En röd mikrofon svävar genom mörkret. Fram och tillbaka krälar den, runt sin egen kabel, och i bakgrunden hörs en mässande falsettröst. Orden är svåra att urskilja. Vad är det vi tittar på? Så plötsligt krullar sladden ihop sig och formar sömlöst två, kursiva ord: Benjamin. Och Ingrosso.

Därefter följer en musikalisk kavalkad som redan skrivit in sig i Eurovisionhistorien. Den svenska stjärnan framför ett medley och en show som snarare för tankarna till Super Bowls gigantiska halvtidsframträdanden än Eurovisionsschlagerfestivalen. Och hyllningarna låter inte vänta på sig.

– Det har varit helt galet! Faktiskt lite overkligt, nästan. Det känns som att jag fått en helt ny fan base ute i Europa och att få synas sju minuter i ett sådant program ger otroligt mycket. Det märktes direkt att streamingen gick upp, att jag fick fler följare på Instagram och att folk upptäckte mig som ny artist. Det är allt jag någonsin drömt om. Numret är väldigt mycket ”Benjamin 2024”. Jag kunde inte vara mer stolt!

Hur länge jobbade ni med showen?

– Vi började sätta arrangemanget och välja låtar redan i december. Sedan samlade vi massa inspiration och i februari började koreografen arbeta med koreografin. Utöver det har det varit många olika delar; en creative director har skapat introt och bestämt hur det ska se ut, tv-produktionen har jobbat med kameravinklar och så vidare. Jag själv började egentligen inte repa förrän två veckor innan. Det har varit ett väldigt stort engagemang och mycket folk inblandade som gjort detta möjligt. It's not a one man show.

Den som gillade Benjamin Ingrossos mellanakt i Eurovision kan skatta sig lycklig. Han berättar nämligen att numret kan ses som ett smakprov på sommarens stora turné, ”The Better Days Tour”.

– Absolut! Den typen av energi är det som folk kommer få se i sommar. Det blir extra allt; elva-tolv personer på scen och en gigantisk produktion som är väldigt osvensk i hur den är byggd. Tanken är att ge svenska folket en jäkligt exklusiv popshow och konsert med Sveriges bästa musiker och en blandning av energisk pop och svensk visa.

Benjamin Ingrosso har varit ett känt namn i stort sett hela livet, men sin första stora sommarturné genomförde han faktiskt förra året. I flera intervjuer berättade han då om sin nervositet och rädslan för att ingen skulle vilja komma och titta. Nu har han blivit lite varmare i kläderna – men trots att han är Sveriges kanske hetaste artist just nu kämpar han ännu med nerverna.

– Man är alltid nervös för att det inte ska komma folk. Förra året var jag nervös för min egen prestation, jag visste inte hur jag skulle reagera på scenen eller vad jag skulle förvänta mig. Du vet, att hantera publiken och lära sig jobba upp den. Nu har jag verkligen fått repa på det och ser mycket fram emot turnén.

Så hur nervös är du, på en skala från 1 till 10?

– Jag skulle ändå säga en sjua eller åtta. Man är alltid nervös, men grundkänslan är att jag är taggad. Nu handlar det bara om att publiken ska tycka om det, men om artisten gillar det den gör så brukar det stråla igenom.

Den 2 augusti kommer Ingrosso och hela ”The Better Days”-entouraget till Kalmar för en arenaspelning på Fredriksskans. Det väntas bli en av sommarens största konsertkvällar i länet. Men det är långt ifrån första gången han besöker oss. Turnén förra året landade till exempel på Latitud 57 i Oskarshamn – och i Borgholms slottsruin. Det kom att bli en av de mest avgörande konserterna för Ingrosso själv.

– Åh, jag minns jättemycket från den kvällen! Det var då det hände någonting i mig. Just på Öland stod hela publiken kvar och skrek ”en gång till” när allt var slut och då fick vi ett väldigt fint ögonblick tillsammans när jag sjöng ”Allt det vackra” a capella med hela Borgholm. Senast jag stod på den scenen var jag åtta år och där med Diggiloo. Det var verkligen att knyta ihop säcken med lilla Benjamin. Tänk om han vetat då att han skulle stå där inför en slutsåld ruin i framtiden!

Även Diggiloo-spelningen i barndomen har satt vissa spår. Benjamin Ingrosso skrattar när han tänker tillbaka på den:

– Jag kommer ihåg att polisen var där – de skulle kolla så att jag inte var utsatt för barnarbete! Haha. Det glömmer jag aldrig. Sedan dess har jag varit på Öland många gånger. En kollega och gammal vän bor på Öland så jag tillbringar några dagar där varje sommar. Då käkar vi bullar på Mormors och går ut på restaurang. Öland är jätte-, jättemysigt.

En intensiv turnésommar ligger framför Benjamin Ingrosso, så hur gör han för att orka med det höga tempot?

– Det är en bra fråga. Jag tror inte ens att jag själv har svaret, faktiskt. Nyligen hade jag min första lediga dag på väldigt länge, då handlar det oftast om att landa och försöka att inte göra någonting. Det är det som är det svåra, för när jag är ledig vill jag ju göra allt det där jag inte har tid med annars. Det bästa är egentligen att låta sig själv bli uttråkad.

Vad får dig att skratta?

– Jag skrattar som allra mest när jag är med mina vänner och vi kan driva med varandra. Och så skrattar jag mycket åt min mamma. Hon är en av de roligaste personerna i mitt liv. Vi kan skratta så mycket att vi ligger på golvet.

Men mamma Pernilla Wahlgren är inte den enda familjemedlemmen som bidragit med skratt och glädje i Benjamin Ingrossos liv. Den 10 maj gick hans morfar – skådespelaren och sångaren Hans Wahlgren – ur tiden, och han lämnade ett stort tomrum efter sig.

– Min morfar var väldigt rolig. Han fick mig att skratta som ingen annan. Hans humor är någonting jag verkligen kommer att sakna. Att skratta och att gråta – det hör ihop.

Under våren har Benjamin Ingrosso turnerat i Europa. Han kallar det själv för en ”liten, smutsig klubbturné” som skiljer sig mycket från maffiga ”The Better Days Tour”, men det var en fantastisk upplevelse. Sommarens turné skiljer sig även från den han gjorde förra året, så fans som såg honom i slottsruinen har en helt annan upplevelse framför sig om de kommer till Fredriksskans, berättar han:

– Förra året hette turnén ”Allt det vackra” och den andades svensk sommaridyll. Jag inspirerades mycket av 70-talets folkparksturnéer då, och i år går jag mer mot 80-talet med energisk pop och starka färger. ”Monty Python” möter Abba, skulle man kunna säga. Samtidigt finns det såklart en familjär kärna som fortfarande känns som svensk sommar, men vi är fler på scen och kommer att låta mycket mer.

Har du några drömmar kvar att uppfylla nu?

– Jag har massa grejer på min bucketlist. Trots att jag fått göra så mycket här hemma så finns det en hel värld att utforska.

Var ser du dig själv om tio år?

– I min dröm gör jag precis det jag gör idag fast i större skala. Jag tar aldrig för givet att folk stannar kvar och lyssnar, klarar man ett år till som artist ska man vara glad. Egentligen vill jag bara fortsätta göra det jag gör, men om jag får drömma så blir det på ännu större arenor och i ännu fler länder.