Hjortar och kringlor lockade i Glosebo

Kultur för seniorer innebär inte bara filmvisning och bokaftnar. Den här gången gav sig drygt 25 seniorer till Germund Erikssons gård Stora Glosebo hjortgård.

När hans tre eftersökhundar väl skällt färdigt, berättade han om gården som varit i samma släkts ägo sedan 1400-talet, och där 35 hektar av skogslandskapet inte bara är översållat med gamla lövträd och stenrösen, utan också är hem åt dovhjortar och kronhjortar, som han föder upp på gården.

– Man får distans på livet när man kan alla namn i släkten, sa Germund Eriksson.

Det var rätt bra distans till dovhjortar och kronhjortar också.

– Nu i brunsttider går det ibland att locka fram några bockar. Man ser dem om man har tur. Jag har inte en hjortpark. Vi slaktar och säljer till restauranger och ett bar specialbutiker.

Äpplen från gården som kastades över hängets staket lockade i alla fram en bock som kom springande och visade upp sin ståtliga krona.

Sedan fick sällskapet själva gå in i hägnet. Men inte för att skåda hjortar i första hand (de höll sig på behörigt avstånd) utan för att ta en närmare titt på kvarnen som Germund Eriksson restaurerade från grunden för några år sedan.

– Det tog mycket längre tid än jag föreställt mig.

Bruatorpsån som rinner förbi kvarnen, är just nu helt torr.

– Det är ett tecken på att sommaren varit väldigt torr, konstaterade Germund Eriksson.

Just när det började droppa från himlen var sällskapet tillbaka i gårdsladan till kaffetår och smålandskringla.