Alma lever sin dröm – tog medalj i SM för ungponny

– Jag älskar att hoppa. Det är spännande och roligt, säger Alma och klappar sin C-ponny Moonshine som står uppställd i stallgången.

Varje dag efter skolan går Alma till stallet på gården hemma i Kvilla utanför Torsås. Hon ser till att Moonshine (som kallas Musse) får mat, så äter hon lite själv och sedan är det dags att rida dagens pass. Helst hoppträning.

Alma berättar att hon alltid velat hoppa. Men det var inte så enkelt i början. Den ponny hon hade när hon började var inte helt med på noterna.

– Jag blev avkastad massor av gånger.

Till slut blev hon lite rädd och Almas mamma Ulrika tänkte att hon måste göra något.

– Den hästen var lite för svår och vi köpte en läromästare, en ponny som kunde det här med hoppning, så kunde Alma bara hänga med.

Läromästaren gjorde ett bra jobb och till slut kände Alma att hon hade högre ambitioner än vad den ponnyn kunde prestera. För ungefär ett år sedan började därför sökandet efter en ny ponny och i mars kunde familjen åka och hämta Musse i Skåne.

– Han är jätte-jättebra. Han är bra på alla sätt, säger Alma.

Det är också Moonshine som är den häst som Alma kvalade in till ponny-SM i hoppning för 7-åringar. Där gjorde hon två felfria rundor och kvalificerade sig till final. I finalen blev det lite mer nerver och två nedslag (8 fel). Men en fin bronsplacering var Alma ändå väldigt nöjd med.

Just nu har Musse ett par vilodagar efter den intensiva långhelgen med tävlingshoppning tre dagar i rad i Borås. Men snart är det dags att träna igen. Alma har siktet inställt på att ta sig till riktiga ponny SM nästa år. Då är Musse tillräckligt gammal för att vara med de ”vuxna” och både Alma och Musse har hunnit träna ihop sig ännu mer.

– Vi åker till Mats Torstensson i Kåtorp på Öland minst en gång i veckan för att träna, säger mamma Ulrika.

Hon fick sin första häst när hon föddes och har alltid ridit. Hon kvalificerade sig själv till ponny-SM när hon var ungefär i Almas ålder, men någon tävling blev det aldrig, eftersom hästen skadades. Och just nu har mamma Ulrika ingen egen häst.

– Jag hann inte med att både jobba och rida. Jag är inte en sådan person som gillar att bara rida en sväng ut i skogen. Jag vill träna om jag ska rida, säger Ulrika.

I stället satsar hon sin lediga tid på Almas ridintresse.

– Det känns inte som en uppoffring. Tvärt om. Och skulle jag bli sugen igen, har min pappa ett sto som går med ett föl i hagen.