Om man hade kunnat mäta besvikelse i decibel hade ingen trumhinna gått säker. Ardi Ajeti kom ut ur ett knäpptyst omklädningsrum med de tyngsta av steg efter matchen.

– Det är katastrof, jag har aldrig varit med om något värre än det här. Aldrig någonsin. Men vi är inte där idag, säger Ajeti.

0–0 i paus mot ett lag som måste vinna med tre mål, men där det troligtvis inte räcker ändå, är ett bra utgångsläge. Och ni viker ner er helt?

– Det är jäkligt konstigt, man känner sig sviken. De får ett mål på hörna och därefter har vi inget driv. De kan göra 2–0. Vi får energi sen av 2–1 och har två-tre lägen, en i ribban. Men sedan straffar de oss när vi måste chansa, säger Ajeti och fortsätter.

– Men det är energilöst, det finns ingen ledare ute på plan som visar vägen. Jag känner mig sviken.

Av spelarna?

– Allmänt av laget. Vi pratar i paus om att vi ska höja oss rejält nu och så kommer vi ut som om vi ligger under med 0–3. Det är inte tillräckligt bra. Det var inte idag vi förlorade det här, men folk har tagit för givet att det skulle lösa sig. Och när det väl gäller är vi inte där.

Hur tänker du framåt?

– Det är för tidigt för att tänka så. Jag måste hem och reflektera över vad som gick fel. Och det behöver alla göra, ordförande, sportchef, tränare, assisterande tränare, spelare, lagledare, sjukvårdare. Det har varit en rejäl underprestation i år och det går inte att peka på en individ. Självklart tar jag på mig det mesta, men när det inte finns någon energi kan inte jag gå ut på plan och göra mål,

Berga gick upp i division 2 efter lyckat kvalspel 2013 och har spelat där sedan dess med undantag för friplatsen och säsongen i Norrettan 2020.

– Det är som det är nu. Jag har varit nära Superettan och varit nära att gå upp med Berga i ettan. Det här är en del av fotbollen, men jag är samma tränare som jag var för fyra år sedan. Fotbollen går i cirklar, säger Ardi Ajeti.