Amanda Arnautovic om livet efter fotbollen: ”Hur hann jag ens träffa min man?”

Amanda Arnautovic, som då hette Fredriksson i efternamn, började spela fotboll i Lindsdal när hon var fem år och beskriver det som att fotbollen har funnits där hela livet. När hon var 13 år spelade hon i Lindsdals damlag. Brodern spelade i herrlaget och föräldrarna var engagerade som tränare.

– Nu har jag inte spelat alls sedan jag slutade i IFK Kalmar och jag kan inte säga att jag har saknat det. Det är konstigt, att ha varit så inne i något och sen blir man liksom färdig med det, konstaterar Amanda Arnautovic.

En korsbandsskada våren 2018 ledde till att säsongen 2019 blev den sista.

– Efter skadan gjorde det ont, jag fick operera det andra knäet också, och då var det inte värt det längre.

I efterhand tycker hon att hon slutade vid en bra tidpunkt. Säsongen efter kom coronapandemin och varken fotbollen eller något annat blev som normalt. Men Amanda Arnautovic själv insåg hur mycket pusslande vardagen med fotbollen hade inneburit. Fotbollen var inget hon hade kunnat leva på, utan något hon gjorde vid sidan av sitt heltidsjobb som redovisningsekonom.

– Man åkte till träning efter jobbet, sedan hem och fixa matlåda till dagen efter. Ibland tänker jag: Hur hann jag träffa min man ens? Men det gick ju, och jag är väldigt tacksam för allt som jag fick genom fotbollen. Jag har fått många upplevelser och de flesta av mina vänner genom fotbollen, säger Amanda Arnautovic.

Idag fylls livet av andra saker. Teo, två år, är på förskolan när Barometern-OT kommer på besök. Ute på altanen ligger fyra månader gamla Selma och sover i vagnen. I huset har de bara bott i ett par veckor och i och med det har Amanda Arnautovic kommit hem till Lindsdal.

– Min man ville egentligen inte bo så här långt från stan, men vi hade varit på några visningar och det var alltid något som var bra och något som behövde fixas. Men det här kändes som vårt hus. Jag har nog alltid tänkt att jag ville tillbaka till Lindsdal.

Mestadels är hon föräldraledig, men hon har börjat jobba någon dag i veckan. Hur det utvecklar sig återstår att se.

– Jag älskar mitt jobb och tycker att det är rätt så skönt att få vara mitt jobbjag. Det har varit ganska mycket annat nu och det är skönt att tänka på något annat än packning och blöjor. Jag har tur och har en flexibel arbetsgivare så vi har en dialog om när jag ska komma tillbaka.

Genom åren har det blivit många rubriker om Amanda Fredriksson och det som hon själv minns mest är när hon var med och tog klivet upp i allsvenskan ihop med IFK Kalmar.

– Det är det jag är mest stolt över. Det var historiskt, första gången IFK Kalmar gick upp och det var lite oväntat. Det var ingen som trodde att vi skulle gå upp och knappt vi själva heller i början av säsongen. Det var nog först framåt sommaruppehållet som vi började känna att det kunde gå, säger Amanda Arnautovic.

Hon berättar att hon numera löptränar, men utan att mäta distans, tempo eller annat resultat. Fokus ligger istället på att följa barnens utveckling och hon berättar att tvååriga Teo är full av energi.

– Han är fantastiskt rolig och sparkar gärna boll, så det ligger väl i generna kanske.