Christian Gustafsson: “Därför kommer IKO inte sparka Filander – trots krisen”

Just när det alldeles nyss började se ganska bra ut – fyra segrar på fem matcher, relativt stabilt spel – så kom det totala, brutala raset. Tre raka förluster, 20 insläppta på de tre matcher och kronan på fiaskoverket – förnedrande 1–9-dyngtorsk mot Växjö Lakers i lördags.

Det var rent genant att se hur laget betedde sig och uppträdde. Inte nog med att IKO var chanslöst, de visade också upp en attityd som jag faktiskt inte sett en IKO-upplaga under Martin Filander göra.

Det såg ut som hösten 2019. Ingen botten, inget system att falla tillbaka på. Den totala uppgivenheten.

• • •

Efter Växjömatchen har jag läst kommentarer och fått meddelanden av slaget: ”Sparka Filander för ända in i helsefyr!”.

Och, ja, under normala förutsättningar hade det väl varit det normala förfarandet. I alla andra SHL-lag hade tränaren legat minst sagt pyrt till om laget varit – typ – avhängt i början av november, om det sett ut som det såg ut i lördags.

Men det kommer sannolikt inte hända i IKO. Martin Filander sitter nog ganska säkert, trots allt.

Varför, undrar ni?

• För det första: cv:t och kvaliteten. Martin Filander är en dokumenterat skicklig hockeytränare. I tre säsonger har han gjort vin av vatten med ett konstant utdömt IKO. Han har utsetts till Årets coach 2022 och Årets tränare i svensk hockey 2023. Han har varit landets kanske hetaste hockeytränare och det givna go to-namnet när man pratar om framtida tränare i, typ, HV och Örebro.

• För det andra: vilket är alternativet? Lycka till att hitta en tränare för den här nivån, som kan kliva rakt in och förändra. Det är inte ”Perra” Johnsson-läge om vi säger så...

• Kontraktet. Martin Filander är en av ligans bäst betalda tränare och har ett lukrativt kontrakt med IKO som sträcker sig över säsongen 2024/2025. Det finns en ”arenaklausul”, som innebär att Filander har rätt att säga upp sista året om det inte finns en ”politiskt beslutad tidsplan” för en ny arena. Frågan är hur juridiken ser ut där? Det finns trots allt ett (luddigt) politiskt beslut och en (luddig) tidsplan. Men sannolikt kan han säga upp sista året, även om han offentligt meddelat att han inte tänker utnyttja klausulen. Men det är inte det som är det intressanta. Klausulen är ensidig. Klubben har ingen möjlighet att bryta kontraktet i förtid. Alltså gäller det till 2025 åt det hållet.

• Ingen yttre påverkan. Djurgården sparkade Johan Garpenlöv på måndagen. Tidigare har HV71 entledigat Tomas Montén. Situationen har varit ”ohållbar”. I båda fallen har det funnits ett krav från supportrar och sponsorer och spelare. Det gör det inte i Oskarshamn. Jag tror, om vi bortser affekt, att de är ytterst få som står på ”sparka Martin Filander”-barrikaden.

• Personliga relationer. Martin Filander har en god relation med i stort sett samtliga i klubben. Han är omtyckt. Han har – på gott och ont (det är klart att de kan innebära problem) – vänskapsband till general manager, klubbdirektör och styrelseordförande. Liten klubb, liten stad inbjuder till det. Självfallet är vägen till att kicka sin kompis längre för ordförande Johan Franzén, än det var att bryta med, exempelvis, Håkan Åhlund, som hade gjort sig omöjlig och inte pratade med sitt kansli.

• • •

Det finns emellertid ett läge där jag ser att IK Oskarshamn faktiskt byter tränare under säsong: om Martin Filander stegar in på ordförande Franzéns flådiga bilkrängarkontor och säger: ”Jag har kört fast. Spelarna köper inte mitt system den här gången. Jag vill klubbens väl och det måste till en ny riktning. Ge mig betalt för resten av säsongen, så är det bra sen. Tack och hej”.

Att han bryter självmant, alltså. Han kommer ha ett nytt elittränarjobb två minuter senare.

Nu tror jag inte det kommer hända. Martin Filander är inte ”kasta in handduken”-typen.

• • •

Självklart är säsongsinledningen – så här en knapp tredjedel in – underkänd så det sjunger om det. IKO har numera en spelarbudget i paritet med flera andra lag. Enligt Expressen ligger den på 46,5 miljoner, vilket är högre än både Modos och Malmös. Det här var säsongen när kontraktet inte skulle behöva vara huvudfrågan.

Nu har det gått åt helsicke.

Patrik Karlkvist har klart sämst plus/minus i hela SHL, följd av Ahti Oksanen. Det är liksom obegripligt. Helt ordinarie spelare som Jonas Engström och Hampus Karlsson har fortfarande inte varit inne på ett enda (!) mål framåt den här säsongen. Ska vi raljera så är de långt efter målvakten Emil Kruse (två målgivande passningar) i poängligan. Tunga, dyra namn – exempelvis Hynek Zohorna – är fjärran från de spelare de ska vara.

Det är världens enklaste sak att skrika och skriva: ”Gör nåt!”. Frågan är bara vad som ska göras? IKO har redan dragit en radda kort. Värvat två meriterade spelare, begått tombola i formationerna, förändrat små saker i sättet att spela.

”Värva” är ju den ständiga lösningen på allt. Nu ryktas det att Jiří Smejkal vill komma ”hem”. Självfallet vore det en förstärkning. Men – har IKO råd? Austin Wagner kostade multum. Spelarbudgeten är spräckt sedan länge.

Ska det värvas mer krävs ”externa finansiärer”, skulle jag tro.

• • •

Vad tycker då jag?

Självfallet ska man inte sparka Martin Filander. Med hänvisning till flera av ovan nämnda skäl. Han har varit med och vänt griniga IKO-lägen förut. Som Houdiniutbrytningen förra säsongen, som 16 raka torsk, för att ta två exempel.

En annan sak: Jag hör att det finns en bubblande konflikt i omklädningsrummet. Spelarna vill modifiera sättet att spela, tränaren vill sannerligen inte överge sin baby.

Det är ohållbart. IKO:s system bygger på att samtliga köper det, annars fallerar det. Där måste man hitta en väg. Lite som vid jul förra säsongen, när spelare och tränare låste in sig som ett krislag längst ner i tabellen och kom ut som ett topplag.

För som spelarna uppträdde i Växjö i lördags, ja, det kan nästan tolkas som en protest.

• • •

Hur som helst ska det bli utomordentligt intressant att se vad det är för IK Oskarshamn som kommer till spel efter det nästan två veckor långa landslagsuppehållet.

Då väntar nämligen matcher mot elvan Modo och tolvan Rögle. Ska vi vara krassa så är det sista chansen. IKO måste vinna båda för att täta luckan, blåsa liv i misären och – inte minst – rent matematiskt ha en realistisk chans.

Annars talar det mesta för att nästa gång de spelar matcher som gäller något, är i mitten av mars.