Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”Budget mot lyx – ändå talar en del för att IKO slår ut Leksand”

På svenska finns det inget som heter "i slutet av dagen". Ändå säger halva fotbollslandslaget just så. Det är det nya modeuttrycket. Hur många gånger sa exempelvis Robin Quaison "i slutet av dagen" i intervjuerna efter Tjeckiensegern?

Det låter för jäkligt, men i sak har de rätt – det är läget i slutet av dagen som räknas.

IK Oskarshamn må ha stånkat och stönat, famlat och ramlat, pustat och plågats, förlorat och förlorat under oxveckorna.

Men i slutet av dagen, ja, då står de här – i ett första, historisk SM-slutspel i ishockey.

Nu väntar åttondelsfinal mot Leksand – hemma lördag, borta måndag och, om det behövs, tisdag – och även om båda var nykomlingar 2019, så är det två lag med ackurat divergerande förväntningar, förutsättningar och förhoppningar.

• Spelarbudget. Här är det djävulsgapsskilda världar. Redan 19/20 skiljde det nästan 20 miljoner mellan klubbarna till Leksands fördel. Nu är IKO uppe på plus 35 miljoner i budget, medan Leksand sannolikt nosar på 60. Dalalaget hade en av seriens högsta spelarbudgetar redan i höstas – under säsong har de dessutom boostat med Marek Hrivik, SHL:s kanske bäst betalde spelare. Enligt Expressen handlar det om belopp på 12-15 miljoner kronor för de 39 månaderna som slovakens kontrakt kommer att löpa.

Möjligen finns det något lag (hej Timrå) som har lägre budget än IKO och möjligen finns det nån eller ett par som betalar lite mer för sina spelare än Leksand, men i mångt och mycket är det SHL:s billigaste respektive dyraste lag som möts. I bildspråk är det ungefär som att ställa en etta i en förort med utsikt mot en vägg mot ett flott slott på en höjd "with a view".

• Målsättning och förväntningar. Leksand slutade trea i SHL i fjol och rök sedan i kvarten. Sedan dess har bland andra har Max Véronneau, ligans bäste spelare, plockats in. Målsättningen internt är garanterat minst semifinal, förväntningarna utifrån ytterligare ett snäpp upp.

För IKO är både första (hänga kvar) och andra (slutspel) målet avbockat.

• Slutspelserfarenhet. Tittar man bara strikt på trupperna, så har 18 spelare i Leksand spelat slutspelsmatcher. I IKO? Sex stycken. Och då är tre av dem – Johan Alm, Johan Johnsson, Daniel Muzito-Bagenda – sannolikt inte med.

Det är helt enkelt två lag som kliver in i den här åttondelen med ytterst olika ögon och förväntningar.

Leksand har vunnit fyra SM-guld, att det skedde för omkring 50 år sedan spelar ingen roll, självbilden på bygden är att Leksand är en storklubb, hela Sveriges lag och en potentiell guldkandidat.

En åttondelsfinal yvas det icke över. Särskilt inte mot IK Oskarshamn. Snarare ses det som en missräkning att behöva ta sig an det här tradiga mellansteget. Sponsorerna som pumpat in daladollar vill se SM-finaler i Tegera Arena, knätofsmaffian vill se en ny 70-talsdynasti byggas.

Samtidigt i östra Småland: de här åttondelarna är några av de största matcherna som spelats i IKO:s historia.

Med Leksandsögon finns en risk för Vitrysslandssyndromet. Ni vet när Sverige bara hade Salt Lake City-semifinalen mot Kanada för ögonen och glömde bort att spela i kvartsfinalen.

Sett till inbördes möten är det stor fördel Leksand. 11–1 i poäng. På papperet är det inget snack om att Leksand är bättre med alla tillgängliga. IKO äntrar därtill slutspelet med knackig form och skadeskjuten trupp. Dale Weise ersattes inte, Daniel Muzito-Bagenda är långtidsknäskadad, Johan Johnsson går med armen i gips och spelaren som har störst erfarenhet av SM-slutspel – den ständigt skadade och sjuke Johan Alm – har vi knappt sett till sedan han rekryterades i december.

Leksand kliver givetvis in som favorit i det här dramat, men jag tror faktiskt att IKO har en hygglig chans att skrälla:

• Att det är bäst av tre och inte bäst av sju gynnar rimligen det "sämre" laget. Över sju matcher hade jag gett IKO klart mindre chanser.

• De kan som sagt spela helt utan press. Säsongen är redan en succé och blir det semester på måndag eller tisdag kommer ingen, inte ens jag, gnälla. I Leksand är ett uttåg redan nu lika med dunderfiasko. Då blir det för tränare Hellkvist och sportchef "Tjomme" Johansson att åka till Falun – minst – när de ska storhandla eller gå på Systemet.

• Leksands hemmaplansfördel behöver inte vara någon nackdel för IKO, som torskat sex av sina sju senaste hemma. Borta, däremot – poäng i fyra av de fem senaste.

• Om IKO är skadehärjat så är läget minst lika illa för Leksand. Backsidan är sargad, forwards har fått spela back och i epilogen mot Brynäs saknades försvararna Jonas Ahnelöv, Lian Bichsel och Calle Själin. Men framför allt ser det ut som att Leksand får klara sig utan poängkungen Max Véronneau. Målmonstret skadade axeln i sista omgången. Självfallet ett kolossalt avbräck om han inte kan spela.

Därutöver har jag en känsla av att IKO:s kontraslående heavy metal-hockey (ja, jag är tilltalad av att referera till Jürgen Klopp, erkännes) kan lämpa sig ypperligt i ett slutspel.

IKO har inte bredden att gå långt i ett slutspel, men väl spetsen för att kunna passera Leksand.