Spralliga ryggsäckar och gamla koffertar berättar om sina resminnen

Scenen i Bylokalen i Stora Frö på södra Öland föreställer en garderob eller ett vindsförråd. Här ger dockskådespelaren Anna Hammarstedt, i blå klänning och röda strumpbyxor, liv åt ”väskdockor” av olika slag.

– Ni har varit med om så mycket, säger den rödglänsande, splitternya resväskan till de gamla slitna koffertarna, när de berättar om sina reseminnen från när och fjärran.

Uppsättningen bygger på Anna Bengtssons omtalade bilderbok med samma namn som pjäsen. Anna Hammarstedt berättar att hon såg boken på nätet och blev nyfiken.

– Jag tyckte genast jättemycket om den. Förut har jag ibland gjort pjäser för att jag varit arg på saker som jag tycker är fel. Men den här gången kände jag att här fanns något som bara var skoj och spännande som jag ville utforska.

Hon kontaktade regissören, dramatikern och skådespelaren Johan Bernander i Kalmar och frågade om han kunde skriva manus. Han har regisserat flera av teaterns tidigare uppsättningar

– Det är så häftigt med Johan, han förstår precis vad jag menar, utan att jag behöver förklara närmare. Och det var viktigt med det här manuset att det skulle bli lekfullt, säger Anna Hammarstedt.

Efter mycket diskussioner och bollande fram och tillbaka, kom de båda fram till ett slutmanus.

– Det är version sex vi spelar nu, berättar Johan Bernander, som tycker det är ”en lyx att bara skriva manus”.

– När jag själv ska regissera det jag skriver måste jag ju tänka på hur det ska kunna gestaltas på scenen. Nu kan jag bara tänka: Skriver jag om ett tåg så får väl de andra lösa det.

I pjäsen möts olika ”personligheter” till väskor, allt från en trött, gammal sjösäck till en koffert från en flyktbåt och två spralliga ryggsäckar, som berättar vad de varit med om på sina spännande, roliga eller farofyllda resor. Från instängdheten i garderoben vidgas vyerna ut mot världen, liksom även förståelsen för andra.

– Här finns en nyfikenhet på det som är annorlunda. På det sättet är det en mycket humanistisk föreställning, säger Anna Hammarstedt.

Det är den kända scenografen och dockmakaren Eva Grytt som skapat ”väskdockorna”, liksom scenografin. Det är första gången hon medverkar på Ölands dramatiska teater.

– Det finns inte många scenografer och dockmakare som man kan fråga: Kan du göra en kavalkad av resväskor som ska vara olika personer i vår föreställning? Eva är en av de få, säger Anna Hammarstedt, som tidigare har samarbetat med Eva Grytt på Stockholms stadsteater och Dockteater Tittut.

– Eva gör så humoristiska saker. Och hennes scenografi är så enkel och samtidigt så komplex, säger hon.

För regin svarar Minna Krook, som också gjort flera uppsättningar tillsammans med Anna Hammarstedt.

– När Anna frågar, så kommer man. Vi har väldigt roligt när vi jobbar ihop, säger hon.

Minna Krook är koreograf och leder det egna danskompaniet Minna Krook Dans som har sin bas i Stockholm och turnerar med föreställningar för barn i hela landet.

– Vi kommer från olika håll, säger Anna Hammarstedt. Minna kommer från dansen och jag från teatern. Men vi letar efter samma sak när vi sätter upp en pjäs, en långsamhet och en tro på att barnen i publiken förstår utan att vi behöver bli övertydliga.

Minna Krook instämmer:

– Man behöver inte skrika eller förklara allting. Förklaringen kan komma i scenografin, i musiken eller i tystnaden. Anna och jag är bra på att börja i väldigt mycket myller och sedan skala av mer och mer. Och lugna ner tempot.

Musiken och ljudet i föreställningen har skapats av ljuddesignern Silas Bieri, som kommer från Schweiz och har jobbat över hela världen. Numera bor han i Malmö, och Anna Hammarstedt träffade honom i hans studio under pandemin, när hon var där för att spela in digitala versioner av sina tidigare föreställningar.

– Jag ville prova nya medarbetare i den här uppsättningen. Silas ljudbild är annorlunda och ganska modern, det blir en bra kontrast till den dammiga garderoben.

Ljuset designas av Kalmarljussättaren Andreas Bernthsson, som gör sin fjärde produktion på Ölands dramatiska teater.

– Det är mycket ny teknik i den här uppsättningen. För första gången har vi lampor som är helt trådlösa. Det kan bli hur mycket ljus som helst på olika sätt. Det är helt obegripligt, men Andreas kan konsten att tämja det, säger Anna Hammarstedt.

Vad vill ni att barnen i publiken ska få med sig hem efter föreställningen?

– Att de ska gå hem och fråga farmor och mormor om vad de varit med om på sina resor, säger Minna Krook.

Johan Bernander hoppas att barnen ska se att man kan bli rikare som människa av att ta del av andras erfarenhet och berättelser.

–Jag gillar att de gamla rävarna till väskor kan retas med den nya röda väskan, utan att vara föraktfulla. Det finns en väldig respektfullhet här, som är jättespännande, säger han.

Den 16 december har föreställningen urpremiär i Bylokalen i Stora Frö, och i vår kommer den att visas för Kalmars alla femåringar under två veckor.

– Den är tänkt för barn från fyra-fem år, men egentligen är det en allåldersföreställning, säger Anna Hammarstedt.