IKO:s nya sportchef: ”I juniorlag gäller det att ha tålamod och jobba långsiktigt”
IK Oskarshamns juniorlag hade förra säsongen en av sina sämre säsonger på många år. J18-lag ramlade ur landets högsta serie – elit och J20-laget missade kval uppåt.
Nu har IKO tagit ett omtag, anställt Pelle Johansson, senast i Vimmerby och blickar framåt igen. Men vem är mannen som tituleras som assisterande sportchef?
– Jag är 44 år och bor i Vimmerby med min familj. Innan jag började här jobbade jag 21 år på Åbro bryggeri, där jag varit skiftledare, säger Johansson.
Vad många kanske trodde när Johansson anställdes, var att sportchefen Daniel Stolt låg bakom det. Så var det inte, berättar han nu.
– Jag fick nys om det här jobbet på omvägar och jag sökte. Sedan sa jag ingenting hemma först. Men Martin Åkerberg ringde och ville träffa mig.
Så Daniel Stolt har ingenting med det att göra?
– Nej, så är det inte. Sedan visste jag att Daniel var klar, det var ingen hemlighet. Men han visste inte om att jag hade sökt, han visste när jag skulle på intervju däremot.
Johanssons hockeybakgrund ter sig enligt följande: spel i moderklubben fram till han var 27. 1991 vann han Tv-pucken med bland andra IKO-produkten Tomas Björnström, Johan Davidsson, Fredrik Jensen och Marcus Eriksson.
– Jag har en gedigen hockeybakgrund och spelade i dagens division 1. När jag kom upp mötte vi Oskarshamn. Sedan har jag varit ledare i ungdomslandslag och hjälpte till Daniel Stolt i sportgruppen i Vimmerby. Han har alltid haft kontakterna, men nu har jag också fått lite kontakt med agenter, säger Johansson.
Vad lockade med IK Oskarshamn?
– Dels att få jobba med sin hobby, framför allt det. Det är egentligen samma jobb som i Vimmerby, men här är det mitt jobb. Sedan gillar jag att jobba med ungdomar och juniorer.
För det är Johanssons primära jobb nu; han är ansvarig för juniorlagen, även om Erik Vikström basar över J18 och Johan Jönsson över J20.
– Jag var inte med och tog ut de killarna som blivit uttagna till hockeygymnasiet i våras. Där har jag inte så bra koll ännu.
Var det många som hoppade av efter att J18 ramlat ur sin serie?
– Två stycken. Sedan var det några som inte klarade skolan, det är också en väldigt viktig del. Det är inte bara resultatbaserat. Det är minst lika viktigt att skolan fungerar. Ska man var helt ärlig, är det inte många av de här killarna som kommer kunna leva på sin idrott. Då är det viktigt att man inte slänger bort skolan. Det trycker vi på och det är framför allt på J18-gänget.
Pelle Johansson
Ålder: 44.
Familj: Sambo och tre barn.
Bor: Vimmerby.
Äter helst: Lasagne eller Fingerkrokens raggmunkar.
Lyssnar på: Thåström.
Gör på fritiden: Umgås med familjen och kollar på Hammarby.
Vad var det som inte funkade i J18 i fjol?
– Det var struligt helt enkelt. Vissa spelare som kanske inte skötte sig riktigt, sedan var det ett väldigt stort intag av spelare födda 2002. Det var lite så att det kunde sitta fyra-fem personer på läktaren och det bygger inget lag. Nu vill vi jobba så att det alltid finns någon plats ledig uppåt. J18 kommer inte vara fullt och någon spelare från a-pojkarna ska kunna vara med.
Är tanken att J18 ska ta klivet tillbaka till elit direkt?
– Ja, det är målsättningen helt klart. Sedan kommer det bli tufft. Det är lätt att spela sig ur en serie, svårare att gå upp. Det finns många bra lag och det gäller att ha lite flyt. I seniorlag handlar det ofta om ”quickfix”. I juniorlag gäller det att ha tålamod och jobba långsiktigt.
När det gäller J20-laget har de rustat rejält – och siktar på att spela i landets högsta serie nästa säsong. Ludwig Svensson Träff och Herman Ärleskog har valt att flytta hem till moderklubben efter spel i Karlskrona och HV71.
– De som gör det bra ska kunna få prova seniorhockey runt omkring. Vi har pratat en del med division 1-klubbarna runt omkring, det finns ju ett par. Det är viktigt att de får känna på det, säger Pelle Johansson.
Hur tänker ni kring J20 Superelit?
– Tanken är att vi ska ta den chansen nästa år, förutsatt att vi håller oss kvar i SHL. Då har vi mer tid att rodda med allt, det blir ett rätt stort kliv både organisatoriskt och ekonomiskt. Det kostar – lågt räknat – 2,5 miljon kronor att driva ett sådant lag.