Steg för steg mot ny kärnkraft
En av de stora nyheterna i Tidöavtalet – som ligger till grund för den sittande regeringens politik – är att vi åter talar om ny kärnkraft i Sverige. En hållbar klimatomställning fordrar att mer elkraft används som energikälla vilket tillsammans med ett växande behov kräver kärnkraft.
Utan kärnkraft är det helt enkelt inte möjligt att öka elproduktionen utan att få ökade koldioxidutsläpp som ett brev på posten, ja det är knappast ens möjligt att försäkra Sverige en stabil, prisvärd och konkurrenskraftig energiförsörjning.
”Kärnkraften har sin givna plats.”
Det betyder inte att det inte behövs andra energikällor parallellt, men kärnkraften har sin givna plats.
I Tidöavtalet slås fast att det skall ske en massiv utbyggnad av ny kärnkraft till 2045 och att man före 2035 ska ha tagit i bruk motsvarande två storskaliga reaktorer.
Det konstateras också att detta knappast kan nås utan en aktiv statsmakt som ser till att investeringarna finansieras. Helt naturligt kommer statens gena energibolag, främst Vattenfall att spela en stor roll.
Och Vattenfall arbetar för fullt. I går meddelades att man går vidare med ny kärnkraft vid Ringhals. Efter att ha granskat sex anbud väljer man att gå vidare med två, brittiska Rolls-Royce SMR och GE Hitatchi Nuclear Energy från USA.
Därmed får man ett alternativ med mindre reaktorer, som det då behövs fler utav. Det andra alternativet är att bygga större, konventionella reaktorer. I det arbetet arbetar man med amerikanske Westinghouse, franska EDF och sydkoreanska KHNP.
Målsättningen är att en första ny reaktor vid gamla Ringhals ska vara klar första hälften av 2030-talet. Man är alltså på full gång att uppfylla målen från Tidöavtalet.
Strategin att bygga på samma plats som de gamla reaktorerna vid Ringhals är naturlig. Det finns infrastruktur i form av ledningsnät och andra grundförutsättningar. Ny elkraft stör heller inte balansen i det uppbyggda nationella nätet när produktionen sker geografiskt på samma ställen.
Kanske kan det ses som en paradox att statliga Vattenfall nu är så aktiv i att bygga den nya kärnkraften. Energibolaget var nu instrumentellt för att genomföra den gamla avvecklingspolitiken.
Det är förstås inget konstigt i att ett statligt bolag arbetar för att genomföra den politiskt bestämda energipolitiken så det långt det går att klara de ekonomiska målen. Något som tycks gå alldeles utmärkt.
Problemet med de S-ledda avvecklingen var snarare att man låtsades att det inte var ett politiskt bestämt mål utan fick Vattenfall att låtsas som att det var rena affärsmässiga grunder. Regeringen visste ju att det inte skulle vara populärt att kasta bort miljarder på att stänga fungerande kärnkraftverk – och på köpet ge oss effektkriser och skyhöga elpriser.
I dag är det alldeles öppet en ny energipolitik som genomförs, en som av allt att döma har stöd av en majoritet av svenska folket. Det gäller nu att se till att det inte sker tvära energipolitiska kast vid varje nytt val.
