De vill att kommunen lyssnar på kritiken
Alla pratar om hamnen i Mörbylånga. Åtminstone är det den känslan som Irene Kolare, Sandra Brunsberg, Kicki Lundgren och Liselott Stenudd har. Själva är de engagerade i frågan om hur hamnen ska exploateras. Och de är inte förtjusta i hur Mörbylånga kommun hanterar ärendet.
De har bott i Mörbylånga olika länge, men alla har många minnen från hamnen i gångna tider; hur man alltid tog en runda med bilen runt hamnen när man skulle till eller från Kalmar, hur man såg ”gubbarna” som cyklade här, hur man hade simskola inne i hamnbassängen, hur hamnen var en mötesplats, trots att det låg flera industrianknutna verksamheter här.
När vi träffas i båtklubbens hus längst ute på piren, ligger dimman tjock över hamninloppet. Den kommer säkert att lätta, tror Kicki Lundgren, och det visar sig att hon har rätt.
När Mörbylånga kommun för tio år sedan presenterade de planer som NCC hade för bostäder på Matrosen, kom protesterna främst från närboende. Varken Irene Kolare, Sandra Brunsberg, Kikki Lundgren eller Liselott Stenudd bor så att de ser hamnen själva. Men nu är de engagerade i hamnens framtid, en framtid som inte alls ser ut som den detaljplan som nu ställts ut för tredje gången.
– Då trodde man nog inte att det skulle bli något av det hela. Tanken var ju att bygga bostäder då Vågen revs 1991. Men det blev inget, Nu känns det som om kommunen bara pressar på och bara vill tillgodose exploatörens önskemål, inte allmänhetens, säger Kicki Lundgren.
– Vi i allmänheten är lite snopna, säger Irene Kolare.
– Ja vi försökte påverka kommunen 2015, då de nya planerna för hamnen presenterades. Vi hade hela Mörbylånga blomstrar, med föreningar och företag bakom oss. De lyssnade ändå inte, säger Liselott Stenudd.
Ingen av dem tycker att den södra delen av hamnen borde bebyggas med bostäder.
– Färjestadens hamn har blivit så privat. Vi vill inte ha det så, säger Irene Kolare.
Hon har tidigare varit chef för miljö- och byggnadsförvaltningen i Härjedalens kommun. Hon anser att kommunen inte gör rätt bedömning när det gäller strandskyddet och riksintresset för turism och friluftsliv.
– Kommunen säger att området är ianspråkstaget. Men det har aldrig varit ianspråkstaget för bostäder.
Samtidigt som de är kritiska till kommunens agerande, vill de ändå att det ska ske en exploatering i hamnen.
– Det behövs bostäder både för dem som vill sälja sina hus och för dem som jobbar på Guldfågeln. Vi skulle hellre vilja att man bygger bostäderna i östra delen av hamnen och att den södra delen används till verksamheter, säger Sandra Brunsberg.
– Eller i alla fall att man gör så som stadsarkitekten sa då kommunen för länge sedan presenterade sina idéer för hamnen: att köpingens struktur skulle vara kvar och att byggnaderna i södra hamnen skulle hållas låga. I dag är det bara entreprenörens vision som gäller.
Alla skulle helst vilja att kommunen bryter förköpskontraktet med Hussam Salman.
– Hade man följt de regler kommunen just antog om försäljning av mark, så hade kommunen aldrig sålt till honom, säger Liselott Stenudd.
Nu vill de att kommunen lyssnar på befolkningens åsikter.
– Den vandring vi hade angående det nya planprogrammet för hamnen och sockerbruksområdet var jättebra. De borde stoppa detaljplanen för Matrosen och göra en större plan från sockerbruksområdet och ned till hamnen, så att man ser helheten. Då är risken för långa överklagandeprocesser mindre och det kan äntligen hända något här, säger Irene Kolare.
Vi går ut ur klubbhuset. Solen lyser igenom och dimman lättar.
– Vi säger så här: Hamnen är en viktig plats för lokalbefolkningen. Släpp prestigen, gör om och lyssna på folket, säger Kicki Lundgren.