På söndag är det alltså prick 30 år sedan han för första gången syntes på primetime i svensk tv. Den 25 september 1992 sändes nämligen första avsnittet av "I manegen med Glenn Killing".

Barometern-OT fick en pratstund med Kalmarbon inför 30-års-tv-jubileet.

– Jag hade bland annat gjort "Björnes magasin", "Brutal-tv" med Erik Blix och andra mindre grejer på tv. På teater hade jag varit med i "Parneviks cirkusparty" med Bosse, Monica Zetterlund, Pernilla Wahlgren och Uffe Larsson. Men jag hade inte gjort några stora tv-program, berättar Robert Gustafsson.

I dag känner de flesta till "I manegen med Glenn Killing". Men där och då, hösten 1992, var det något obskyrt.

Inför premiären hade media fokuserat praktiskt taget uteslutande på den framfusige Henrik Schyffert. Robert Gustafsson nämndes bara i förbigående. Vissa i Killinggänget – som vid tiden även bestod av Johan Rheborg, Martin Luuk, Andres Lokko och Jonas Inde – var arbetslösa vid tiden. Rheborg studerade till jurist.

Snart visade det sig att Robert Gustafsson spelade nästan alla roller och var det komiska bollplanket. Han drack klorin, klädde ut sig till Lena Philipsson och söp med illern Göran.

– Det bara blev så. Jag gillade uttryck, dialekter och kroppsspråk och det behövdes en kameleontkille. Det blev jag.

I mångt och mycket var det startskottet på en av landets genom tidernas mest framgångsrika tv-karriärer.

– Jag var med i "Direkt från Berns", det var som "Måndagsbörsen" fast i TV4. Det var massor av tittare. Jag gjorde de där fyllesketcherna med Carina Lidbom, Jonas Wahlström och Sune Mangs. Året efter gjorde jag "Gäster med gester", som var enormt stort då. Det var som en konstant Robert Gustafsson-invasion av etern där hösten 1992 och våren 1993, säger Robert Gustafsson och skrattar.

Nästa steg: galabonanzan.

– Guldbaggegalan med Lennart Swahn, Grammisgalan, alla Idrottsgalor. Det var stort med galor. Jag var alltid med, på alla galor. Jag blev gala-Robert.

Succéerna avlöste varandra. Kreddiga, hyllade produktioner som "Nile City" och "Torsk på Tallinn" varvades med spring i dörrar-farser som "Hotelliggaren", imitationer av statsministrar och mer lättsmälta tv-program som "Parlamentet", "Time out" och "Så ska det låta".

– En journalist på Nerikes Allehanda skrev en gång: "Nu får du bestämma dig, Robert". Han tyckte inte att jag kunde stå med en fot i det ironiska och en i det folkliga. Men jag VILL stå med en fot i varje hink. Det finns de som blivit världsmästare både i formel 1 och motorcykel. Det går utmärkt att kombinera.

Något han fortsatt med.

Sommarteatrarna på Krusenstiernska i Kalmar har lockat hundratusentals besökare de senaste 15 åren, megasuccén "Morran och Tobias", hittepådansbandet Rolandz, som gick till final i Melodifestivalen, tv-dramatiseringarna "Det som göms i snö" och "Den osannolika mördaren" och – inte minst – biomiljonsuccén "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

I söndags hyllades Robert Gustafsson stort av TV4 i programmet "Vilket liv!. Bland annat dök Felix Herngren, Peter Dalle och Helena Bergström upp. Killinggänget återförenades för en specialskriven sketch.

– Alla som känner mig vet att jag hatar överraskningar. Det är inte min grej. Jag och min fru var bjudna till Oscarsteatern och jag skulle vara hemlig gäst och komma upp på scen en kort stund. Och så handlade hela programmet om mig... Jag är skakad, nöjd och lyckligt. Det var fantastiskt.

Jag vet att du inte gillar att jämföra dina karaktärer, men om du ändå ska göra det – vilka av alla "gubbarna" har betytt mest för din karriär?

– Åh, det är så svårt. Numera är det många som citerar Rolandz och Roland Järverup. Och Lasse Kongo, många minns honom. Oväntat många minns även ”Rena rama Rolf”. Det har blivit en kultgrej, folk skriker saker från serien efter mig. Och så måste jag nämna Tony Rickardsson, det blev så stort under några år.

Finns det något enskilt ögonblick under karriären som sticker ut, är det ens möjligt att göra den reflektionen?

– Det finns faktiskt en peak. Det var på kungens 50-årsgala, svarar han blixtsnabbt.

Kortfattat: Robert Gustafsson fick frågan att komma och vara rolig på den direktsända födelsedagsfesten. Kungahuset och Säpo ville veta exakt vad han skulle göra, varpå han skickade in en gammal monolog som hette ”Deja vu” – som han inte alls tänkte göra.

I stället skrev han en ny monolog, där han drev hejdlöst med alla tal från kommunpolitiker och föreningsordföranden som kungen tvingas utstå år ut och år in.

– Jag har alltid tyckt så synd om kungen som måste höra alla dessa tal, säger Robert Gustafsson.

Han klev ut på scen som en fullständigt vrickad föreningsrepresentant för Nykterhetsrörelsen, Allergiförbundet, Lions, Kamratföreningen Psoriasis samt Föreningen mot plågamma djur...iska och sexuella drifter.

Karaktären hostade, nös och rapade.

Panik utbröt i environgerna. Manuset var ett helt annat än som uppgivits. I öronsnäckorna i lokalen spreds paniken. "Ska vi stoppa honom?". Skulle Säpovakterna bryta in?

– Det var panik. Det var ju något helt annat än vad jag sagt att jag skulle göra. När jag gick fram och överlämnade en bok till kungen tänkte jag: "Kommer de hoppa på mig och brotta ner mig nu?".

Men allt gick väl, Säpo höll sig i kulisserna och kungafamiljen vek sig av skratt.

– Jag skulle säga att det är peaken för mig i karriären.

2007 kom nyheten från ingenstans. Robert Gustafsson, som är sommarölänning sedan 1986), Vicky von der Lancken och Peter Dalle skulle starta sommarteater i Kalmar.

Idén hade fötts några år tidigare, 2004, när Robert Gustafsson – tillsammans med Magnus Uggla, Lena Philipsson, Cecilia Frode och Johan Rheborg – besökte Kalmar med Tältprojektet. Platsen blev som bekant Krusenstiernska gården och succén, ja, den blev omedelbar.

– Det första jag hörde när vi presenterat tanken om sommarteater var: ”Det kommer aldri å gau”. Du vet hur det brukar låta i Kalmar. Men Krusen funkade direkt, redan fösta året. Då kom samma människor och sa. ”Ja SAU ju att de skulle gau”. Nähä, du, det sa du inte…haha.

Hur ser du på Krusenstiernska och sommarteatrarna, hur långsiktigt är det för dig?

– Det är långsiktigt, absolut. Det finns inget som är så roligt som sommarteater, det har en helt egen temperatur, som inte går att ersätta. Jag längtar dit hela tiden. Krusenstiernska är mitt hjärtebarn.

Kalmar har under samma period gått från mer eller mindre sovstad till en prunkande sommarstad av rang. Varje sommar lockar teatern omkring 30 000 besökare.

I en tidigare intervju har Robert Gustafsson beskrivit tidiga 00-tals-Kalmar så här: "Hela staden var öde. Det var bara kajor som flög över stan och en liten tom platspåse som blåste över torget i centrum. Allt var stängt och inte en människa syntes till. Man tänkte, har det varit krig? Ingen var här".

Du och Tomas Peterssons gäng kör ju på "Krusen" vartannat år, det är väl din sommar 2023?

– Ja, det borde väl mitt år, ja...

Kan du avslöja något?

– Ärligt talat, jag vet faktiskt ingenting. Pandemin förstörde så mycket och förstör fortfarande. Konsekvenserna och ringarna på vattnet kommer vi få leva med i många år. Allt är förskjutet, inte minst in den här branschen. Du vet: "Den och den kan inte för den och den ska bara spela den där pjäsen som blev uppskjuten från 2021 först".

Men det blir teater på "Krusen" 2023?

– Det blir det, ja, men frågan är vad det blir. Jag vet inte om jag kommer vara med. Jag har börjat sätta mig för att skriva och få till en originalintrig till "Krusen". Det är bara att jag ska hitta tiden och just nu hinner jag definitivt inte. Alla sliter och drar i mig. När pandemin släppte ringde åtta stycken på en gång och ville göra tv, musikal och filmer. Men jag kan inte dela mig i åtta delar. Så blir "Krusen" 2023, det blir det, frågan är vad det blir.

• • •

I skrivande stund repeterar Robert Gustafsson för Oscarsteaternuppsättningen av Dustin Hoffman-musikalen "Tootsie". Han spelar tillsammans med stora delar av det gäng som brukar vara i Kalmar på somrarna.

– Det stämmer, faktiskt, när du säger det. Edward af Sillén regisserar, jag spelar mot Sussie Eriksson, Ola Forssmed och Andreas Nilsson.

Robert Gustafsson är som sagt sommarölänning sedan mitten av 80-talet. För drygt tio år sedan – 2009 – skaffade han hus i Kalmar.

Det skrivs ofta om att du bor i Kalmar, men väldigt sällan var. Är du lite hemlig med var du bor?

– Om det är hemligt var jag bor? Nä, då, alla vet att jag bor på Varvsholmen.

2019 sålde Robert Gustafsson och Vicky van der Lancken Kalmar-restaurangen Park Hermina. Trots det slår han fast att Kalmar blir allt mer hemma. Att han gärna kommer till staden för att skriva eller bara vara ledig, att han sannolikt kommer "hamna där" permanent en dag.

– Jag är mobil av mig och har tre baser. Hus i Stockholm, sommarboende i Byxelkrok och hus i Kalmar. Med åren har det blivit att vi är mer och mer i Kalmar. Det är en fast punkt för mig.

Om vi återvänder till där vi började, till Killinggänget – finns Killinggänget ens i dag?

– Ja, det gör det, väl. Det har aldrig blivit nedlagt, utan ligger bara i träda. Vi har inte tröttnat på varandra eller så, men alla har sina liv och livet tar så mycket tid och plats, du vet. Samtidigt går vi hela tiden in i varandras karriärer. "Morran och Tobias" är ju ett förtäckt Killingprojekt med mig och Johan. Schyffert och Johan gjorde en foto-tv-serie ("Alla är fotografer"). Martin Luuk sitter och gör bearbetning på Oscarsteatern, där jag jobbar. Vi jobbar med varandra i olika sammanhang och korsas över linjerna hela tiden.

Henrik Schyffert och Martin Luuk gjorde ju mini-Killing-comeback i färska TV4-hyllningen till dig nu – finns det planer på en riktig comeback med Killinggänget?

– Vi har väl börjar fundera på att göra något igen, innan vi blir blinda och lama...

Schyffert har sommarställe på Öland, du bor här – skulle ni inte kunna återförena Killinggänget här i krokarna?

– Det är ingen dum idé!

Du driver Krusenstiernska och drar tiotusentals människor till Kalmar varje sommar – du har inga planer på att göra något motsvarande under vinterhalvåret?

– Ska man göra något på vinterhalvåret i Kalmar måste man vara fysiskt närvarande i stan och det är inte möjligt för mig just nu. Säg så här: Det finns idéer och visioner, men inget är bestämt.