För Viktoria Johansson blev årets Ironman extra speciellt. Det blev nämligen hennes 30:e lopp.

– Jag var tvungen att räkna efter, skrattar Viktoria Johansson.

Men årets lopp blev tuffare.

– Det var varmt. Jag fick lite ont på baksidan av löpningen. Men skam den som ger sig.

Det blev en lugn och varm dag, enligt Andreas Gustafsson.

– Simningen var lugn och behaglig, cyklingen har jag aldrig varit med om att den har varit så gynnsam i vindarna på Kalmarsidan, säger han.

Det var inte heller hans första Ironman. Totalt har han gjort 85 Ironman och i år blev det 20-årsjubileum i Kalmar.

Ironmandebutanten Oskar Jonsson är nöjd med dagens insats. Aldrig hade han simmat, cyklat eller sprungit så långt. Dagen var även lite speciell då han fick ta hand om sin sambo Julia som också deltog.

– Vi har inte kunnat hålla sällskap men vi har setts på löpningen när vi har mötts, säger Oskar Jonsson.

Sedan 2019 har Nina Hansson väntat. Nu äntligen är målet nu. Hon har gjort en Ironman.

– Det är så sentimentalt att springa in på Stortorget. Det är mycket känslor, säger hon.

Alla deltagare i Ironman bär på en egen historia och så även Benshi Abdulkader. När han var 20 år flydde han från Syrien i en gummibåt över Medelhavet. Efter en månad på vandring genom Europa förenades han slutligen med sin familj i Kalmar.

Årets Ironman väckte minnen från flykten till liv och det blev en känslosam dag. Han blir märkbart tagen när han berättar om simetappen i tävlingen som flyttade hon tillbaka till båtflykten.

– Då såg jag många från mitt hemland och från andra länder som låg på stranden. När jag simmade ute var det svårt att titta mot botten. Jag såg en badmössa på botten, då stannade jag och tänkte ”jag skiter i Ironman. Det kanske ligger någon där”. Men det var någon som hade tappat det. Men det är tufft att tänka på.

Ännu en debutant tog sig i mål! Joakim Hassini lärde sig att crawla för en månad sedan – men tog sig ändå snabbt i mål. Känslan av att springa in på Stortorget var mäktig, berättar han.

Kalmars Ironman blev den tuffaste hittills för rullstolsburne Jan Tomanek. Då blev publiken det välkomna stödet att orka igenom loppet.

Debutanten Viktor Johnrén hade sin egen hejarklack på plats under loppet.

– Det är familj och vänner. Det betyder mycket. De trycker på att man ska fortsätta springa fast man är helt slut, säger han.

Men han slog inte sin pappa tid.

– Jag kom 50 minuter för sent ungefär. Han är mycket bättre löpare, säger Viktor Johnrén.