Jörgen Ström: Han blir en av våra allra största – men knappast störst
Ända sedan det där magiska genombrottet 2018 då han som junior tog EM-guld i Berlin med 6,05 har ”Mondo” dominerat stavhoppsvärlden. Han har flyttat sporten till en ny nivå med sina strömhopp över sex meter och sina otroliga toppar där han slagit sex världsrekord och flyttat gränsen uppåt till 6,22 – ett alldeles fenomenalt rekord som ingen förutom han själv just nu har möjlighet att förbättra. Så överlägsen är han.
Utan att vara helt kurant lekte han sig till guldet i lördags. VM:s största favorit höll för trycket utan att vara hotad.
Jag är barnsligt förtjust i listor och att jämföra idrottare och sporter. Jag vet att det är ett subjektivt och egentligen omöjligt uppdrag att ställa idrottsmän och kvinnor mot varandra. Men jag roas av det, det är ibland viktigt att sätta perspektiv på prestationer.
På min lista har jag Armand Duplantis som femma. I alla fall just nu. Och även om han fortsätter slå rekord och vinna mästerskapsguld så tror jag inte att han kommer att bli vår allra största idrottshjälte i min bok. Det finns helt enkelt andra idrottare som i ännu tuffare konkurrens och under längre perioder berört mig mer och visat en osannolik fysisk och mental styrka.
Stavhopp är, trots allt, en gren som i ett globalt perspektiv är väldigt liten. Till och med inom friidrotten är stav inget som är i närheten av exempelvis löpningar och andra hoppgrenar. Den är för tekniskt komplicerad, kräver för mycket.
Min topp 10-lista över tidernas största svenska idrottare ser ut så här:
1) Zlatan Ibrahimovic.
2) Björn Borg.
3) Jan-Ove Waldner.
4) Sarah Sjöström.
5) Armand Duplantis.
6) Ingemar Stenmark.
7) Ingemar Johansson.
8) Gunde Svan.
9) Carolina Klüft.
10) Charlotte Kalla.
Att Zlatan Ibrahimovic ståtar som vår största idrottare genom tiderna är egentligen inget snack. Visserligen kan man kanske störa sig på hans attityd och hans utspel i många sammanhang – men det går aldrig att argumentera för hans prestationer på högsta internationella nivå under 20 år. Han var en av världens bästa fotbollsspelare, ständigt aktuell och ständigt i rampljuset. Fotbollen är också den överlägset tuffaste sporten att nå internationell legendstatus i – där är Zlatan den ende svensk som lyckats göra sig gällande.
Zlatans betydelse för svensk fotboll går heller inte att blunda för. Även om landslaget aldrig vunnit några internationella framgångar med honom så har hans betydelse för intresset och nyrekryteringen varit monumentalt. Jag tror att såväl allsvenskan som landslaget hade fört en ännu mer tynande tillvaro utan legenden från Rosengård.
Själv fick jag en gång, under VM i Tyskland 2006, ett par minuter på tu man hand med den störste. Det var kanske den tråkigaste och mest intetsägande intervju jag gjort. Zlatan, som då var halvskadad, var arrogant och korthuggen. Men vad spelar det för roll i detta sammanhang? Han är nummer ett. Och kommer troligen att förbli i min värld.
Björn Borg är den ende som egentligen kommer riktigt nära Zlatan. En idrottare som lyfte världstennisen från en överklassport till en bred folksport. Borg var tennisens första riktiga superstar vilket tog honom till samma salonger som Muhammad Ali, Mick Jagger och Pelé. Borg var kanske inte den spelare som slog enskilt bäst slag – men han hade en fysik och en mental styrka som aldrig tidigare skådats. Fem raka Wimbledon segrar och totalt elva Grand Slam-titlar talar för sig självt. Att han slutade redan som 25-åring lägger viss sordin på hans karriär, men ger också en bild av hans storhet.
Jag är också svag för Jan-Ove Waldner. Denne fenomenale bollvirtuos som under 25 år drev hela det kinesiska pingisimperiet till vansinne. Även om jag träffade honom många gånger så förstod jag aldrig riktigt hur han ständigt lyckades överbevisa alla, att han alltid hade ett sätt att komma tillbaka. J-O:s styrka, förutom de spelmässiga förtjänsterna, var hans enorma mentala förmåga – att alltid prestera som bäst när det stod som mest på spel. Waldner berättade en gång för mig att han aldrig minns sina förluster, däremot kan han nästan i detalj redogöra för sina segrar. Anmärkningsvärt.
Jag framhåller också simstjärnan Sarah Sjöström som en av våra allra största. Hennes 15 år i världstoppen är fenomenala med hittills 47 guld i OS-, VM- och EM-sammanhang. I en tuff global sport som simning har hon skrivit in sig som en av de allra största namnen genom tiderna – på damsidan som den allra största.
Det är klart att Ingemar Stenmark kanske hade förtjänat en högre placering. För mig, och de flesta andra, var hans barndomsidolen som fick ett helt land att stå still. Stenmark var förstås fenomenal med sina 86 världscupsegrar – men jag tycker att de fem som ligger före honom är snäppet större inom sina gebit. Fotboll, tennis, bordtennis, simning och friidrott är också större internationella scener än alpin skidåkning.
Det finns såklart flera som gör anspråk på en sådan här lista men som inte är med. Legender som Gunder Hägg, Mats Wilander, Stefan Edberg, Pernilla Wiberg och Magdalena Forsberg ligger förstås där och nosar. Det finns en handfull till.
Hur en sådan här lista ser ut om tio år återstår att se.
Men Armand Duplantis kommer finnas med på den. Högt upp. Men inte allra överst.
Sport-Barometern
KFF:s sköna vecka
En längre period av tröga resultat och svajande prestationer. Men veckan som gick blev något av en vändpunkt för Kalmar FF. Först besegrades Tvååker i Svenska Cupen vilket skickade KFF in i nästa säsongs gruppspel – två dagar senare gjordes en historiskt stor affär när föreningen sålde danske stridsvagnen Mileta Rajovic till Watford för omkring 25 miljoner kronor. Ovanpå det åkte KFF under söndagen till Grimsta och besegrade Brommapojkarna med 3–2 efter en rejäl urladdning i första halvlek och ett drömmål av Deniz Hümmet. Nu är kontraktet i princip säkrat och ekonomin tryggad för ett par år framåt.
Hockeyfeber grande
Trots att seriestarterna är några veckor bort så märker man ett sanslöst intresse för ishockey i länet. Nästan 2 000 personer kom till Nybro Vikings ispremiär vilket var ungefär lika många som IK Oskarshamn hade, Kalmar HC hade drygt 1 200 på första träningsmatchen. Allt talar för att det kommer bli ett mäktigt tryck i ishallarna den här vintern.
Ett tungt lokalt fotbollsår
Kalmar FF gör det helt okej i allsvenskan – men i övrigt har de lokala fotbollsföreningarna ett tufft år. IFK Kalmar sliter för överlevnad och har fått göra sig av med alla sina importer, kontraktet i damallsvenskan är sedan länge borta. Oskarshamns AIK är indragna i en tung bottenstrid i ettan, detsamma för IFK Berga i divisionen under. I division 3 är det bara Högsby IK som förmår göra en bra säsong. Både Färjestadens Goif och IFK Oskarshamn är på väg ner i fyran. Det är många varningsklockor som ringer i de lokala klubbarna. Jag kan inte minnas när de var så här tunt bakom KFF?
En OS-dröm i kras?
Högbys mångkampare Marcus Nilsson var ett frågetecken inför VM i Budapest med sina skadeproblem. Det blev ett ännu större frågetecken efteråt. En 18:e plats efter åtta grenar var inget att glädjas över och därefter drog han sig ur tävlingen med axelproblem. Vägen till OS i Paris nästa sommar ser nu mycket snårig ut för 32-åringen som sannolikt har sin sista chans att bli olympisk. Han hade behövt att bra resultat i VM, kanske topp 10 för att vara klar för OS. Nu kommer han få jaga resultat under hösten, vintern och våren för att nå sin dröm. Tufft.
