Räkna får för landsbygdens skull
Betydelsen av lantbruket i Kalmar län ska inte underskattas. Enligt årsfärsk statistik från Jordbruksverket har länet den tätaste koncentrationen av lantbruksdjur i hela Sverige – 560 djur per 100 invånare. Det kan jämföras med de flesta andra län på topplistan som inte ens överstiger 200 djur per 100 invånare, som Kronoberg och Blekinge.
En viktig anledning till placeringen är förstås den stora hönshållningen. Men faktum är att länet ligger högt i flera djurkategorier. Kalmar län hamnar på andra plats när det gäller såväl hästar som nötkreatur och får. Inte undra på att Kalmar län också är det område i Sverige där högst andel av jordbruksmarken används till bete.
Både allmänheten och politiker talar gärna varmt om värdet av svenskproducerat kött. Med rätta. Men köttet dyker inte upp av sig själv i köttdisken. Lammsteken som serveras till påskmiddagen eller skinkan som dukas upp på julbordet kommer båda från gårdar där lantbrukare under både möda och glädje fött upp sina får och grisar. Menar man allvar med att man sätter värde på svenskt kött räcker det inte att bara tala gott om det. Som konsument bör man då också prioritera rätt, och som politiker göra vad man kan för att lantbruken ska ha en chans att överleva.
I dagarna kom nyheten antalet får i Sverige minskar. Detta alltså trots att efterfrågan på lammkött ökar. Enligt Jordbruksverket har antalet får minskat stadigt sedan december 2018, från nästan 380 000 får till knappt 335 000 förra vintern.
Förklaringen till paradoxen att fårbesättningarna drastiskt minskar trots ökad efterfrågan är helt enkelt att gårdar – som oftast är små med runt 35 får – lägger ned, samtidigt som överlevande gårdar inte vågar skala upp sin verksamhet. Lönsamheten är för låg, och reglerna för snåriga. När problemet med rovdjursattacker dessutom sprider sig blir det för många droppen som får bägaren att rinna över.
”Bara i Kalmar kommun har antalet företag som föder upp lamm minskat från 47 till 37 sedan 2016.”
Det är ett orosmoln att ta på allvar. Inte bara minskar tillgången på lokalt kött av god kvalitet – ett egenvärde för den som månar om klimat och djurvälfärd. Det innebär också att Sveriges självförsörjningsgrad sjunker, i en tid när insikten om behovet av nationell självförsörjning i kristider ökat. I fråga om just får är Sverige bara självförsörjande till 28 procent.
En sådan utveckling får också andra negativa följdeffekter. Färre betesdjur innebär att tidigare öppna landskap växer igen när den vackra betesmarken täcks av sly. En deprimerande syn för alla som lever och rör sig i området.
Utöver att livskvaliteten därmed minskar på platsen, leder den igenvuxna betesmarken också till lokala miljöförluster – ängar har höga naturvärden som hem för växter och pollinerare.
Det är inte heller givet att jordbruksmarken kan nyttjas till andra ändamål som odling. I stället blir risken att marken står obrukad och bortslösad. Som ett tragiskt monument över stagnation på landsbygden.
Bara i Kalmar kommun har antalet företag som föder upp lamm minskat från 47 till 37 sedan 2016. Djurhållningsdöden kommer nära.
