Eva Bergquist Andersson: Eva Bergquist Andersson: ”Ska man verkligen ta bort alla harar, påskkärringar, björkris och annat lullull redan dagen efter annandag påsk?”
En av dem är hur länge man ska ha kvar påskpyntet. Det är betydligt enklare när det handlar om julpynt; bort med rubbet vid tjugondedag Knut, solklara regler. Men vid påsk känns det osäkrare, för att inte säga mer stressande.
Ska man verkligen ta bort alla harar, påskkärringar, björkris och annat lullull redan dagen efter annandag påsk? Var det då egentligen lönt att släpa upp allt från källaren för att bara ha det uppe fem,sex dagar? Borde jag ha påskpyntat långt tidigare för att inte känna att allt arbete gjorts nästan i onödan? Ska jag ha kvar allt till Kristi himmelsfärdsdag eller finns det någon oskriven regel om när pyntet som jag i mitt anletes svett placerat ut i hela hemmet ska bort? Jag vet varken ut eller in.
Hade besök under helgen av två numera utflugna döttrar i några dagar vilket ju alltid är trevligt.
Lade dock märke till vissa tendenser hos mig själv inför besöket; drabbades av en orimligt kraftig städmani vilket inte är så vanligt. Under storstädningen funderade jag över vad denna personlighetsförändring kunde bero på. Kom fram till att det är en vanlig åkomma bland mödrar till utflugna barn, inte minst när jag diskuterade det hela med en väninna i samma sits.
– Jag är precis likadan numera. Förr storstädade man ju mest när någon pedantisk bekant skulle komma, men nu är man ju livrädd för att barnen ska tycka att man börjar bli en sunkig tant. Och det börjar man ju bli, för man SER ju inte ordentligt om man inte har läsglasögonen på sig när man städar och då missar man ju en massa, konstaterade väninnan E.
Det kan ligga något i denna analys. Jag kan åtminstone hålla med om att det är en enorm skillnad att ha glasögonen på när man fejar och torkar och minns själv hur man som 25-åring konstaterade att man tyckte att ens urgamla släktingar (de som fyllt 60) hade det lite si och så i hörnen. Förmodligen hade dessa personer inte haft brillorna på under städpasset.
Ingen av döttrarna klagade dock utan helgen förflöt relativt lugnt. En aktivitet var att besöka en secondhandbutik där en av döttrarna gjorde ett klipp genom att köpa en osannolikt ful lejongul brödrost från 1970-talet för 60 kronor.
Det var dock inte designen som var bäst, utan den högteknologi som brödrosten visade sig innehålla; när man lade brödet i skåran sjönk det sakta ner av sig självt med en hastighet av ungefär en centimeter i minuten, rostades och höjdes sakta upp ur brödrosten igen, med en hastighet som fick tv-programmet ”Den stora älgvandringen” att framstå som en actionfilm körd på dubbel hastighet. Vi hade att göra en hel kväll med att skratta åt brödrosten.
”Ska jag ha kvar allt till Kristi himmelsfärdsdag eller finns det någon oskriven regel om när pyntet som jag i mitt anletes svett placerat ut i hela hemmet ska bort? Jag vet varken ut eller in.”
Men påskpyntet är ju som sagt kvar. En snabb googling ger vid handen att det finns något som kallas påskoktaven. Det är tydligen de åtta dagar som förflyter mellan påskafton och söndagen en vecka senare, och någon i ett av alla tusentals frågeforum föreslår att denna söndag ska utgöra slutet för påskpyntandet. Men i samma mening skriver vederbörande att påsktiden ”fortsätter till pingst”. Jag misstänker starkt att skribenten är en så kallad mediatränad politiker på riksnivå, troligen en minister, att döma av den extrema luddigheten och otydligheten i svaret. Ingen normal människa kan producera en sådan goddag yxskaft-information i en enda mening.
Själv får jag väl börja med att dammsuga upp de sista granbarren så är jag åtminstone på rätt väg.
