhandlade i princip dygnet runt i tre dygn. Och det var riktigt, riktigt tuffa bud stundtals, mister Luo visste precis vad han ville nå för uppgörelse, berättade Göran Häggfors som då var kommunstyrelsens vice ordförande.

Den kinesiske affärsmannen hade bråttom och nödvändiga beslut klubbades snabbt igenom av Kalmars politiker. Även om några uttryckte viss försiktighet var den allmänna uppfattningen att det här var en satsning för bra för att motstå.

– All den information vi har fått tyder på att det här är helt seriöst, försäkrade Regionförbundets investeringsfrämjare som jobbat hårt för att få satsningen i hamn.

En kamp mot klockan inleddes för att hinna få klart mässhallen till invigningen hösten 2007. Men det dröjde inte länge innan de första orosmolnen seglade upp på Snurromhimlen.

Först avslöjade Sydsvenska dagbladet att investerare lockades till projektet med löften om villa i Kalmar, automatisk uppehållstillstånd och tiotusentals kronor i socialt bidrag. Luo Jinxing reagerade med att vilja utvisa journalisten och hotade med att stämma den svenska tidningen. Skandalen hann knappt blåsa över innan rapporter kom att allt inte stod rätt till på Fanerduns arbetsplats i Kalmar.

Kinesiska byggnadsarbetare hade bara fått en sjättedel av sin lovade lön och Byggnads hotade att stoppa arbetet. När problemet väl var löst kom snart nästa larm från Snurrom. ”Fanerduns bygge en säkerhetsfara”, löd rubriken i Barometern den 30 maj. En inspektion hade visat på stora brister i säkerhet och arbetsmiljö. Antalet regelbrott var så många att kontrollantens protokoll blev fyra sidor långt. Bland annat fanns det risk för att maskiner och människor skulle falla ner i öppna schaktgropar. Arbetsmiljöverket stoppade arbetet och hotade med vite.

– Jag är förvånad, det var precis det här vi hade hoppats slippa se, kommenterade arbetsmiljöinspektören.

Johan Persson lovade att kommunen skulle reda ut problemen med det kinesiska bolaget.

– Det är ingen som räknat med att det ska gå helt utan bekymmer när två kulturer möts. Fanerdun har vidtagit åtgärder tidigare och jag är övertygad om att man gör det även den här gången, sa Persson.

Bolaget förbättrade säkerheten och arbetet tog fart igen. Bara för att åter stoppas av Arbetsmiljöverket. Inspektörer, på plats för att utreda en olycka som nyligen inträffat på bygget, upptäckte anställda som arbetade tio meter över marken helt utan fallskydd.

– Det är rent livsfarligt och vi har gett dem chans efter chans, utbrast arbetsmiljöinspektören uppgivet.

Arbetet stoppades på nytt och snart meddelade Fanerdun att mässhallen och hotellet skulle bli klara först ett halvår efter plan. Det hindrade inte bolaget från att hålla en storslagen invigning den 28 september 2007. 600 inbjudna gäster fick se ett jättelikt fyrverkeri, drakdans och en sångerska som sjöng om ”den klarröda dagen”. Talarna avlöste varandra och tävlade i att hylla satsningen.

Men Fanerduns bekymmer blev allt värre. Plötsligt stod det klart att kinesiska myndigheter granskade bolaget eftersom det saknade tillstånd att föra ut pengar ur landet. I ett brev till Kalmar kommun vädjade Fanerdun om hjälp med byråkratin i Kina, ”annars kan vi inte fortsätta”. I december 2007 sammanfattade Barometern jätteprojektets läget på följande dystra vis: ”likviditetskris, konkurshot, obetalda fodringar, uteblivna löner, få investerare och miljonskadestånd i faggorna.”

Mitt i krisen dök ägaren Luo Jinxing upp i Kalmar. Till synes helt obrydd. ”Vilka problem”, frågade han oförstående Barometerns reporter som vill veta vad affärsmannen skulle göra för att rädda situationen. Han berättade samtidigt att projektet tillfälligt skulle läggas på is, men fortsätta kommande år. Under tiden skulle han leta svenska finansiärer. Han sade sig inte hysa några tvivel om att satsningen skulle ros i land.

– Skulle projektet stoppas vore det detsamma som självmord för mig, sa han och drog med handen över halsen för att markera allvaret.

Men i Kalmar växte osäkerheten över projektet, flera svenska toppnamn hoppade av bolagets styrelse och de ansvariga politikerna blev mer och mer missnöjda med Fanerduns något avslappnade inställning till svenska lagar och bestämmelser. I april 2008 vågade inte någon av de lokala partiledarna, på Barometerns fråga, svara på om projektet i Snurrom skulle förverkligas eller inte.

När Barometern några månader senare träffade Luo Jinxing i hans hemstad Hangzou verkade han, enligt tidningens reporter, tyngd av bekymmer. Den tidigare så positiva framtoningen var borta. ”Kanske har Lou tröttnat på problemen i Kalmar”, frågade sig Barometerns utsända i en krönika.

Jinxing visade sig ha fog för sin oro. Strax därefter vräkte Kalmar kommun Fanerdun från lokalerna de hyrt i väntan på att mässhallen skulle bli klar. De gjordes för att kvitta en stor hyresskuld som det kinesiska bolaget samlat på sig hos kommunen. Men även flera svenska företag väntade på miljonbetalningar och kronofogden hängde Fanerdun i hasorna.

De sista dagarna av 2008 sa Kalmar kommun upp alla återstående avtal med bolaget. Johan Persson var uppgiven:

– Jag är trött på tegelhögar, trött på den nya insjön vi fått vid det planerade hotellbygget. De har inte levt upp till sina förpliktelser, konstaterar han.

Fanerdun sattes i konkurs och bolagets tillgångar började säljas av. Kinesiska investerare hade satsat mångmiljonbelopp i Kalmarprojektet och Luo Jinxing blev en jagad man.

Hon gjorde sista intervjun med Luo Jinxing.

När Barometern lyckas få till ett möte med honom i Kina sker det under stort hemlighetsmakeri. Ägaren har gått under jorden.

”Det är en överraskning att se den annars så självsäkre affärsmannen förvandlad till ett spänt nervknippe, frustrerad, gränsande till desperation. Jag befarar att han ska få nervöst sammanbrott”, skrev Barometerns reporter efter mötet.

Jinxing själv anklagade en tidigare chef i koncernen för att ha svindlat Fanerdun på stora summor.

– Jag vill rädda Kalmarprojektet. Men jag kan inget göra. Alla mina tillgångar i Kina är frysta av domstolen, sa han innan han plötsligt tvingades bryta upp och ge sig iväg.

Barometerns möte med affärsmannen i mitten av september 2009 blev den sista kända direktkontakten han hade med någon svensk.

Det som var kvar av Fanerdun föll sedan samman bit för bit. Efter att konkursen blivit ett faktum dök ett antal spekulanter upp och sade sig vara villiga att betala skulderna och ta över satsningen. Bland annat en grupp kinesiska affärsmän. Men uppgivenheten i Kalmar var påtaglig. I ett svar till investerarna våren 2010 varnade Persson för att de ”måste vara medvetna om att det är en uppförsbacke i Kalmar och en ganska utbredd skepticism här i Kalmar efter det som hänt”.

Kort därefter fick sagan sitt slutgiltiga kapitel när oanvänt tegel såldes till köpare på Öland och de sista delarna av Fanerdunbygget rivdes.

Johan Persson vidhöll ändå att det var klokt att teckna avtal med det kinesiska företaget.

– Ja, det var rätt i den situation vi var i då. Det är alltid lätt att svara annorlunda när man har facit i hand. Men jag säger som Wayne Gretzky: skjuter du aldrig en puck så gör du heller aldrig mål.

Detaljplanen som togs fram i samband med fiaskot har trots allt fått komma till användning. När Kalmar kommun för några år sedan startade satsningen Snabba bostäder, för att få bukt på bostadsbristen, dammades planen av på nytt. Den gjorde att bostadsbyggandet i området kunde komma igång i rekordfart.

– Jag tycker att det här blir en bättre lösning än vad som var tanken när detaljplanen gjordes. Då planerade man för bostäder åt de som kom från Kina. Nu bygger vi verkligen ett blandat område för alla, sa Mattias Adolfson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, till Barometern i våras.