Förre Kalmar HC-spelaren förde Finland till VM-guld: ”Bästa tiden i mitt hockeyliv”

Det är augusti, året är 1999. Mikko Manner, Andre Smulter och Ari-Pekka Pajuluoma har lämnat Finland för att spela i det dåvarande division 2-laget Kalmar HC. Succén låter sig inte vänta och de tre finländarna blir snabbt stora publikfavoriter i Iffehallen. De får kröna säsongen med att avancera till division 1.

Efter vissa efterforskningar, bland annat via ovan nämnde Smulter, lyckas Sporten slutligen nå Mikko Manner som är hemma i Vaasa på ett tillfälligt besök.

– Jag och ”Pajen” (Ari-Pekka Pajuluoma) kom från Kalix, där vi hade spelat säsongen innan. Sedan tog vi med oss vår kompis Andre Smulter också. Vi var tre killar från Vaasa som bodde tillsammans i en lägenhet i Norrliden. Du vet, på den nivån var det inte tal om några stora pengar och jag jobbade på Barks Flytt och Alltjänst. Efter ett tag fick vi med oss Sami Salokangas som målvakt till Kalmar HC också. Vi fyra, tillsammans med de andra i laget, gjorde en jättebra säsong och vi gick upp i division 1, berättar Mikko Manner på finlandssvenska och fortsätter:

– Jag kommer aldrig glömma killarna i det gänget, vi måste träffas någon gång igen. Det var den bästa tiden i mitt hockeyliv och jag minns det med stor värme.

Är det något särskilt du minns från den tiden?

– Jag var 26 år då och det var ett stort steg för mig att hoppa av skolan och flytta till Kalmar. Det är så många minnen som jag inte kan berätta om i tidningen, haha. Jag minns att vi hade bröderna Widmark, Daniel Bucht, Matz Nilsson och Ola Nordin, han spelade med galler då. Sedan kommer jag ihåg Mikael Persson som var materialare. Det var så många härliga personer i Kalmar. Jag kommer ihåg att fotbollen var stor i stan och vi tittade på Kalmar FF vid ett par tillfällen.

Det skulle dock bara bli en säsong i Kalmar HC. Föreningen fick efter ett par stormiga år ekonomiskt kasta in handduken och succélaget splittrades. Manner hamnade i stället i danska Vojens (numera Sönderjyske). Där Ivan Hansen (numera en del av Kalmar HC:s sportgrupp) var tränare.

– Vi var väldigt stolta över att spela i Kalmar HC. Det var otur att föreningen gick i konkurs när vi skulle spela i division 1. Efter mitt år i Danmark flyttade jag hem till Finland igen.

Vi har en bild på dig tillsammans med Andre Smulter och Ari-Pekka Pajuluoma när ni sitter i en bastu, minns du den?

– (Skratt). Det är fin bild. Jag och Smulter var ganska bra tränade. ”Pajen” försökte se bra tränad ut, haha. Han var lite tjock när han spelade, men nu är han i väldigt bra form. Du vet, han är en sådan som började träna efter karriären i stället. I dag är han tränare för Sport i finska högstaligan. Det är en fantastisk kille.

Manner avslutade spelarkarriären 2003, med undantag för kortare comebacker, och blev tränare i moderklubben Sport.

– Jag var tredjetränare först, sedan fick de andra två tränarna sluta och jag fick ta över. Då hade jag aldrig någonsin blåst i en visselpipa. Nu har jag varit assisterande tränare i finska landslaget i tre år, skrattar Manner.

För efter sejourer i finska andra- och tredjeligan, fick Manner chansen som assisterande tränare i Kärpät, en av Finlands största klubbar. 2016-2017 blev han assisterande förbundskapten i Finland – och för ett par veckor sedan vann de VM-guld i Bratislava.

– Det där guldet är något som jag aldrig kunnat drömma om. Det var en helt sjuk resa. Men ishockey är en lagsport. Island kunde slå England i kvartsfinalen i fotbolls-VM, det funkar i hockey också. Jag måste säga att vår sammanhållning påminde om den vi hade i Kalmar HC för 20 år sedan.

Hur var firandet efteråt?

– Första två dagarna var det fester i Helsingfors. Sedan sov jag i en och en halv vecka. Det var hård fest i ett par dagar, nu börjar jag njuta av guldet.

Har du kontakt med någon i Kalmar i dag?

– Inte så mycket. Jag är vän med några på Facebook, men i augusti slutade jag med det, som chefstränare i Kärpät vill jag inte se vad folk skriver. Jag ska ta med Smulter och ”Pajen” till Kalmar och hälsa på, kanske nästa sommar. Då ska vi ha ett rejält kalas, det vore häftigt att få träffa alla igen.