”Vår vän lever kanske inte imorgon”
Hon är sjuk och förra veckan försökte hon ta sitt liv. Vi hittade henne i tid och räddade förmodligen hennes liv, mitt hjärta går sönder. Där står jag på alla fyra, gråter och gör hjärt- och lungräddning på min bästa vän. Personalen från räddningstjänsten och ambulansen som kom skötte detta på bästa sätt. Efter X antal timmar på sjukhuset säger läkaren på akuten att de inte kan hålla kvar henne för medicinska skäl. Läkare från psykiatrin ska göra en utvärdering, hon kommer fram till att min vän ska skickas hem. Hon kan knappt gå och skickas hem, själv. Från den dagen började vårt pass, dygnet runt går vi och oroar oss för vad som ska hända. Vår vän säger att så fort hon får chansen igen kommer hon försöka men att då kommer hon inte ge oss något tecken alls. Socialen ringer mig, ber mig komma på en ”säkerhetsplan” inför helgen, de är oroliga för att min vän ska vara själv och att hon då kommer skada sig själv.
Ikväll, fredag, fick vi med henne till psykakuten för att få henne inlagd. Vi möttes av en läkare som sa: ”Du kommer inte läggas in. Och du borde förstå att du har valt detta och detta skadar dina vänner”. Läkaren fortsätter till oss ”Om ni passar henne så ökar det risken för självmord, de säger forskningen”. Vi frågar om vi bara ska köra hem henne och gå där ifrån och hoppas på att hon svarar imorgon och läkaren säger ja.
Min vän kanske inte lever imorgon. Eller kanske det händer i övermorgon? Vi vet inte. Men vi vet att hon kommer att försöka igen utan att ge något tecken till oss.
Är det så här psykiatrin i Kalmar fungerar? Fungerar det så att vi lägger miljoner på ett nytt psyke och sen när man sväljer sin stolthet och söker hjälp så får man inte den? Man får ett ”uppföljningsmöte” om tre veckor..
Kan säga redan nu, att ni kan avboka den tiden för om tre veckor lever inte vår vän.
// Vänner
