Mette hittar kraft hos hundarna
Varje natt vaknar Mette Lindgren av värken i sin kropp. Ofta tvingar smärtan upp henne redan vid tretiden, men ibland får hon sova till fem.
I flera år har hon levt med både fibromyalgi och Bechtrews sjukdom, två sjukdomar som gör att hon har kronisk värk i framför allt muskler och leder.
Efter att ha varit sjukskriven i långa perioder från sitt tidigare arbete inom industrin blev hon som knapp 30-åring utförsäkrad ur sjukförsäkringen. Under föräldraledigheten med yngste sonen bestämde hon sig för att förverkliga sin dröm att arbeta med sitt stora intresse hundar. Hon hittade en utbildning för hunddagis- och hundpensionatföreståndare, studerade på distans, gjorde praktik och efter att ha fått godkänt av både länsstyrelsen, Mönsterås kommun och grannar öppnade hon för drygt tre år sedan Djurflocken, ett dagis och pensionat för hundar, hemma i villan i Mönsterås.
Arbetet med hundarna gör att hon hanterar värken bättre. Två gånger varje dag packar hon in hundarna i bilen och kör ut i skogen där de går på långpromenad tillsammans.
– Visst är det tufft ibland, men jag vet att det hjälper. Jag hade nog inte kunnat arbeta med annat eftersom jag har så ont. Ibland gör allt ont, till och med kläderna på huden gör ont, säger hon.
Vi är på väg ut i skogen med Mette Lindgren och hennes dagishundar. I burarna där bak i minibussen har det hittills varit tyst, men när Mette rattar in bussen på grusvägen förstår Dexter, Gomez, Amber och de andra hundkompisarna att skogen är nära och kan inte längre vara tysta.
– Nu blir det kaos innan de har hunnit sprungit av sig lite, skrattar Mette när hon öppnar burarna och släpper ut hundarna, en efter en.
Det blir full fart direkt, hundarna leker, springer, kissar, bajsar, hämtar pinnar och busar med varandra. De är som kalvar på grönbete och varenda hund ser väldigt nöjd och glad ut.
– De tycker att det är jättekul att komma ut i skogen, säger Mette.
Samtidigt som hundarna mår bra mår hon också bättre. Kombinationen djur och skog passar henne perfekt.
– Det här är rehab för mig. Hundarna får mig att må så mycket bättre. Får jag välja är jag ute i naturen. Jag har social fobi och trivs med att vara ensam här ute med hundarna. Jag kan bara sitta på en sten i skogen och njuta.
Mette har olika skogar hon och hundarna åker till. Ju fler hundar hon har för dagen desto längre ut åker hon. Några av hundarna på dagiset är heltidare, andra halvtidare och vissa är där bara för den sociala träningens skull. Att hunddagiset är i hemmiljö ser Mette som en stor fördel för djuren.
– Hundar mår bra av att vara hemma, men alla hundarna kan inte vara tillsammans så här. De här hundarna har hög social kompetens.
Djur har alltid haft en stor plats i hennes hjärta. Hon är uppväxt med hund och var intresserad av hästar i många år. I familjen finns förutom hunden Dexter även fem kaniner.
– Jag var mobbad i skolan och utan djuren hade jag nog inte orkat.
Efter dagens första skogspromenad åker Mette och hundarna hem för att äta lunch. Alla hundar har med sig egen mat och när alla har ätit är det vila som gäller, både för hundarna och för Mette.
– Då är det helt tyst här inne, då hörs det inte ett ljud, säger hon.
Åtta hundar tillsammans kan bli hur livat som helst, men när dagishundarna är hemma hos Mette är det ordning och reda. De lyder henne direkt när hon höjer rösten eller spänner ögonen i dem.
– Jag läser mycket om hundar och jag observerar deras kroppsspråk. Jag har alltid varit intresserad av så kallade problemhundar och har haft mycket samarbete med kommunen. Dexter, som bor hos oss nu, är en omplaceringshund som vi jobbar mycket med.
På en hylla i stora rummet där Mette och hundarna vilar efter förmiddagens promenad hänger en hylla med ljus, foton och blommor på. Det är ett litet minnesaltare över Ängel, Mettes och Mats första barn, som bara blev 23 veckor.
Mette fick preeklampsi, havandeskapsförgiftning när hon 2006 väntade dottern och fick förlösas akut efter att ha blivit riktigt dålig.
– Mette var så sjuk att organen slutade fungera och det var nära att både hon och barnet dog, berättar maken Mats.
Lilla Ängel föddes den 8 september 2006. Hon ligger begravd i en minneslund i Kalmar och den åttonde varje månad åker familjen till minneslunden i Mönsterås för att tända ljus.
– Hon är alltid med mig i tankarna och jag pratar ofta med henne när jag är ute i skogen och går. Hon skulle varit tolv år nu, säger Mette och visar dagboken med anteckningar, hälsningar och kort.
När Mette och hundarna vilat efter lunch är det dags för nästa runda i skogen. Hundarna följer Mette i allt hon gör och när hon tar fram midjeväskan med hundgodis, bajspåsar och sånt som behövs för promenaden förstår de vad som är på gång, men de får alla vänta på sin tur.
– Jag känner absolut att jag har hittat rätt nu. Värk har jag fortfarande, men det går i skov. Innan var det hela tiden.
Hur tror du att dagishundarna mår när de åker hem för dagen?
– Ha, ha jag vet att de alltid är trötta när de åker hem!