Har ni sett en närmare två meter lång man med rysk pälsmössa åkandes på en så kallad elscooter i Oskarshamn? Då är det troligen Simon Després. Kanadensaren med över 200 NHL-matcher Pittsburgh och Anaheim, som spelat junior-VM och representerat landslaget i Spengler Cup.

Men vi backar bandet lite grann och tar det från början.

Després växte upp i Laval, en förort till Montreal i provinsen Quebec med över 300 000 invånare.

Det visade sig ganska snabbt att Després var något utöver det vanliga. 2007 debuterade han för Kanadas pojklandslag. Året efter spelade han sitt första junior-VM.

Året därpå gick Després som nummer 30 i NHL-draften. Som nummer ett valdes en viss John Tavares, nummer två Victor Hedman och tre Matt Duchene.

Året efter var han på nytt med när junior-VM avgjordes i Vancouver. Det slutade med en silvermedalj efter att Kanada förlorat finalen mot ett stjärnspäckat Ryssland.

Efter det tog Simon Després karriär fart på allvar. Som 20-åring gjorde han debut i Pittsburgh Penguins och där blev det sedan närmare 150 matcher innan han trejdades till Anaheim Ducks. Men det blev bara ett 40-tal matcher i Kalifornien innan han allvarlig hjärnskakning satte stopp för fortsatt spel.

Det hela slutade med att Ducks köpte ut Després för ett mångmiljonbelopp.

Drygt tre år senare sitter den numera 28-årige Simon Després på Fingerkroken i centrala Oskarshamn. Han har precis ätit upp sin lunch och har en kopp kaffe framför sig.

Vem är han egentligen?

– Jag är ärlig, hårt jobbande. Skulle beskriva mig själv som en familjär person, gillar att umgås med familjen och är lojal. Sedan älskar jag hockey och spelar inte för pengarna. Det är en passion och något som jag verkligen tycker om att göra varje dag, säger Simon Després.

När började du spela hockey?

– Jag började åka skridskor när jag var två och ett halvt år. Sedan började jag spela hockey när jag var fyra. Har alltid varit lite större än majoriteten av de andra i min ålder.

Després visade tidigt att han hade fallenhet för ishockey. Men ekonomiskt var det tufft och sedan i sjuårsåldern har han fått hjälp med att bekosta sporten han älskar mest av allt.

– Det var för dyrt för min föräldrar. Men det har alltid funnits folk som trott på mig. När jag var i 13-årsåldern fick jag en agent, började på high school och tränade två gånger om dagen.

Senare blev han Pittsburgh Penguins förstaval i NHL-draften 2009. Ett lag som då – och nu – är ett av ligans bästa lag. Després karriär i världens bästa liga tog fart. Men den skulle bara bli 193 matcher lång.

Després är glad att han ens kan spela hockey fortfarande.

– Jag har fått många tacklingar mot huvudet. Jag har haft nackproblem, problem med migrän, ”vision issues” och även haft problem i mitt privatliv. Förhållanden, familjen… Det har varit tufft.

Det låter som att det har varit väldigt illa med dig?

– Ja. Jag har spelat hockey i hela mitt liv och sedan kunde jag inte spela på en hel säsong, inte ens åka skridskor. Det var en tuff tid för att bygga upp mig själv. Men nu när jag tränat med personlig tränare har jag fått förklarat för mig att jag var undertränad. Med tanke på min storlek och min vikt var jag tvungen att klara mycket mer än jag gjorde. I dag tränar jag mycket yoga och kör en yogasession innan varje träning. Det är bra för höfter, och för hockeyspelare överlag.

Després berättar vidare att han åkt på ett par rejäla smällar från bland andra Chris Neal, Tyson Barrie och svenske Gabriel Landeskog.

– Du får smällar mot ansiktet varje match i NHL när du spelar back. Sedan spelar man tre matcher i veckan plus träningar… Boxare boxas kanske två gånger om året. Hockeyspelare spelar 82 matcher på en säsong plus slutspel och försäsong. Det blir väldigt mycket smällar mot huvudet, säger Després.

Vad tycker du om det?

– Det är för mycket. Nu försöker jag se till att jag inte blir tacklad mot huvudet, eliminera de situationerna. Sedan är jag en stor kille och kan försvara mig själv på ett annat sätt.

Men förutom många smällar mot huvudet har Després även spelat i samma lag som som flera av världens bästa hockeyspelare. Sidney Crosby och Jevgeni Malkin för att nämna två.

– Jag minns min första NHL-camp, jag var väldigt ”starstrucked” över Crosby. Han började prata med mig på gymmet, fick mig att känna mig bekväm och sa att jag skulle skaffa mig bra vanor.

– Malkin är ju från Ryssland och pratade inte så bra engelska i början. Det tog fyra år innan vi faktiskt började prata med varandra i omklädningsrummet. Han är en väldigt rolig kille, en superstjärna.

Som jag förstått det är du multimiljonär. Du behöver inte spela hockey för att tjäna pengar. Varför spelar du hockey?

– För passionen. Jag älskar hockey och det är därför jag fortsätter spela. Jag gillar adrenalinet, gillar att tävla och kemin i att vara i ett omklädningsrum, att vara en del i ett lag och kunna ha ett mål att sträva efter. Att komma hit och spela var en stor anledning till det.

Men du har betalt från Anaheim Ducks fyra år till?

– Sex år till. Sedan får jag fortfarande betalt från mitt KHL-lag (Slovan Bratislava). Just nu får jag betalt från tre olika lag. Laget i KHL betalade inte i tid och jag får ungefär 5 000 euro i månaden därifrån. Men samtidigt var det pengar som jag skulle fått för ett och ett halvt år sedan.

Det låter som att du inte behöver pengar?

– Mer pengar – mer problem, haha. Du vet lotterivinnare?

Ja.

– Det finns någon studie som visar att 75 procent av dem är bankrutt efter fem år. Sedan finns det någon statistik som säger att NHL-spelare ett år efter att de har slutat skiljer sig. När elitidrottare växer upp utan pengar vet de inte hur de ska göra. De köper dyra saker, spenderar det på fel saker. De tänker inte på konsekvenserna. Det är ingenting man får lära sig i skolan. Jag har själv tagit en del dumma beslut i mitt liv, men har ändå klarat mig okej.

Vad är det dummaste du köpt?

– En bil, BMW i8 – och jag köpte den kontant. Två år senare sålde jag den och förlorade 60 000 dollar. Det var helt sjukt. Nu hyr jag bil eller kör dem gratis, haha.

Varför tog Anaheim beslutet att köpa ut dig?

– Det är en ganska lång och komplicerad historia. Som du säkert sett på mitt cv har jag missat mycket matcher. Det var en stor risk för dem. Budgeten är tajt och de vill inte riskera något. Jag spelade inte på ett helt år och de tog helt enkelt beslutet att köpa ut mig. Jag kände aldrig att jag fullföljde det jag förväntades göra och det var jag besviken över.

Vad tycker du om Sverige?

– Det är fantastiskt ställe att spela hockey på, ett bra ställe att leva på. Jag är väldigt nöjd över att ha valt Sverige. När Oskarshamn kontaktade mig tvekade jag aldrig.

Hade du andra alternativ än IK Oskarshamn?

– Faktiskt inte. Han som var general manager i Kölner Haie (Mark Mahon) sa bara att jag skulle spela i en bättre liga. De föreslog KHL och SHL och min agent tyckte att Sverige lät bra.

Després kanske kan ses som en märklig person, en kuf, men som har ett stort hjärta. Sitt första halvår i Oskarshamn beskriver han som älskvärt. Ett par gånger i veckan åker han till Corallen, bastar och tar det lugnt. Det hjälper honom att varva ner.

– Jag kommer från en stor stad, gillar inte trafiken eller att köra bil. Här är allting så nära. Det finns hav, natur och mycket ställen att vandra på. Ibland går jag och bowlar, ibland ensam, ibland med lagkamrater.

Vilka hänger du med?

– Tyler Kelleher och Robin Söderqvist, men när vi har måltider med laget sitter jag med alla andra.

Och så åter till det här med elscootern. Att Després, som troligen hade kunnat köpa en Ferrari och kört runt i Oskarshamn, i stället valt att köpa en elscooter beror på flera olika orsaker.

Han är på något sätt ett exotiskt inslag i Oskarshamn.

Utan att veta om det.

– Jag har alltid föredragit att inte åka bil till arenan. Så nu köpte jag en elscooter för typ 6 000 svenska kronor, känns som en bra investering och jag använder den varje dag. Batteriet räcker precis till att åka till rinken och tillbaka, säger Després.

Vad tänker du om din framtid som hockeyspelare?

– Jag skulle vilja spela länge, men samtidigt vet jag att en skada kan komma när som helst. Jag tar det bara dag för dag. Jag vet hur snabbt det kan vända. Ena dagen har du ett femårskontrakt i NHL och nästa dag kan du inte spela på ett helt år, och ställer dig frågan om du någonsin kan spela igen. Jag är glad för varje dag jag får spela.

Vill du återvända till NHL?

– Det beror på vilken typ av kontrakt det är. Jag skulle inte gå dit för ett tvåvägskontrakt. Sedan gillar jag hockeyn och livsstilen i Europa. Lite mindre matcher, större is, uppehåll och mindre resande. Jag kommer kunna spela längre om jag spelar i Europa.

Vad tycker du om SHL?

– Jag gillar det faktum att två lag från allsvenskan möter de två sista lagen i SHL. Det ger en mening varje match. Så funkar det inte i Nordamerika. Sedan är hockeyn väldigt olika, även om KHL och SHL påminner om varandra.

En snabb sökning på Youtube visar att Simon Després själv knappast varit något lamm under sin tid i NHL. På förstasidan dyker flera fajter upp. Han avrundar intervjun med att berätta varför.

– Vet du vad? Jag började fajtas för att få istid. Jag hade tio minuters istid per match och tävlade med en annan om att få spela. Jag tycker själv att jag var en bättre hockeyspelare, men han fick ändå mer istid. Han var tuffare än mig.

– Jag började tacklas och fajtas, vilket egentligen inte är min spelstil. Jag inledde året med fem fajter på tio matcher och avslutade det med 23 minuters istid och slutspel. Det var en fin avslutning.

Jag är nöjd. Vill du avsluta med att säga något?

– Jag har redan sagt för mycket.