Eva Bergquist Andersson: Handla lösvikt på nätet – hur gör man det?
Fick andra vaccinsprutan häromdagen. En euforisk känsla infann sig så fort nålen drogs ut ur armen, inte minst för att jag så småningom kanske kan besöka livsmedelsbutikerna i större omfattning i stället för att beställa via nätet. Just de här beställningarna har inneburit en del överraskningar det senaste året.
Jag har till exempel fortfarande inte fattat hur man gör när man vill handla saker i lösvikt, som till exempel potatis.
”En diet bestående på havregryn, kokosmjölk och bakpulver gör ingen människa glad.”Eva Bergquist Andersson
Otaliga gånger har jag trott att jag klickat i att jag vill ha EN påse med exempelvis ETT kilo, men väl hemma med kassarna upptäckt att personalen tolkat mina anvisningar som att jag ville ha EN potatis i stället. Eller ETT äpple, eller EN tomat och så vidare.
Jag är i alla fall glad att jag inte försökte köpa vindruvor eller färska hallon. Att få en dito i kassen hade troligen gjort att jag gett upp det här med att näthandla livsmedel och i stället levt på sådant jag sedan gammalt haft i skafferiet, vilket inte innebär några nobelmiddagar precis. En diet bestående på havregryn, kokosmjölk och bakpulver gör ingen människa glad. Men tack vare vaccinet vågar jag mig snart iväg till affären igen.
Med detta inte sagt att jag är helt nöjd med Region Kalmar sätt att sköta massvaccineringen. Det har visserligen gått som på räls att boka tider, men själva proceduren med att få sprutan lämnar en del övrigt att önska.
Första gången jag skulle vaccineras vid den stora centralen i Kalmar möttes jag av en hord förvirrade människor som vilset vankade omkring, alldeles för nära varandra, utanför själva byggnaden.Ingen verkade förstå hur man skulle bära sig åt och jag själv var minst lika förvirrad när jag såg folkmassan, några fållor uppbyggda av kravallstaketsliknande material samt total avsaknad av information om hur det skulle gå till.
Efter en stund noterade en äldre dam som stod vid en vägg och kraxade fram något som ingen människa med normal hörsel hade en chans att höra. Som väl var hade jag träffat väninnan C, lika förvirrad som mig men medförandes en make som redan fått sitt vaccin och som kunde berätta vad den kraxande damen fyllde för funktion. Hon ropade ut tider, och när hon ropat den tid man själv hade fått sig tilldelad skulle man , likt ett får på väg till klippning (synd att de inte erbjöd klippning förresten, med tanke på min numera rent bisarra coronafrisyr) ställa sig i kravallstaketfållan.
”Eftersom det ändå står cirka 100 personer och väntar och har tråkigare än den som tittar på målarfärg som torkar, kunde kanske en orkester engagerats.”Eva Bergquist Andersson
Till slut var det dags efter 40 minuters väntetid och allt gick bra, liksom vid det andra vaccinationstillfället. Men varför använda sig av medeltidsmetoder när det gäller att organisera flödet av vaccinhungrande länsbor? Har Region Kalmar inte råd att hyra en megafon så man åtminstone kan höra vilka tider som ropas upp? Ett annat, bättre tips är att hyra något slags digital skylt där tiderna kommer upp så att folk slipper stå tysta på helspänn för att försöka höra vad de stackars hesa funktionärerna försöker ropa.
Eftersom det ändå står cirka 100 personer och väntar och har tråkigare än den som tittar på målarfärg som torkar, kunde kanske en orkester engagerats för att göra det hela till en riktigt trevlig tillställning. Och om det hade bedömts som för dyrt med en hel orkester rekommenderar jag trubadurer eller stå-uppkomiker som säkert skulle vilja ha några heldagarsgig och spela inför hundratals människor som väntar på vaccinet i en stämning som då skulle bytas från begravnings-dito till karneval.
Det hade kunnat bli en riktig fest. Nästan lika högtidligt som när jag tillagade min enda potatis som kom med den senaste hämtkassen från min livsmedelsbutik.
