P-vakten Josefine, 33: ”Man är lite turistguide och psykolog”

Att vara ”lapplisa” är inget som passar vem som helst. Det krävs lugn och tålamod. Även om de flesta som Josefine Forseby möter är trevliga så är det en och annan som tappar humöret och skäller på henne när de har fått en parkeringsanmärkning, även om de innerst inne vet med sig att det är de själva som har gjort fel.

– Men det händer inte så ofta. Jag får ganska mycket uppskattning, det är många som väljer att stanna och prata och säger att ”det är bra att ni finns”. Jag trivs jättebra med jobbet, och älskar det. Men man måste passa för det, det gäller att kunna behålla lugnet. Du blir också en offentlig person som folk känner igen när du är civilklädd och är ute och handlar, man måste klara av det också, säger Josefine Forseby som brukar tänka att det kanske inte handlar så mycket om själva parkeringsanmärkningen när folk blir upprörda, utan att det finns andra anledningar till att de inte är i balans.

Vägen till att bli parkeringsvakt var inte precis spikrak. På gymnasiet läste hon naturbruk med sikte på jobb som djurskötare, men började sommarjobba inom vården och var personlig assistent under några år. Därefter blev det tre år inom industrin, på Saft närmare bestämt, innan hon sadlade om på nytt och blev skyddsvakt på ett företag.

Men hon tröttnade på nattjobb och pendling och när det dök upp ett ledigt jobb som parkeringsvakt sökte hon.

– Jag kände att det här jobbet vill jag verkligen ha.

Det är tre år sedan och Josefine Forseby har blivit ett välkänt ansikte för många i Oskarshamn, även om hon då och då fortfarande får höra ”grattis till nya jobbet” av människor hon möter på gatan. När hon hade fått jobbet blev det fyra veckors utbildning, med både teori och praktik.

Tillsammans med en kollega ansvarar hon för parkeringsövervakningen på allmän plats i hela Oskarshamns kommun, även om mest fokus läggs i stan. I centrum brukar det bli en runda med elcykeln men det mesta av övervakningen sker till fots, och under en vanlig arbetsdag blir det mellan 16 000 och 22 000 steg.

De väljer rundor själva, men får många tips om var det brukar vara problem med felparkerade fordon och kan då inrikta sig på de platserna. Upplever man sådana problem kan man göra en anmälan via kommunens hemsida.

Sommartid brukar de bland annat besöka olika badplatser där felparkerade fordon utgör en stor risk då de kan hindra räddningsfordon att ta sig fram. Där kan parkeringsvakterna känna att de inte alltid blir så positivt bemötta av alla badgäster.

– Men det är ju parkeringsförbud av en anledning, och vi finns till för trafiksäkerheten och tillgängligheten.

Antalet parkeringsanmärkningar på en dag kan variera från noll till 15 per vakt. Parkeringsanmärkning heter det som de parkeringsvakter som ansvarar för övervakningen på allmän plats ger felparkerare, medan polisen utfärdar parkeringsböter. Sker felparkeringen på privat mark heter det kontrollavgift. Josefine Forseby och hennes kollega arbetar på uppdrag av kommunen, men det finns också privata parkeringsövervakare.

Den lägsta avgiften som hon kan utfärda är 700 kronor, det beloppet blir det om man till exempel har missat att det krävs p-skiva eller p-avgift. 800 kronor kan det kosta om man står där det råder p-förbud eller för nära en korsning. Maxavgiften är 1 000 kronor och det får man betala om man står på en p-plats för funktionsnedsatta.

I utrustningen ingår en mobiltelefon med en app i vilken hon hanterar parkeringsanmärkningen, och i midjebältet sitter en minimal skrivare som skriver ut de små gula lappar som ska fästas på vindrutan. Hon bär även personlarm om en situation blir hotfull. Det händer att de utsätts för hot och då är det nolltolerans som gäller, allt sådant polisanmäls.

I ur och skur ger hon sig ut.

– Man får lära sig känna tjusningen med alla årstiderna i det här jobbet. Men det är bara att klä på sig ordentligt.

Josefine Forseby har som sagt hunnit med flera byten mellan vilt skilda jobb, och de olika erfarenheterna ser hon som en fördel.

– Jag tror att det är nyttigt, säger hon men tillägger att det här är ett jobb hon vill vara kvar på nu.

Att vara parkeringsvakt handlar inte bara om att se efter felparkerare.

– Det är mycket som ingår i jobbet. Man är även lite turistguide och psykolog. Det som är det roligaste med jobbet är att man känner att man kan hjälpa någon, till exempel med matkassar, eller ge en tröstande kram till någon som behöver det som man möter på gatan. Sådant där som man kanske inte förväntar sig av en parkeringsvakt. En gång hjälpte jag en man att fria, säger hon och skrattar, och berättar att han fick en gul parkeringslapp som han skulle skriva sitt frieri på och fästa på flickvännens bil.

– Man får verkligen vara med om allt i det här jobbet.