Flanören: Alarmtorget central plats vid fientliga angrepp
Garnisonens chef, kommendant kallad, gav order om vart styrkorna skulle springa för att bäst kunna stoppa fientliga angrepp. Ibland kunde det också gälla bekämpning av bränder inom murarna. Kommendanten som var en betydelsefull person i den lilla staden bodde vid torget medan soldaterna höll till i Högvakten 50-tal meter därifrån.
Den siste kommendanten hette Peter Fredrik Kock som tillträdde 1794. Han har gjort sig mest känd som dryckesbroder till Erik Johan Stagnelius och att han med hjälp av franska krigsfångar planterade träd på vallarna, på Tullslätten och på Alarmtorget på den sida där brunnen låg och dit folk kom för att hämta vatten och skvallra. Brunnen som sedan 1925 är övertäckt av ett stort konstverk var även under 1800-talet flera Kalmarbors givna vattenhål även om den färglösa drycken mer och mer började gå i gult. Det skylldes på alla vedhandlarnas hästar.
Det är obekant när Kalmarborna bytte namn på Alarmtorget till Larmtorget. Kanske var det en mjuk övergång i takt med att stan mot slutet av 1700-talet och framöver inte längre spelade någon större roll i det svenska försvaret. Det är också okänt vilken bebyggelse som omgärdat torget långt tillbaka. I dag ger tre byggnader från i slutet av 1800-talet en mäktig och trivsam inramning i söder och väster. Teatern från 1863 föregicks av en lada där tobak förädlades och förvarades och på Frimurarhotellets plats stod fram till i slutet av 1870-talet ett fyrkantigt hus med toppigt tak. Stora Ludvighuset, 1905, i söder fick sitt namn efter det fina varuhus som fanns där i många år. Tidigare kallades det Eoska huset som står för Enkan och sönerna som uppförde det. Där hade tidigare funnits ett mindre vilket förstördes i brand. I folkmun hade det benämnts Lilla Hovet, inte så mycket för att det var bostad åt dominerande familjen Jeansson utan mer för att en fransk kungaättling hade övernattat där. Huset med kyrkfönster på norra sidan är troligtvis det äldst bevarade. Det är daterat till 1850.
Det berättas att Larmtorget länge var ett handelstorg. Dit kom bönder tidigt med vedlass, potatissäckar, smörbyttor, korgar med ägg, kalvstekar, harar och vildfåglar. På eftermiddagen var de så borta och sopgubbar med långa kvastar kom och gjorde rent. Längre fram i tiden var torgets norra del plats för stans droskbilar med vaktkur. Det sägs också att Larmtorget är Kalmar hjärna, Stortorget hjärtat och Lilla Torget magen.