Det är en vindpinad eftermiddag. Hastigheten på Ölandsbron är tillfälligt sänkt på grund av den kraftiga blåsten och det sliter och drar i karossen på min väg över Kalmarsund. Stundtals känns det nästan som att jag ska flyga över räcket.

Efter en dryg halvtimme på öde landsvägar parkerar jag bilen och kliver ut i det stormiga landskapet. Ida Olsson står på farstubron till ett rött litet hus med två våningar, håret dansar runt ansiktet och hon håller hårt i ytterdörren medan hon instruerar mig in på tomten. I andra handen har hon ett snöre i vilket hon bundit fast den lilla hunden Vincent för att han inte ska springa i väg.

– Jag glömde kopplet i min sambos bil så jag fick improvisera, skrattar hon.

Vinden är så stark att vi måste låsa dörren för att den inte ska slitas upp, och det är en fröjd att komma in i den varma stugan. Här bor Ida Olsson sedan fyra månader tillbaka tillsammans med sin sambo. Men det är ett tillfälligt residens – de hyr den av en bekant fram till sommaren.

– Egentligen hade jag en praktikplats på en studio i England och väldigt mycket planer på vad jag skulle göra från och med augusti, men allt blev ju inställt. Så i somras stod jag och tänkte ”shit, var ska jag bo?”. Jag hade en lägenhet i Kalmar förut men den hade jag sagt upp. Min kille hade inte heller någon tydlig plats att bo på så vi började leta efter tillfälligt boende. Så då blev det att vi hamnade här, berättar hon.

Ida Olsson är mer känd under artistnamnet Adée. I nästan tio år har hon turnerat runt i hela världen med sin souldoftande r'n'b- musik, men också varit en stark och återkommande profil i det lokala kulturlivet. Pandemiåret 2020 berövades hon dock sin primära arbetsplats – scenen. Istället har stugan i Långlöt fått agera både bostad, hemmakontor, musikstudio och kreativ verkstad.

– Det har varit fint, men lite långsamt också. Jag har jobbat mycket med filmaren och fotografen Isabelle Bringert, vi har haft videoprojekt under hösten. Musikvideon till ”Resuscitate” spelade vi in här nere vid havet, och så hade vi en dag där vi testade olika idéer. Det var väldigt kreativt – vi tejpade in hela köket i presenning så att det bara var vit plast överallt. Vi höll på hela dagen och det var jätteroligt. Hon har verkligen varit viktig för mig, vi har kunnat träffas fysiskt och vara kreativa tillsammans. Hon är suverän.

Vid sidan av kreativa infall fungerar det lilla huset också som en mer konventionell arbetsplats. Vi beger oss upp en våning – vilket visar sig vara något av en utmaning. Trappan är så brant att man måste hålla i sig i ett rep på väggen, och den lilla hunden Vincent har fått lära sig att åka ”hiss” i en liten transportbur. Väl uppe på det knarriga plankgolvet hamnar vi direkt i Ida Olssons ministudio. Här har hon möjlighet att både skriva musik, jobba administrativt och hålla digitala workshops.

– Det har varit väldigt mycket möten nu. Det är rätt komiskt, för vanligtvis är man nog i många möten som inte känns som möten men bara för att det är Zoom-konferenser nu så känns det så himla uppstyrt. Jag har suttit här och jobbat administrativt nästan fem timmar om dagen. Det är mycket runt mina workshops Future Songwriting, men jag har även arrangerat event och sessions online. Så det har varit mycket med att lära sig nya arbetssätt.

Men vad behöver Ida Olsson egentligen för att kunna jobba? Vad krävs för att hennes arbetsplats ska kännas funktionell?

– Det är egentligen bara det här, säger hon och slår ut med armarna. En synth, en MIDI-keyboard, en mikrofon, mina högtalare och datorn. Sedan har jag några plugins på datorn som jag inte kan vara utan. Men jag är nog ganska light.

Hon sätter sig vid den uppfällda laptopen på skrivbordet. Här har hon utsikt ända bort i horisonten och Östersjövindarna hamrar otåligt mot fönsterglaset. På skärmen är musikredigeringsprogrammet Logic igång, och jag frågar vad hon arbetar på just nu.

– Jag vet inte riktigt vad det är. Det här har jag gjort i dag, faktiskt. Jag försöker göra små korta beats som inte behöver bli en hel låt.

Under pandemin har många artister vittnat om att det plötsligt funnits mer tid för skapande. När konserter ställts in har man återvänt till studion – och där har den musikaliska kreativiteten fått fritt spelrum. Det har pratats mycket om alla de hits som snickras ihop hemma på musikerkammaren – men för Ida Olsson har det snarare varit tvärtom.

– Jag har alltid umgåtts mycket med mina vänner genom att skriva – man reser, ses, skriver en låt och spelar ihop. Inför förra albumet skrev jag de flesta texterna på flygplatser, det är en väldigt kreativ miljö. Jag skriver för att spela live, och nu när man tagit bort den delen känner man ”vad ska jag skriva nu?”.

Det blir tomt på intryck?

– Alltså ja, lite. Jag har haft svårt att sätta ord på vad det här året har varit. Det har varit lite jobbigt att höra intervjuer med artister och kollegor som säger att de går på högvarv och har hur mycket som helst att bearbeta. I början av året hade jag stommen klar för mitt tredje album, sedan förändrades så mycket och många låtar var inte längre aktuella. Jag har skrivit väldigt mycket mindre än jag brukar men jag har tillåtit mig det. Min bror säger i alla fall att det är okej, säger Ida Olsson med ett litet skratt innan hon fortsätter:

– Nu när man är på samma plats hela tiden får man inte intryck på samma sätt, men jag tror att det är lite uppfostrande också. Man får hitta kreativiteten i sig själv.

Men det är inte bara coronaviruset som vänt Ida Olssons tillvaro upp och ner det här året. Oplanerat blev hon och sambon gravida, och i april väntar de sitt första barn.

– Det är mycket som förändras. Om det inte vore för pandemin hade jag härjat runt som vanligt och då kanske jag och min kille inte kunnat fortsätta träffas. Det har varit svårt att sätta ord på att man kan få något så otroligt fint ur något som är så jättehemskt. Det är nästan lite skamkänslor – får man ha det så här bra när allt egentligen är dåligt? Och hur ska jag skriva nu när jag snart är mamma? Det känns som att man får ett ansvar att skriva på ett mer vuxet sätt, haha.

Jag undrar om hon tror att inspirationsbristen hänger samman med att kroppen lägger sin energi på att husera en annan liten varelse, och hon svarar jakande. Lyckligtvis har hon under sina många år i branschen byggt upp ett gediget kontaktnät med musiker i hela världen, från vilka hon hämtar både hjälp och inspiration i dessa speciella gravid- och pandemitider. På sistone har hon bland annat samarbetat med Eurythmics-musikern Dave Stewart och ett antal andra britter i ett projekt som lanseras i februari.

– Tidigare har jag känt att alla idéer måste komma från mig men nu när jag inte riktigt har den energin kommer det här gänget in. Jag fick ett meddelande i morse där en av dem skrev att han har en idé på vad vi kan släppa nästa vinter. Det var så skönt, för de har verkligen kommit in i mitt liv när jag behöver dem. Det finns ett otroligt driv i det samarbetet.

Planerna på ett tredje fullängdsalbum finns kvar, men exakt när det blir färdigt är ännu oklart. Drömscenariot är att släppa det någon gång under 2021, förklarar Ida Olsson, men det återstår att se om det kommer finnas utrymme för det.

– Jag vill tillåta mig själv att vara där jag är. Nu när jag blivit tvungen att bromsa kan jag se att jag gjort väldigt mycket som jag inte reflekterat över. Jag har bara kört på i nästan tio år. Det känns bra att försöka landa lite.